Debatt

EU-kommissionen pressar Sverige att gå med i EMU

EU försöker inte på något vis dölja sina intentioner, de vill att Sverige och dess centralbank, som haft Riksdagen som huvudman i 350 år, ska lämna över nycklarna till styrningen av penningpolitiken. Det skriver Carolina Sundell, journalist och samhällsdebattör.

Uppdaterad 2021-05-09
Publicerad 2021-05-05

EU-kommissionen befinner sig just nu ute på jaktstigen. Från Bryssels håll drivs en stor påverkanskampanj för att få Sverige att ändra i grundlagen. I en färsk rättsutredning som Riksbanken genomfört framgår det att EU-kommissionen i skriftväxlingar har försökt pressa Sverige att göra sig redo för att gå in och ”spela i euro-ligan”, vilket innebär att göra sig redo att träda in i den monetära unionen, EMU.

Kan den svenska folkomröstningen där medborgarna sade nej till euron så lätt glömmas?

En dold strid utspelar sig i maktens korridorer. Dess utfall kommer att påverka Sveriges framtida ekonomiska suveränitet, det egna landets förmåga att livnära och föda sin samhällsekonomi. Vilket innebär realekonomins fortlevnad, den delen av ekonomin där den faktiska produktiviteten sker. Hjärtat i samhällskroppen innefattar den lokala näringen. Börsen är något helt annat, den är en fristående organism, en finansiell spekulationsplats. Samhällsekonomin är motsatsen, den är själva fundamentet som landets fortsatta existens vilar på.

Detta är således inte bara en oerhört stor nyhet utan en av de allra viktigaste. Den pågående maktkampen är kopplad till hur omfattande mandat Riksbanken ska få ha, vilket påverkar förutsättningarna för ett framtida ansvarsutkrävande och i slutändan den demokratiska kontrollen över landets centralbank.

Både den Europeiska centralbanken, ECB, och EU-kommissionen menar att Sverige måste anpassa sin nationella lagstiftning till unionsrätten, mer specifikt skriver de att det ”finns oförenligheter och brister när det gäller svensk lagstiftning avseende Riksbankens oberoende, förbudet mot monetär finansiering och Riksbankens integrering i ECBS (Europeiska Centralbankssystemet)”. Många ekonomer är eniga om att ECB inrättades som självständig långt ifrån regeringars och demokratiska församlingars och parlaments inflytande. EU-kommissionen och ECB har i rapporter och i skriftväxlingar med regeringen gjort det tydligt att deras vilja är att Riksbanken ska bli än mer fristående likt ECB och att Sverige ska implementera de unionsrättsliga reglerna i regeringsformen.

EU försöker inte på något vis dölja sina intentioner, de vill att Sverige och dess centralbank, som haft Riksdagen som huvudman i 350 år, ska lämna över nycklarna till styrningen av penningpolitiken, det vill säga kontrollen av penningskapandet och i förlängningen styrningen av penningallokeringen.

Riksbanken har sedan det stadgades i grundlagen på 1990-talet ett långtgående oberoende, på så vis att politikerna på finansdepartement inte får lägga sig i deras verksamhet. Samtidigt är banken inte särskiljd från staten, utan ägs av staten och dess huvudmannaskap besitter riksdagen. Utifrån Riksbankens perspektiv är det mer än nöjda med sitt omfattande oberoende, det framgår i rättsutredningen som de tillsatt.

Riksbankskommittén, som fick i uppgift av regeringen att komma med underlag till en ny riksbankslag, är en parlamentarisk utredning. Demokratin hade sin gång och kommittén kom med sitt slutbetänkande i november 2019, förslaget innefattade en snävare definition av vad som får klassas som penningpolitik. Konkret innebär det ett lite mindre oberoende. Kommittén motiverade förslaget med att de vill ”… tydliggöra vilka uppgifter som ska delegeras till Riksbanken och att banken inte på egen hand kan åta sig nya uppgifter”. Dessutom framhävde vikten av: ”...att bestämma vilken grad av finansiell stabilitet som ska råda, och därigenom den grad av risk som det finansiella systemet ska tillåtas utgöra för samhället, är en i grunden politisk fråga som inte bör undantas från ett demokratiskt inflytande”.

På 90-talet blåste nyliberala vindar upp en storm, i nutid när dessa mojnat ifrågasätter många ekonomer centralbankers befogenheter och menar att demokratin måste ha större inflytande, vilket kommittén med sitt förslag i någon mån beaktat.

Vem kan ha något emot att en parlamentarisk kommitté önskar klargöra centralbankens befogenheter?  Regeringen har låtit förslaget till ny riksbankslag vila, de har väntat in EU:s utlåtande och ännu inte lagt fram någon proposition till Riksdagen. I Riksbankens rättsutredning framgår det vilka parter som önskar ha en än mer oberoende centralbank, det är nämligen EU-kommissionen, men även ECB, som vill att förslaget till den nya riksbankslagen skrotas eftersom den inskränker Riksbankens nuvarande oberoende.

Riksbanken framstår som maktgiriga, de vill på demokratins bekostnad ha ett så omfattande mandat som möjligt och de har EU på sin sida. I skrivande stund ligger nycklarna och möjligheten att förhandla med EU på regeringens bord. Riksbanken har med uppbackning av EU-kommissionen och ECB givit regeringen ett antal handlingsförslag; antingen tillsätter de en ny utredning för att se över riksbankslagen eller godtar de Riksbankskommitténs förslag med risk att bli stämd i EU-domstolen, eller så river de upp den nya riksbankslagen?

Regeringen och finansdepartementet måste inte följa i Riksbankens ledband, utan bör vara både demokrater och se till landets bästa, då de har det yttersta ansvaret för samhällsekonomins fortlevnad.

Carolina Sundell
Journalist och samhällsdebattör

Platsannonser

Lås upp allt innehåll
Med Premium får du Sveriges bästa oberoende bevakning av finansbranschen

Logga in