Blankning måste helt enkelt förbjudas

Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Nätverksaktivisterna bakom WallStreetbets har lyckats med det som inga av börsens och finanssystemets övervakningsorgan, Finansinspektionen, Riksbanken, regeringen eller Riksdagen lyckats med, nämligen att begränsa den osunda blankningen. Blankning är i sig en marknadsmanipulation som direkt skadar företag just när de har svårigheter. Aktiekursen pressas ned och ifrågasätter ytterligare företagets ledning och verksamhet ända till konkursens rand, till skada för vanliga aktieägare, pensionsfonder, anställda, kunder, leverantörer och samhälle. Blankning kan stänga en nödvändig kapitalanskaffning genom nyemission av aktier. 

Även de svenska näringslivsorganisationerna och folkrörelserna borde för länge sen slagit i bromsen för att skydda företagsamheten mot denna rent skadliga spekulationsverksamhet utan något berättigande. Man måste fråga sig vem de arbetar för när de år efter år låtit spekulationen breda ut sig på finansmarknaderna och i bankerna. Riktiga företag har erkänt svårt att få lån i bankerna. Det rapporteras att företag i Skåne i coronakrisen har behövt vända sig till den organiserade brottsligheten för att låna, trots alla de risker för utpressning det för med sig.

Vad som behövs är en sanering av detta osunda spelande för att se till att aktiehandel och affärsbanker inriktas på det som de skapades för, nämligen att underlätta riktiga företags kapitalförsörjning respektive företagskrediter. Kraven på reglering som nu kommer fram i spåren av Gamestop-febern måste välkomnas, Eventuella oegentligheter gjorda av WallStreetbets måste utredas, men regleringen måste framför allt riktas mot den stora marknadsmanipulationen som pågår hela tiden. Blankning måste helt enkelt förbjudas. Andra osundheter, som den tjuvaktiga robothandeln, daytrading, med mera, måste straffas ur från börsen med för långsiktigt aktieägande betydelselösa transaktionsavgifter.

Det nyvakna intresset för reglering av finansmarknaderna kan vara sista chansen att skydda affärsbanksverksamheterna från sammanbrott. Bankernas, hedgefondernas och skuggbankernas ofantliga omfattning av derivathandel och annan spekulation är idag garanterad av staten och medborgarna genom Riksbankens uppdrag att säkerställa betalningssystemet. Denna statsgaranti måste begränsas med bankdelning för att göra det möjligt att säkra åtminstone den samhällskritiska affärsbanksdelen av bankerna. På så sätt kan staten skaffa sig en rimlig möjlighet att garantera konton och fungerande system för betalningar, handelskrediter och företagskrediter. Den delen av bankerna som styrs av lagen om handel med värdepapper måste lämnas till marknaden att själv garantera. Speciella undantag för frysa och skydda bl.a bostadslån och pensioner kommer dock att behövas. 

Denna reglering behövs eftersom det är ohållbart att fortsätta Riksbankens konstgjorda andning med kvantitativa lättnader och likviditetspumpning av finansmarknaderna. Det kan vara en sista chans att undvika en ny finanskollaps som kan ta formen av en hyperinflation. Den gröna bubblan som nu byggs upp är till för några elitinstitutioner och kommer knappast hjälpa vanliga företag. Den inriktas också på alldeles för låg produktivitet för att bidra till stabilitet. En fatalistisk syn på de kommande gigantiska nedskrivningarna av ohållbara berg av värdepapper, riskerar att hårt drabba de produktiva sektorerna och de system som finns att garantera välfärd och pensioner.

Vad som krävs nu är en reglering som på ett avgörande sätt stabiliserar hela samhällsekonomin genom att kreditsystemet omriktas bort från spekulation och över till att finansiera produktiva företag och högteknologiska investeringar för att rusta sviktande infrastruktur och stärka levnadsmöjligheter i hela landet. 

Ulf Sandmark
Civilekonom och ordförande i Schillerinstitutet, Sverige  

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt