Efter ett års förhandlingar har den blocköverskridande pensionsgruppen kommit överens om hur det framtida premiepensionssystemet ska se ut. Det blir hårdare kontroll på de fonder som ska finnas i systemet. Antalet fonder ska också minska från nuvarande cirka 500 till uppskattningsvis 150-200 fonder.

En ny nämndmyndighet inrättas som ska upphandla fonder till premiepensionens fondtorg. 

Det nya premiepensionssystemet ska bli klart under mandatperioden, det vill säga före september 2022.

Avanzas vd Rikard Josefson har svårt att förstå logiken bakom förändringarna.

– De tidigare skandalerna hade inte med antalet fonder att göra, det berodde på att Premiepensionsmyndigheten hade dålig koll och svaga rutiner, säger Rikard Josefson, Avanzas vd.

– Nu ska en ny statlig myndighet ta över ansvaret och göra urvalet. Oklart är efter vilka premisser fonderna ska väljas. 

Vad tror du kan bli konsekvenser på några års sikt?
– Risken är att ett sämre utbud på sikt också ger sämre avkastning.

Söderberg & Partners sparekonom Joakim Bornold är inne på samma linje.

– Hela idén med ett fondtorg är att det ska finnas ett stort utbud. Att det ska finnas en tydlig konkurrens. Nu skrotar vi det och låter tjänstemän ta över att bestämma över var vi ska placera våra pengar. Jag känner mig minst sagt tveksam till att låta staten vägleda vägleda oss vart våra pensionspengar ska placeras, säger han.

Nordnets sparekonom Frida Bratt är bekymrad över hur en ny myndighet ska klara av uppdraget att välja ut ”rätt” fonder.

– Rätt mycket av detaljerna är ju fortfarande okända. De bästa fonderna inom varje fondkategori ska väljas ut av en ny myndighet. Hur många fonder som blir kvar på torget återstår att se, men uppskattningen är 150-200 fonder. Det betyder tio fonder per fondkategori, om vi ponerar att det handlar om 15 fondkategorier. Det ställer givetvis höga krav på kompetens hos den nya myndighet som ska sköta upphandlingen, säger hon.

– Det som gjort att det tagit så lång tid att komma överens för partierna är balansen mellan valfrihet och trygghet. Det vill säga hur mycket ska man tumma på valfriheten för att garantera tryggheten för spararna. Helst vill man förstås ha båda. 

Att det behövs en rejäl förändring av premiepensionen tycker Frida Bratt var uppenbart efter det såg vi efter de mycket allvarliga fondskandalerna där spararnas pengar försvunnit, men enligt henne var ett centralt problem att Pensionsmyndigheten inte hade det mandat man skulle behövt – istället tvingades man hälsa vem som helst välkommen i dörren.

– Här gjorde man fel från början, men det är lätt att vara efterklok. 

– I ljuset av det som hänt är tryggheten för spararnas pengar A och O. Det här är ett statligt tvingande system och det som hände i samband med Falcon Funds-skandalen exempelvis får aldrig hända igen. 

– Men man ska ha i åtanke att det redan gjorts mycket för att strama upp fondtorget i samband med 30-punktsprogrammet. Vi har exempelvis krav på storlek på förvaltat kapital och på historik. Jag gissar att de oseriösa och sämsta redan försvunnit i den utrensningen. Kanske borde man utvärdera om det var åtgärder som räcker innan man går vidare? För många oengagerade sparare kommer den här förändringen varken göra till eller från, många har aldrig ens gjort ett val i PPM visar statistik. Men för en annan grupp är valfriheten mycket viktig, också principiellt. 

– En viktig fråga är också vad som händer med AP7Såfa. Jag tycker det är ett utmärkt alternativ, och det vore olyckligt om icke-valsalternativet blev ett lågriskalternativ, som en del politiker uttryckt en önskan om. De allra flesta bör ta hög risk i sin premiepension, säger Frida Bratt.