Wallenberg gör en (S)tenbeck

Wallenbergssfären har en lång 1900-talshistoria av täta kontakter med det socialdemokratiska partiet. Den svenska modellens framgång byggde till stor del på det samförstånd som de på papperet motstridiga intressena ändå lyckades frambringa.

Stenbeck-sfären skapade sin egen variant av samarbetet genom att knyta personer som Odd Engström och senare Björn Rosengren till affärsverksamheten på 90-talet.

Men efter det senaste regeringsskiftet, valet 2006, har Socialdemokraterna inte varit lika heta i näringslivets innersta finrum. Partiet har haft fullt upp med inre turbulens och sviktande opinionssiffor. Den nya partiledaren Stefan Löfven har inte heller haft bråttom ut i den politiska hetluften.

Men något påtagligt har hänt de senaste månaderna. Det började i april när Investors Börje Ekholm uttalade sig positivt om besluten kring vinster i välförden på S-kongressen. Kontrasten mot sågningen från Svenskt näringslivs vd Urban Bäckström var enorm.

Bara några dagar senare stod det klart att Investor skulle anställa Stefan Stern som ny public affairs-rådgivare med särskilt fokus på välfärdssektorns verksamhetsgrenar (i juni fick han utökat ansvar och tog över hela kommunikationsavdelningen).

Stern har en bakgrund som stjärnskott inom Socialdemokraterna med ansvarsposter på såväl departementet som statsrådsberedning. Han har bland annat jobbat nära Mona Sahlin (som för övrigt var vigselförrättare vid Peter Wallenberg Jr:s bröllop förra året).

Ungefär samtidigt blev det känt att Jacob Wallenberg personligen sett till att Stefan Löfven fått en inbjudan till Bilderberggruppens möte i juni i år. Politiker tillhör inte ovanligheterna på det internationella maktforumet men att bjuda in en färsk oppositionsledare till detta maktens finrum kan bara ses som en tydlig markering.

Därefter äntrade Wallenbergarna Almedalen med nya S-personligheter i rockärmen. Inför politikerveckan i Visby lanserades Forum för välfärd som ett ”rådgivande långsiktigt forum i välfärdsfrågor”.

I styrelsen sitter vid sidan av Börje Ekholm och Peter Wallenberg Jr bland andra tidigare statsrådet Ulrica Messing och TCO-ordföranden Eva Nordmark (på 90-talet riksdagsledamot för S). Carl Bennet, som tidigare visat tydliga S-sympatier, sitter också i styrelsen.

”Sveriges historia visar tydligt kraften hos bred och långsiktig samverkan över politiska och disciplinära gränser när vi har stora gemensamma utmaningar att lösa. Vi vill på det här sättet bidra till att vårt samhälle kan stärkas långsiktigt”, sammanfattade styrelsen i ett inlägg på DN Debatt.

Organisationen ska vara helt politiskt oberoende men förlitar sig samtidigt på ”utrednings- och analysstöd” från McKinsey, kanske för att vetenskapen inte har kommit särskilt långt – eller hittat tillräckligt rätt – på området (minns SNS-turbulensen för några år sedan).

Såväl Börje Ekholm som Peter Wallenberg Jr var på plats i Almedalen för att marknadsföra den nya organisationen men också för att presentera Investors nya professur i ”innovativ vård och omsorg”. På ett Investor-seminarium deltog bland andra Ursula Berge (S-veteran och numera samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR) innan det var dags för Aleris-sponsrat mingel.

Så, har direktörerna på Arsenalsgatan skådat i kristallkulan och sett vem som vinner valet hösten 2014? Är det en pånyttfödd Harpsundsanda vi ser de första tecknen på?

Nej, det troliga är att det handlar mer om ett akut behov av att etablera plattformar och kontakter a la Stenbeck än en verklig ambition att ta ansvar för landet.

Wallenbergssfärens Investor och EQT har stora investeringar i välfärdssektorn men saknar på detta område nästan helt det förtroendekapital som de byggt upp under decennerier i industrin. Mot bakgrund av det osäkra opinionsläget, splittringen inom Socialdemokraterna och Jonas Sjöstedts/Vänsterpartiets tydliga ställningstagande mot vinster i välfärden gäller det att agera medan tid är.

Konkret handlar det om att hålla kvar Socialdemokraterna på rätt sida av privatiseringslinjen. Vårens kongresskompromiss var inte självklar.

Diskussionen om kvalitet och ansvarstagande i välfärdsbranscherna har därför bara börjat. Räkna med fler initiativ och utspel och inom kort säkert också nya uppföljningsmodeller signerade McKinsey.

Detta är vad de privata aktörerna snabbt behöver styra in den allmänna debatten mot. Att erkänna att det finns problem, ta ansvar och föreslå lösningar är pr-modellen fram till valet.

Det är trots allt betydligt behagligare att debattera hur välfärden generellt kan göras bättre i både offentlig och privat form, än att behöva konfrontera hot som verksamhetsbegränsningar, indirekta förstatliganden eller hårdare skatteregler, om du planerar att bygga upp en ny miljardindustri.

Med ”rätt” personer ombord (egentligen fel enligt gängse partilinjer) kan en bredare opinion påverkas. Det ger också Stefan Löfven en samförståndsväg ut ur en potentiellt mycket konfliktladdad situation.

Sedan skadar det givetvis inte heller Wallenbergarna att redan ha goda kontakter med nästa regeringsbildare om valvindarna vänder till 2014.