Swedbanks ordförande Göran Persson var då statsminister.  Hans sida förlorade folkomröstningen trots det är han i dag säker på att Sverige kommer att lämna kronan som valuta och gå över till eurosamarbetet. Enligt Göran Persson kommer det inte att behövas någon ny folkomröstning för att ta det beslutet. Det säger han till Sveriges Radio, Ekot.

Vid folkomröstningen den 14 september 2003 röstade 42 procent ja till euron och 55,9 procent nej.

Mikael Damberg, finanspolitisk talesperson, skriver till Ekot att Socialdemokraterna ”i nuläget inte ser någon anledning till att ompröva folkomröstningen 2003, utan anser att Sverige fortsatt ska stå utanför eurosamarbetet”.

Realtids Per Lindvall har sin tes om varför kronan är så svag:

”Raset för kronan handlar inte om att Sveriges konkurrenskraft har försvagats. Vår kostnadsutveckling har varit disciplinerad. Vi har som bekant även starka statsfinanser, där vi hör till det knappt tiotal länder som har högsta rating AAA.

Men det är inte dessa ”fundamenta” som har drivit kronkursen, utan det är i stället de sektorer som har haft det största externa finansieringsbehovet. För det är ju dit det internationella kapitalet har att leta sig, och som inte ser så aptitligt ut nu när relationen risk/avkastning har försämrats drastiskt.  De stora volymerna handlar om svenska bankers så kallade säkerställda obligationer löpande behöver ge ut för att finansiera sina bolån, där tillväxten för bolån under lång tid har varit nästan tre gånger snabbare än BNP, och inte minst svenska fastighetsbolags, typ SBB och Heimstadens, tidigare snabbt stigande volym obligationslån.

Och det finns ett tydligt samband mellan alltför snabb kredittillväxt inom exempelvis fastighetssektorn och risken för finansiella kriser och framtida svag tillväxt. Credit Allocation and Macroeconomic Fluctuations (nber.org)

Det är denna svällande balansräkning som har gjort många svenska aktörer och därmed den svenska ekonomin mycket räntekänslig. Det är också det som har satt Riksbanken i en rävsax. Den allt svagare kronan är ju det som nu driver inflationen och där det är svårt att se något annat motmedel än att höja räntan. Där är jag enig med Jonung och Andersson. Samtidigt gör de högre räntorna att riskerna för problemen på bostads-och fastighetsmarknaden förvärras. Och tittar man framåt så måste vi som land hitta en annan motor för den inhemska ekonomin än ständigt växande krediter.”