Idag onsdag går FESE, samarbetsorganisationen för börserna i Europa, ut med ett meddelande där man tar ställning emot förkortade öppettider för börsen. Det är ett mycket välkommet besked. 

Diskussionen om förkortade öppettider för börsen har periodvis varit hätsk. Storbanker och traditionella mäklare har drivit frågan att dagens öppettider 09.00-17.30 ska förkortas med upp till två timmar. De offentliga argumenten är främst två; kortare handelsdagar skulle ge mer effektiv handel och dessutom skulle fler kvinnor lockas till finansbranschen via kortare arbetsdagar.

Vi ska titta närmare på dessa två argument. 

Det kan såklart låta som en beundransvärd ambition att det finns en önskan att fler kvinnor ska kunna jobba inom finans. Men argumentationen väger lätt. Finansbranschen har under åren inneburit många utmaningar för kvinnor – men börsens öppettider är inte en av dem. Könsfördelningen på lednings- och styrelsenivå, där bank är den sektor som sticker ut som allra sämst med lägst antal kvinnor i ledningsgrupperna, tror jag många skulle lyfta som ett generellt sett större problem. Skulle det ändras med kortare öppettider? Knappast. Här är det ägarstyrning och kulturella förändringar på djupet som behövs.

Visst kan det bli långa dagar för de grupper på finansmarknaden som arbetar nära aktiemarknaden, vilket förs fram i debatten. Men hur man ska lösa vettiga arbetsvillkor för sina anställda är rimligen en arbetsgivarfråga. Det saknas inte exempel på andra sektorer som har arbetstider som går utöver normal kontorstid, till exempel handel, vård, och kollektivtrafik. Att banker och börsmäklare ska kunna ge sin personal schyssta arbetsvillkor med en börs som är öppen 09.00-17.30 känns inte som en övermäktig uppgift.

Aktiehandeln är som mest intensiv vid börsöppning och när de amerikanska börserna öppnar. När samma antal affärer och avslut görs inom ett kortare tidsspann så innebär det allt annat lika att handeln blir ”mer effektiv”, på så vis köpare och säljare har lättare att mötas. Men handen på hjärtat, hur stort problem är detta egentligen? 

Jag anar ett tredje, inte i närheten av lika offentligt, motiv för storbankerna att driva frågan. 

Banker är under strukturell press. Räntorna är låga, konkurrensen hårdnar. Det gäller att hitta nya intäktskällor och att minska kostnaderna. Med kortare öppettider har bankerna möjlighet att efter börsens stängning fortsätta värdepappershandeln gentemot kunderna i egen bok. På så sätt kan man både spara in kostnader man slipper betala till marknadsplatsen och tjäna pengar på att ställa priser själv. Med en mindre officiell aktiehandel som inte är uppkopplad till Stockholmsbörsen minskar dessutom behovet av personal, och därmed blir lönekostnaderna lägre.

Förkortade öppettider är ett steg i fel riktning, och minskar tillgängligheten till börsen för var och en. Något som så många jobbat så ihärdigt för under så många år. För kortare öppettider innebär helt enkelt mindre tid för privatpersoner med vanliga jobb att ta hand om sina investeringar medan börsen är öppen. Börsen och allt vi byggt upp kring den i termer av tillgänglighet bär på en fin demokratisk tanke – alla ska kunna handla på samma villkor. Det är i slutändan en ren principfråga.

Privatspararna ska inte få stå tillbaka för det faktum att storspelare vill minska tillgängligheten för att tjäna mer pengar. Aktiehandel ska inte bli en institutionell angelägenhet. Att ökad jämställdhet anges som främsta motiv från storspelarna är bara provocerande. Ingen bör gå på dessa dimridåer, och vi bör inte slå undan den positiva utveckling som tillgänglighet för alla till aktiemarknaden de senaste de decennierna inneburit. 

Frida Bratt
Sparekonom, Nordnet