Annons

Annons

panelbild.jpg

Mats Jakobsson, BDO, Carl Svernlöv, Baker McKenzie och Karin Apelman, FAR

“Domen ger inte klarhet i revisorns skadeståndsskyldighet”

Högsta domstolen beslutade i veckan att inte meddela prövningstillstånd i det uppmärksammade skadeståndsmålet mellan revisionsbyrån Grant Thornton och elbolaget Troms Kraft. Frågan om vad detta innebär för revisionsbranschen och om målet har bringat klarhet i vad som gäller rörande revisorns skadeståndsskyldighet svarar fredagspanelen på.

I detta fall har uppenbarligen alla tre parter misslyckats med sina uppdrag.

Mats Jakobsson, auktoriserad revisor och partner på BDO:

Var utgången i målet väntad?

Annons

Annons

– Utgången i målet var både väntad och oväntad. Som utomstående är det givetvis svårt att bedöma den revision som utförts och i vilken omfattning revisorn hade informerat styrelsen om de brister som fanns i bolaget. Revisorsinspektionens bedömning av den utförda granskningen gav dock anledning att förvänta sig att Hovrätten vid sin bedömning skulle landa i slutsatsen att revisorn inte iakttagit god revisionssed. Det var även förväntat att om revisionen var bristfällig att Hovrätten skulle finna en kausalitet mellan den bristfälliga revisionen och en eventuell skada. Det som givetvis inte var väntat var att Troms Kraft i målet inte kunde styrka någon del av sin skada och att Hovrätten i målet underkände skadeberäkningen i sin helhet.

Vad betyder det för revisionsbranschen att revisorn och revisionsbyrån inte blir skadeståndsskyldiga?

– Eftersom det uteblivna skadebeloppet i första hand beror på brister i själva skadeberäkningen så har inte domstolen tagit ställning till ett antal intressanta frågor som kanske annars hade bringats klarhet kring. Frågor som vi inte får svar på är bland annat hur ansvarsfördelningen är mellan revisor, styrelse och vd när det blir fel i en årsredovisning. Styrelse och vd har ansvaret för att upprätta en korrekt årsredovisning och revisorn har ansvaret för sin avlämnade revisionsberättelse där det bland annat finns ett uttalande om årsredovisningen är upprättad i enlighet med årsredovisningslagen och därmed ger en i alla väsentliga avseenden rättvisande bild av företagets finansiella ställning och av dess finansiella resultat för året.

–  I detta fall har uppenbarligen alla tre parter misslyckats med sina uppdrag. Bör ansvaret för skadan fördelas lika eller ska till exempel vd som förefaller medvetet ha manipulerat bokslutet bära ett större ansvar för skadan? Den aktuella revisorn var personvald och en väsentlig fråga som vi inte får svar på är principalansvaret det vill säga huruvida Grant Thornton kan bli skadeståndsskyldig eller ej (i denna fråga förefaller experterna inom bolagsrätt inte vara överens). I och med att yrkat skadestånd var så högt var även frågan om eventuell möjlighet till jämkning av skadan en intressant fråga som hade kunna få betydelse för branschen.

Är det tydligt nu vad som gäller rörande revisorns skadeståndsskyldighet?

– Nej, domen ger inte klarhet i denna fråga utöver den praxis som finns sedan tidigare. Möjligen ger den lite vägledning om hur en part inte kan yrka skada i de fall skadeståndskrav ska riktas mot en revisor.

En slutsats av hovrättens ställningstagande är att revisorns ansvar sträcker sig till att även undersöka om uppgifterna givna från bolagets ledning är riktiga.


Carl Svernlöv, delägare på advokatbyrån Baker McKenzie:

Var utgången i målet väntad?

– Det är mer sällan som utgången i ett civilmål i hovrätten framstår som helt klar innan domen kommer – i sådana fall hade nog parterna förlikats. De uppmärksammade domar vi har haft på senare år om revisorsansvar, såsom den synnerligen misslyckade Prosolviadomen och NJA 2014 s. 242 (BDO), visar också på svårigheten i att bedöma dessa frågor.

