Det är mycket olyckligt att vd avgår relativt snart efter noteringen, eftersom många sparare köpt in sig på premissen att Pernilla Nyrensten är den som ska driva bolaget vidare. Just Pernilla Nyrensten var också profilerad som en kvinnlig entreprenör, en grundare som hänger med bolaget in i framtiden även i börsmiljön. En del sparare känner sig säkerligen nu snuvade på detta.

Turerna i RVRC visar att profilen, ikonen, personen som var med från början också kan bära på en stor risk, en personrisk. Facit i Pernilla Nyrenstens fall var en nedgång med 30 procent på avgångsbeskedet.

Personifieringen av starka ägare/vd:ar, som ibland gränsar till ett idoliserande, är inte helt ovanlig. Vi ser det när det gäller Lars Wingefors i Embracer, för att nämna ett exempel. En stark vd/ägare ses ofta som något positivt, exempelvis i enlighet med den så kallade ”pilotskolan”. Den rymmer antagandet att den vd som har aktier i det egna bolaget kommer att jobba hårdare. Vd och aktieägare sitter i samma båt, i samma flygplan. På samma sätt är det varningsflagg om exempelvis vd inte äger aktier eller äger mycket få aktier – då skapas ett trovärdighetsproblem. Tar inte ledningen någon ekonomisk risk alls bör inte heller sparare ska göra det med sina pengar.

Men om en vd också är en väldigt stark ägare i ett litet bolag, gärna ett som är ganska nytt i den noterade miljön, så blir personens betydelse också väldigt stor. Det blir helt enkelt riskfyllt och svårersatt om chefen blir ”större” än det egna bolaget.

På samma sätt som en väldigt profilerad och uppburen vd nästan ensam kan locka till sig investere, så måste investerare komma ihåg att ställa sig frågan vad som händer med aktiekursen den dag den uppburna och profilerade vd:n lämnar. Det kan finnas en inte så liten fallhöjd, och den risken blev många sparare påminda om i dagarna.

Frida Bratt
Sparekonom, Nordnet