Rapporten är positiv till regeringens satsningar inom klimatområdet, men anser att mer behöver göras. Speciellt så behöver regeringen hitta bättre former för att ta vara på finanssektorns starka intresse att delta i klimatomställningen. Vi identifierar tre huvudsakliga insatsområden:

Marknadsfunktionsåtgärder, där finansmarknadens kraft att ’på egen hand’ bidra till klimatomställningen tas tillvara. Här krävs insatser för att harmonisera globala finansmarknaders hållbarhetsarbete. Sverige behöver öka engagemanget för att få till internationella standarder och integration av hållbarhetsarbete globalt. Sverige bör också öka sin förmåga att snabbt agera på orättvisa konkurrensvillkor för svenska finansföretag som agerar på den internationella marknaden. Det är en uppenbar risk att de stora länderna agerar för att skydda sina intressen och då måste den svenska regeringen vara redo att agera snabbt för att bevaka svenska intressen och skapa rättvisa villkor internationellt för hållbarhetsarbete.

Regelverk och marknadstillsyn bör anpassas till de klimatpolitiska målen. Regeringen bör minska osäkerheten kring inriktningen på hållbarhetspolitiken, så att företag kan investera för långsiktig utveckling av lönsam verksamhet som bidrar till klimatpolitiska mål. Regeringen bör öka integrationen mellan myndigheter, eftersom klimatpolitiska mål ofta involverar flera departement och myndigheter. Mot bakgrund av att klimatet förändras snabbt, så bör regeringen kontinuerligt, och på vetenskapliga grunder, utvärdera effekter av regelverk och tillsyn, samt att regeringen bör vara beredda att agera snabbt för att anpassa regelverk och marknadstillsyn till nya förutsättningar.

Direkt hållbarhetsfrämjande politik, där regeringen kan göra speciella insatser som är snabbare än att förändra regleringar. Detta används för att allokera resurser, som investering och finansiering till ett visst område. Direkta hållbarhetsfrämjande åtgärder bör dock göras med kraft och långsiktighet, så att marknaden litar på insatserna så pass att de anser det värt att bygga upp kompetens och organisation för att långsiktigt möta efterfrågan. Direkta hållbarhetsåtgärder kräver också att regeringen utvecklar sin kapacitet att hantera riskfördelningen mellan privat och offentlig sektor. För att få privat sektor att engagera sig i klimatfrämjande åtgärder så behöver antagligen staten ta en del risker som den privata sektorn inte tar, samtidigt som det behövs en marknadsutveckling så att privat sektor lär sig hantera nya klimatrelaterade risker.

Slutligen så rekommenderar vi regeringen att etablera en ’Grön Investeringsbank’ (GIB). Argumenten för en GIB är att: a) den skulle tillhandahålla finansiella resurser där andra finansmarknadsaktörer inte kan eller vill investera, b) den skulle stimulera investeringar från den privata sektorn via sin bankverksamhet och c) en svensk GIB skulle effektivt kunna samordnas med GIB:er i andra medlemsstater inom EU och andra internationella GIB:er.

Vår sammanlagda bedömning är att regeringen gör ett gott arbete, men, klimatförändringar kräver snabbare förändring. Genomförandet av stora internationella reformer inom finansmarknadsområdet kan ta 15-20 år. Det är för långsamt. Även om Sverige inte ensamt kan styra de internationella finansmarknaderna, så kan Sverige delta i det internationella arbetet och driva på det så gott det går. Sverige kan skapa förändring på det nationella planet för att visa omvärlden hur klimatomställning kan göras, samt för att bana väg för framtida företag inom hållbarhet och klimat.

Kent Eriksson
Director Sustainable Finance Lab, Professor, KTH

Joakim Sandberg
Vice Director, Sustainable Finance Lab, Professor, Göteborgs Universitet

Mark Sanctuary
Vice Director, Sustainable Finance Lab, Senior forskare, IVL

Richard Endörfer
Sustainable Finance Lab, Doktorand, Göteborgs Universitet

Sofia Wikse
Sustainable Finance Lab, Forskningsingenjör, KTH