– Revisorn i aktuellt mål hade 2014 fått en varning av Revisorsinspektionen för brott mot god revisionssed. Även om prövningen i ett skadeståndsmål är fristående från Revisorsinspektionens bedömning ligger det mycket nära till hands att en revisor som konstaterats ha brutit mot god revisionssed får anses ha handlat oaktsamt. Det var därför något förvånande att Stockholms tingsrätt trots detta inte fann att någon vårdslöshet kunde läggas revisorn till last. Hovrättens dom är i detta avseende mer nyanserad. Rätten fann att revisorn varit vårdslös men landar – som bland annat BDO-domen och HQ-domen – i att det brast i orsakssambandet mellan den vårdslösa handlingen och vållandet av skadan.

Vad betyder det för revisionsbranschen att revisorn och revisionsbyrån inte blir skadeståndsskyldiga?

– Som jag framhållit i andra sammanhang, i synnerhet i kölvattnet av Prosolvia, är det å ena sidan viktigt att ansvar kan utkrävas av befattningshavare – inklusive revisorer – som orsakat skada genom att inte sköta sitt uppdrag på ett aktsamt sätt. Å andra sidan får revisorn inte bli något slags allmän försäkringsanstalt för alla skador som uppstår i bolaget, i synnerhet inte när företrädare för bolaget som i aktuellt mål manipulerat bokföringsmaterial. I detta mål fann alltså hovrätten att revisorn inte skulle vara ersättningsskyldig. Dock riskerar en stor skadeståndsdom till i stil med Prosolvia att göra branschen oförsäkringsbar, vilket i förlängningen är ett hot mot hela revisionsinstitutet. Trots den för revisorn och Grant Thornton fördelaktiga utgången är det fortfarande aktuellt att titta på sätt att begränsa revisorns skadeståndsansvar.

Är det tydligt nu vad som gäller rörande revisorns skadeståndsskyldighet?

– Det är svårt att dra några generella slutsatser från domen; även om HD nekat prövningstillstånd är det fortfarande bara en hovrättsdom utan formell prejudicerande effekt. En slutsats av hovrättens ställningstagande är dock att revisorns ansvar sträcker sig till att även undersöka om uppgifterna givna från bolagets ledning är riktiga. En extern revisorskontroll ska just kunna fånga upp brister i ett bolags interna kontroll – såsom manipulering av underlag.

– Det som tyvärr inte blev avdömt med anledning av utgången i målet är frågan om revisionsbyrås principalansvar för personvald revisor. Kärandesidan hade yrkat skadestånd även av Grant Thornton, trots att revisorn var personvald. Tingsrätten fann, obiter dicta, att det mot bakgrund av praxis och doktrinuttalanden inte helt uteslutet att det i vissa speciella situationer finns ett principalansvar för ett revisorsföretag i förhållande till en revisor inom bolaget trots att revisorn i fråga inte gjort sig skyldig till brott. Med anledning av utgången i målet fann man dock inte anledning att döma i frågan, vilket inte heller hovrätten gjorde. Enligt min uppfattning finns det visserligen argument för ett sådant ansvar men övervägande skäl talar mot det. Det hade varit intressant att få den frågan avdömd i högre rätt. Nu när HD nekat prövningstillstånd kommer det att dröja innan möjligheten kommer upp igen.

Efter Prosolvia-målet har det nu kommit ett antal domar där domstolen har kommit fram till att det inte fanns orsakssamband mellan skadan och revisorns agerande.


Karin Apelman, generalsekreterare för branschorganisationen FAR:

Var utgången i målet väntad?

– Det var väntat att HD inte skulle lämna prövningstillstånd eftersom det inte fanns någon fråga som skulle kunna vara prejudicerande.

Vad betyder det för revisionsbranschen att revisorn och revisionsbyrån inte blir skadeståndsskyldiga?

– Detta är ett enskilt fall. Det som kan sägas om detta fall och några liknande fall är att det har blivit lite tydligare vad som gäller när det saknas orsakssamband mellan skadan och revisorns agerande.

Är det tydligt nu vad som gäller rörande revisorns skadeståndsskyldighet?

– Nej, men det har blivit lite tydligare. Efter Prosolvia-målet har det nu kommit ett antal domar där domstolen har kommit fram till att det inte fanns orsakssamband mellan skadan och revisorns agerande, vilket har hjälpt att klargöra vad som krävs för att kunna få skadestånd från en revisor.





 

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons