Levande företag är det som skapar ett levande samhälle. Entreprenörer som vågar ta risker bidrar till samhällets utveckling, till att jobb finns, till att vi kan besöka restauranger, shoppa, fika, gå på bio. Och i slutändan till att skatter betalas in så att vår sjukvård och skola kan fungera.

I krisen som rasar kämpar små och medelstora företagare varje dag med att behålla arbetstillfällen och betala sina räkningar. De lyfter på alla stenar, läser alla paragrafer i statens krispaket och försöker hitta vägar framåt utan att belåna sig till tänderna eller gå i konkurs. Men precis som Magdalena Andersson säger så kommer inte alla jobb kunna räddas och vi står inför den största arbetslösheten sedan efterkrigstiden.

Bara de senaste veckorna har tiotusentals arbetstillfällen försvunnit och många framtida arbetsgivare finns inte mer. Under mars ökade konkurserna med 8,6 procent jämfört med samma period förra året. April ser ännu mörkare ut. Det ger inte bara påföljder som uteblivna framtida skatteintäkter utan kapar möjligheten att förse löntagare med arbetstillfällen när konjunkturen vänder. Det är nämligen svårare att starta om från början än att öka farten från sparlåga. Här har alla, även den enskilde arbetstagaren och de fackliga organisationerna ett stort ansvar i att vara med och skydda företagen. Regler kring arbetsrätten som känns självklara i goda tider är helt irrelevanta i tider som dessa. Just nu bör företagarens behov gå före den enskilde löntagarens som i många fall är skyddade av staten genom A-kassa och bidrag. För lite har gjorts för att skydda arbetstillfällen.

Kortidspermitteringen är långt ifrån ett alternativ för alla företagare med anställda. Genom att erbjuda lån skjuter staten bara upp konkurser genom att få företagare att låna sig ur krisen. Om man inte kan betala nu, hur ska man kunna betala när vi går in i en lågkonjunktur? Med en företagares glasögon vill jag hävda att statens prioriteringar varit fel och att man lämnar företagare i sticket. Det går inte att värna om arbetstillfällen om man inte skyddar arbetsgivare först.

Staten kan göra mycket mer för att rädda framtida arbetstillfällen;

• Gå in med en ”skyddspeng” baserad på antal anställda som bolag kan lägga där de bäst behöver den, till exempel att täcka fasta kostnader som hyra. Regeringens hyrespaket är en omständlig och i praktiken omöjlig lösning för de flesta företag.
• Betala en garantilön för anställda istället för permittering så att företag som behöver fortsätta leverera kan behålla personal.
• Luckra upp permitteringsreglerna så att de är applicerbara på mindre företag där 70 procent av de anställda inte kan permitteras.
• Ta över utbetalning av uppsägningstider som är över en månad för att ge företag andrum att övervintra krisen om de måste varsla. Tröskeln för A-kassan har sänkts för löntagare.
• Den svenska arbetsrätten är troligen världens starkaste i sitt slag. När det råder en pandemi kan inte facket vara paragrafryttare.

Likt flygvärdinnans uppmaningar att sätta syrgasmasken på dig själv först för att sedan kunna hjälpa andra ska vi ge företagen konstgjord andning först. Det kommer att komma en tid efter den akuta krisen. Då vill vi ha ett levande näringsliv med innovativa entreprenörer, restauranger och biografer att besöka, affärer att handla i och jobb att gå till. Det är möjligt, om vi skyddar företagen.

Edit Künstlicher
Vd, PR-byrån EditK.

”Med en företagares glasögon vill jag hävda att statens prioriteringar varit fel och att man lämnar företagare i sticket. ” Det skriver Edit Künstlicher, Vd, PR-byrån EditK. Foto: Maria Östlin