2009 beslutades den första nationella bredbandsstrategin. 2016 uppdaterades den och nu finns det fiber i nästan hela landet. Man kan fråga sig om all denna kabel är fullt lika nödvändig nu som då – 2009 hade 3G nyligen lanserats och nu är utrullningen av 5G i full gång. Att tekniken och behoven utvecklas snabbare än nationella strategier är inte så konstigt, med det är likväl värt att hålla i åtanke när man ska tänka nytt. Och mitt favoritämne flytträtten är ett passande exempel. 

De senaste åren har det hänt mycket på området, och störst effekt har definitivt lagförändringen som trädde i kraft 1 april 2021 haft. Den innebär att flytt av en individuell fond- och depåförsäkring tecknad 2007 eller senare max får kosta 600 kronor – tiotusentals kronor lägre än tidigare. Det här är så klart positivt och under 2021 flyttades drygt 65 miljarder kronor, vilket är en tredubbling mot 2012. De tidigare inlåsta spararna har agerat och branschen har utvecklats. So far so good. 

Annons

”Det är en fråga om transparens, demokratisering och rättvisa, och därmed en självklarhet på 2020-talet.” 

Men flytträtten har som sagt stötts och blötts i decennier och en del idéer har kanske sett bättre dagar. Nu är det dags att blicka framåt och skapa en flytträtt som är framtidssäker, trygg och okomplicerad. Här är mitt recept:

1.    Styr upp marknaden och inför obligatoriska och standardiserade jämförelser.

De senaste åren har vi fått ta del av en hel del obstruktion från branschen; onödigt utdragna processer, ”borttappade handlingar” och olika administrativa svepskäl för att inte godkänna en flytt. Det har även vid upprepade tillfällen påvisats osunda flyttar – ibland med sparare som inte ens vet att de har flyttat sin pension. Dåliga flyttråd och felriktade lockerbjudanden har även inneburit fördyrade lösningar och sämre placeringsval för sparare.

Här behöver vi strama upp! Alla distributörer bör avkrävas en obligatorisk och standardiserad jämförelse inför en flytt. Inga fler schablonjämförelser, flyttbonusar eller tandlösa rabatter – vi behöver ett transparent system som gör det enkelt för sparare att se vad de konkret byter från och till. 

Vi måste också stärka konsumentskyddet och rådgivningen genom att granska och följa upp de flyttar som genomförs, och jämföra utfallet mot råden som lämnats och flyttstöden som getts. Det handlar trots allt om människors framtida ekonomi och trygghet. 

2.    Skippa (inte skapa) en gemensam flyttnod

När förslaget om en gemensam flyttnod – en plattform som skulle underlätta flyttprocessen för alla parter – väcktes första gången 2012 tyckte jag att det var en bra idé. Men mycket har hänt på tio år, ja precis som att mycket har hänt vad gäller mobila näthastigheter. 2022 behöver vi inte addera ännu ett system för att sparare ska kunna flytta sitt kapital. För det är ju till syvende och sist vad det handlar om efter att ett välgrundat beslut är fattat – en enkel monetär transaktion. Nej, i stället för att lägga resurser på en gemensam flyttnod, som troligtvis kommer att ta åratal att implementera, så bör vi lägga resurserna där de gör nytta. Låt oss definiera arbetsgivarens ansvar för fribrev (och på samma grunder förtydliga samt säkerställa försäkringsgivarens ansvar för spårbarhet) och trygga flyttprocesserna för både sparare och arbetsgivare enligt punkt 1 här ovan. Att flytta pengar – det vet vi redan hur man gör.  

3.    Låt flytträtten gälla alla!

Till sist, låt allt pensionskapital omfattas av flytträtten. På bordet ligger nu en proposition om att utöka flytträtten till att även omfatta individuella försäkringar tecknade före 2007. En fantastisk chans för alla de kunder som ännu inte fått loss sitt kapital. Det är en fråga om transparens, demokratisering och rättvisa, och därmed en självklarhet på 2020-talet.  

Helena Palmgren
Founder & Executive Advisor 
Palmgren & Bähr