De ekonomiska utsikterna är extra osäkra nu. Pandemin har haft stora ekonomiska effekter och sätter fortfarande avtryck, inte minst i Kina. Kriget i Ukraina har också ändrat förutsättningarna för ekonomiska prognoser. Utmaningar för leveranskedjor i kölvattnet av pandemin och kriget innebär också ökad osäkerhet.

Tre makroexperter ger i strategirapporten från Öhman Fonder sin syn på hur kriget påverkar ekonomiska prognoser, hur centralbankerna väntas agera i tider av hög inflation och vad de ska göra för att försöka undvika recession.

Mats Kinnwall, chefsekonom på Teknikföretagen:
– Mycket tyder på att de tendenser till bakslag för globaliseringen, mer statlig inblandning och protektionism som inleddes i samband med pandemin kommer att förstärkas. Minskad global arbetsfördelning och sämre utnyttjande av komparativa fördelar leder till svagare global tillväxttrend.

– Mycket talar för att Fed, som vanligt, tvingas gå fram så hårt att USA trillar ner i recession nästa år. Mjuklandningar har knappast förekommit. Det är mindre risk av centralbanksdrivna recessioner i Europa, här är kriget och smittoeffekter av USA större riskfaktorer.

– USA:s aktiemarknad förefaller rejält övervärderad, exempelvis med investeraren Warren Buffetts regel där han sätter nominell BNP i relation till börsvärdet. En räntejusterad Buffett-regel tyder på stor fallhöjd. I takt med stigande räntor och måttlig BNP-tillväxt accentueras gapet.

Elisabet Kopelman, makroekonom på SEB:
– De långsiktiga konsekvenserna av kriget i Ukraina är svåra att överblicka. Det geopolitiska landskapet har ritats om och vi rör oss mot en multipolär värld, med försämrat samarbete kring ekonomiska och politiska utmaningar. Politiska beslut kommer att prioritera inhemsk säkerhet framför ekonomisk effektivitet, företag tvingas skifta från globala till regionala värdekedjor och arbetskraftens rörlighet fortsätter att begränsas. Detta talar för att en del av de tidigare nedpressande krafterna för inflationen från hög konkurrens dämpas.

–För centralbankerna, inte minst Fed, innebär tidigare underskattning av inflationskrafterna att man nu tvingas prioritera inflationsbekämpning framför tillväxt. Målet är att åstadkomma en mjuklandning av ekonomierna, med en måttlig avmattning av efterfrågan och gradvis återgång till inflationsmålen, men oron för att hög inflation sätter bestående spår i hushållens och företagens löne- och prisförväntningar gör att kortsiktiga tillväxtutsikter underordnas inflationsbekämpningen. Strategin för att undvika recession är att gå snabbt fram med åtstramningen på kort sikt för att inte tvingas till större höjningar längre fram. För hushållen och företagen innebär detta ändå en ökad osäkerhet efter en lång period med låg inflation och låga räntor.

Lars Kristian Feste, räntechef på Öhman Fonder:
– Bilden med tidigare låga produktionskostnader och medföljande låg inflation ändras med instabila värdekedjor, högre priser på allt; frakt, energi, råvaror och i slutänden arbetskraft. Detta kommer att bli en jätteutmaning för centralbankerna, att försöka ta bort risken för hög inflation utan att döda konjunkturen som kan skapa recession och hög arbetslöshet. Det blir som att skära bort blåmöglet i en blåmögelost med en yxa utan att ta bort det vita.

–Centralbankerna måste bekämpa den höga inflationen eftersom det är detta som är mandatet till centralbankerna. Om konjunkturen försvagas av hög ränta måste finanspolitiken, speciellt i Europa, göra jobbet för att stimulera.

–Högre ränta och svagare tillväxt är inte goda nyheter för aktiemarknaden generellt, det blir en jätteutmaning för centralbankerna att bekämpa inflationen utan att det slår på konjunkturen. Om inflationen inte kommer ner som centralbankerna tror och hoppas på, kommer de att höja in i kaklet. Å andra sidan kan det vara bra för ekonomin på längre sikt att ta bort ”dopningen” och låta ekonomin stå på egna ben. Varför ska politiska myndigheter och centralbanker försöka att motverka kapitalismens egenskaper varje gång det är mörka moln i horisonten?