Coronapandemin har på rekordtid skapat en så kallad björnmarknad på världens börser – aldrig tidigare har börserna fallit med mer än 20 procent på så kort tid.

Antalet smittade ökar fortfarande okontrollerat globalt, men under föregående vecka verkar det som att Italien har passerat det värsta. Viruset finns fortfarande kvar i de länder som drabbades hårt tidigt som Kina och Sydkorea – men efter att länderna passerat den stora puckeln av smittade har smittspridningen förhållit sig på en låg nivå utan att en större andra våg materialiserats.

Kunskapen om viruset och dess spridning är låg, men världen lär sig mer varje dag och politiker som haft behov av att visa på handlingskraft har med tiden blivit allt mer medvetna om baksidorna av sitt agerande.

Efter några veckor med ökande isolering och andra begränsningar inser både världsledare och företagsledare att de mest extrema åtgärderna som tagits för att begränsa virusspridningen behöver ses över för att konsekvensen inte ska bli en historiskt djup ekonomisk kris, som i sin tur skulle leda till stort mänskligt lidande.

Under de senaste dagarna har länder som Danmark och Tyskland kommunicerat att de avser att stegvis öppna upp samhället igen och i praktiken mer efterlikna den svenska modellen. Företagsledare för bolag som exempelvis Volkswagen och Volvo Cars har meddelat att de öppnar fabrikerna den 20:e april efter att ha varit stängda under en månads tid. Det innebär inte att livet kommer återgå till det normala utan de säger är att vi måste lära oss att leva med corona för annars är risken att åtgärderna skapar större skada en själva viruset.  Förändringarna sker givetvis inte utan risker och om smittspridningen accelererar kommer man tvingas backa tillbaka.

Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Denna välkända strof kommer från ett tal som Sir Winston Churchill höll efter att britterna vunnit det andra slaget om El Alamein i Egypten 1942. Det var en av de viktiga vändpunkterna under det andra världskriget och andemeningen kan appliceras på hur börsen reagerar på den nuvarande händelseutvecklingen.

Börsen har tagit fasta på att det går att skönja ett mönster i hur viruspandemin utvecklas i drabbade länder, om än med överhängande osäkerhet, vilket är att det efter en första kraftig våg av smittade uteblir en andra våg.  Italien, som var det första landet i Europa som drabbades hårt av viruset, verkar ha passerat det värsta under föregående vecka och förhoppningen är att Italien ska följa samma utveckling som setts i Kina och i Sydkorea. Med samma resonemang är förhoppningen att övriga länder ska följa samma mönster. Även om tesen ännu inte är bevisad minskar det osäkerheten på världens börser.

Den huvudsakliga anledningen till varför börserna inte fallit med 50–60 procent, likt de nedgångar vi upplevde under finanskrisen 2008-2009 är att västvärldens statschefer och centralbankschefer har tagit i från tårna med allehanda krisåtgärder.

De har heller inte begått misstag i storleksordningen som när amerikanska myndigheterna tillät Lehman Brothers att gå i konkurs under hösten 2008. De åtgärder som tagits under de senaste veckorna för att kompensera hushållens minskade konsumtion och företagens minskade produktion har aldrig tidigare skådats.

Exempelvis så godkände kongressen och Trump ett amerikanskt stimulanspaket på 2200 miljarder dollar, följt av ett till under gårdagen på 1000 miljarder dollar. Det motsvarar 60 procent av USA:s BNP under ett kvartal. Krispaketet är alltså tillräckligt för att hantera den nuvarande utvecklingen av pandemin med endast en stor virusvåg.

G7-ländernas finanspolitiska åtgärder är mer än sex gånger större nu än under finanskrisen. Den största risken är givetvis att virusutbrottet blir än värre, att det kommer en lika kraftig våg som den första, vilket skulle tvinga världen tillbaka in i isolering efter sommaren. Det skulle tvinga börsen ner till nya lägstanivåer och skapa behov för nya stora och dyra stimulanspaket.

En björnmarknad (det vill säga när börsen faller minst 20 procent) är inte enbart ett oordnat kaos som man kan tro, utan består av olika faser.

Den första fasen är en likvidationskris och är ofta den värsta fasen. Den varade mellan den 24 februari, vilket var den första dagen av stor börsoro, till den 23 mars. I den första fasen faller alla tillgångar i värde samtidigt, oberoende om det är aktier eller företagsobligationer eller mer trygga investeringar som statsobligationer. Inte ens guld steg i värde.

Exempelvis föll flertalet räntefonder lika mycket som aktiefonder under mars månad – vilket är extremt ovanligt. Anledningen är att kapitalförvaltare världen över behöver ta ned risken i sina portföljer och frigöra likviditet. I den här fasen fungerar inte krispaket eftersom portföljerna behöver minskas och värdepapper säljas hur som helst.

Den andra fasen, som vi nu befinner oss i, karakteriseras av att marknaden kastas mellan hopp och förtvivlan.

Att regeringar och centralbanker stöttar ekonomin innebär att en systemkollaps kommer att undvikas –men inte en lågkonjunktur. Under de kommande veckorna och månaderna kommer både makrostatistiken och bolagens kvartalsrapporter vara de värsta som någonsin skådats i modern tid.

Exempelvis har den amerikanska arbetslösheten ökat med närmare tio miljoner människor, eller 6 procent, på endast två veckor vilket är extremt snabbt. Under finanskrisen 2008-2009 tog det 77 veckor för arbetslösheten att öka lika mycket.

Företagskonkurserna har bara börjat öka, exemplen kan göras fler. Mot det står att hur fruktansvärd pandemin än är, är den med största sannolikhet övergående. Så länge regeringarna och centralbanker stöder näringslivet så att så få jobbtillfällen som möjligt går förlorade långsiktigt kommer återhämtningen kunna bli både snabb och kraftig då både hushåll och företag kommer ha ett behov av att konsumera ikapp.

Under den andra fasen i björnmarknaden finns risken att nya lägsta nivåer på börserna kan skapas, vilket skapar unika möjligheter för investerare. Jag rekommenderar varken kortsiktig handel eller att försöka träffa botten, tvärtom. Däremot är det en vinnande strategi långsiktigt att öka aktievikten under perioder av stor svaghet.

Passa på, det är bara vart tionde år det är rea på aktier. Men det gäller att vara både vara stryktålig och långsiktig då det är svårt att veta när börsen nått botten och i genomsnitt tar det därefter tre till fyra gånger så lång tid för börsen att återhämta sig som det tar för börsen att falla från toppen till botten.

Erik Lundkvist
Chief Investment Officer, Coeli