I Svea hovrätt har en förhandling mot bland andra den före detta advokaten Thomas Lindwall ägt rum under cirka två månader fram till början av november.

I målet finns fem åtalade. En av de åtalade försvaras av advokat Tomas Nilsson som har kontaktat det före detta justitierådet Göran Lambertz för att få ett rättsutlåtande.

Mannen som Tomas Nilsson försvarar är misstänkt för grovt bedrägeri i tre fall, alternativt medhjälp till grovt bedrägeri. Enligt åtalet har han och övriga åtalade, bland annat advokat Thomas Lindwall, vilselett olika finansiärer år 2011 att lämna krediter till HGL Supply, ett bolag som sedermera försattes i konkurs i slutet av 2012.

Enligt åklagaren har man presenterat en leasingaffär för finansiärerna där man gav sken av att leasingobjekten, en maskin per affär, skulle levereras till respektive leasetagare trots att maskinerna i själva verket fanns i Kina och var avsedda att vara kvar där. 

Göran Lambertz får uppdraget att ge ett utlåtande kring den åtalade mannen som företrädde leasetagarna, Horon Holding och Dingelviks Kraft AB, enligt kontrakten och skrev under leveransgodkännanden.

Göran Lambertz skriver att huvudfrågan i målet är om den åtalade mannen genom att underteckna leveransgodkännandena har medverkat i ett brottsligt vilseledande som har skadat finansiärerna.

Han ställer i rättsutlåtandet upp sex punkter som ska uppfyllas för att ett åtal ska bifallas: Att finansiärerna inte fick sakrättsligt skydd till maskinerna, att leveransgodkännandena var avsedda at vilseleda, att finansiärerna var vilseledda i fråga om leverans av maskinerna, att HGL Supply hade vinning i förfarandet, att finansiärerna drabbades av skada och att mannen hade ett brottsligt uppsåt.

Göran Lambertz anser att det är något osäkert om det fanns sakrättsligt skydd för finansiärernas förvärv av maskinerna men att det är troligt då maskinerna fanns hos en tredje man som har underrättats (denuntierats) om överlåtelsen och genom att säljaren, i detta fall HGL Supply, inte  förfogat över maskinerna. Han menar att det vid den osäkerheten ska domstol utgå från det antagande som är förmånligast för den tilltalade.

Göran Lambertz pekar på att det inte framgår av de handlingar som den åtalade mannen skrev under kan utläsas att det skulle vara frågan om något transportköp, det vill säga att flytt av maskinerna inte skulle vara nödvändig för att leverans skulle anses ha skett.

Göran Lambertz skriver att finansiärerna inte kan anses ha blivit vilseledda om de höll sig medvetet okunniga om de närmare omständigheterna kring maskinerna och deras placering. ”Sammantaget torde det vara svårt för en domstol att komma fram till att det är styrkt att finansiärerna var vilseledda på det sätt som åklagaren påstår”.

Göran Lambertz ifrågasätter även åtalets påstående om vinning för HGL Supply. Han pekar på att HGL Supply gjorde sig av med tillgångar motsvarande betalningen från finansiärerna och att en del av leasingkostnaden betalades genast och att leasingavgifter betalades på angivna tider. ”För HGL Supplys förmögenhetsställning torde effekten ha blivit i stort sett noll och någon reell förmögenhetsökning att tala om blev det knappast”.

Göran Lambertz uppger även att finansiärernas skada av det eventuella vilseledandet inte uppgick till hela det angivna beloppet. Han menar att de fick tillbaka en del av detta i form av betalda leasingavgifter. Den skada som kunde ha uppkommit berodde ”bara” på att de fick sämre säkerhet för krediterna än vad de kan ha räknat med. Genom förlikningar betalade dock den åtalade mannens bolag dessutom ”så mycket till finansiärerna att de i praktiken torde ha hållits i allt väsentligt skadelösa”.

Vidare skriver Göran Lambertz att det måste vara svårt att komma till slutsatsen att den åtalade mannen skulle ha undertecknat leveransgodkännandena om han insåg risken för att finansiärerna var vilseledda eller att det skulle uppstå vinning för HGL Supply. ”Det framstår mot den angivna bakgrunden som närmast ontäkbart att åklagaren skulle bevisa uppsåt hos den åtalade med avseende på skaderekvisitet.

I sin sammanfattning skriver Göran Lambertz:

”Jag har granskat handlingarna i målet med viss förvåning. För en utomstående framstår det som ganska tydligt vilken Xxx Xxxs roll var i de leasingaffärer som är föremål för åtal och domstolsprövning. Det var den roll som han berättade om i tingsrätten. Han ställde upp och hjälpte en bekant sedan många år, Thomas Lindwall, att ordna med finansiering till dennes bolag”.

Han beskriver hur den åtalade mannen ställde upp som leasetagare när finansiärerna ställde krav på kreditvärdighet och att han även tog ett stort ansvar för finansiärernas förlustrisker när betalningarna uteblev.

Göran Lambertz misstänker att åklagaren har missförstått det finansieringsupplägg som användes och att åklagaren ”har tyckt sig se ett brottsligt förfarande som möjligen inte var särskilt klandervärt alls”.

”För mig är det svårt att förstå hur åklagaren kunnat övertyga sig om att Xxxx Xxxx hade ett brottsligt uppsåt i enlighet med gärningsbeskrivningen. Åtalet ter sig så svagt att det måste betecknas som uppseendeväckande”, skriver Göran Lambertz.

Mannen frikändes av Stockholms tingsrätt medan de fyra andra dömdes till fängelse. Thomas Lindwall som kan ses som huvudman i målet dömdes i tre åtalspunkter rörande grovt bedrägeri samt två åtalspunkter rörande grov förskingring. Straffet blev fyra och ett halvt års fängelse samt näringsförbud under sex år. Han dömdes även att betala skadestånd om cirka 9 miljoner kronor. En av de övriga tre som dömdes till fängelsestraff dömdes till  fyra år och tre månaders fängelse för fem punkter grovt bedrägeri samt för medhjälp till grovt bedrägeri och försvårande av skattekontroll. En annan dömdes till  två år och två månaders fängelse för grovt bedrägeri, två punkter medhjälp till grovt bedrägeri och den sista fick en villkorlig dom för försök till grovt bedrägeri samt fyra punkter bokföringsbrott.

Dom i Svea hovrätt kommer den 20 december.