Volvo i domstolen - hur kort får man bli?

En kvinna som var 160 centimeter lång sökte jobb på Volvo men nekades anställning. Orsak: hon var för kort. Sedan år 2000 har Volvo personvagnar haft en gräns på 163 centimeter, en gräns som Volvo infört på inrådan av medicinsk expertis.

JämO ansåg dock att fallet var ett typexempel på indirekt könsdiskriminering och drev det i Arbetsdomstolen, AD.

– Vi gjorde den bedömningen, och då är det vår skyldighet att ta upp fallet, säger Claes Borgström, Jämställdhetsombudsman.

Resultatet blev att AD fällde Volvo för indirekt könsdiskriminering. Längdkravet innebar nämligen att fler kvinnor än män uteslöts från arbete i biltillverkarens fabriker. Nu har Volvo känt sig tvingat att ta bort längdregeln.

Roland Örtengren, professor i förebyggande av personskador på Chalmers, är kritisk till domen.

– Jag är förvånad över att det här blev ett diskrimineringsfall. Och jag är förvånad över att Volvo backade på den här punkten. Istället för en längdgräns kommer det nu att regleras ”naturligt”. Det kommer att ske en utslagning av personer som har en kroppskonstitution som inte lämpar sig för arbetet. Folk kommer att få besvär, bli sjukskrivna och i värsta fall förtidspensionerade, säger Roland Örtengren.

Anledningen till att Volvo införde en längdgräns var att det finns många arbetsmoment där korta personer utsätts för en ökad risk för belastningsskador. Personer som är kortare än 160-165 centimeter tvingas i högre grad arbeta med händerna långt utsträckta eller ovan axelleden.

– Om man jobbar med händerna i eller ovan axelhöjd ökar risken för negativ påverkan på muskler och ligament. Det blir trötthetsreaktioner, det vill säga bristande syresättning på grund av kompression i musklerna, som kan leda till skador på vävnaderna. Den begränsade näringsomsättningen i leder och ligament ökar risken för inflammatoriska reaktioner, hävdar Roland Örtengren.

Örtengren får medhåll av Mats Hagberg, professor i yrkesmedicin på Sahlgrenska sjukhuset.

– Det finns studier som visar att personer som, med viss varaktighet och repetivitet, arbetar med händerna i och ovan axelhöjd löper 10 gånger så hög risk att drabbas av seninflammation i axelleden. Det är inte en låg risk, det är en hög risk.

Mats Hagberg menar dock att företagen i första hand ska anpassa arbetsförhållandena till arbetstagarna.

Men enligt domen i Arbetsdomstolen har Volvo Personvagnar gjort vad som krävs. I domskälen skriver AD: ”Det torde dock råda enighet om att det inte finns något rimligt utrymme för några ytterligare åtgärder av avgörande betydelse.”

– Vi finner Volvos arbetsmiljöarbete föredömligt, säger Anders Hagman en av ledamöterna i AD.

Volvo kritiseras alltså inte för att ha underlåtit att försöka anpassa arbetsplatsen för kvinnor. När fabriksgolven och produktionsenheterna utformas utgår man ifrån kroppslängden 154-191 centimeter, vilket betyder att endast 5 procent av kvinnorna och 5 procent av männen utesluts.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift om belastningsergonomi ska arbetsgivaren ”så långt det är praktiskt möjligt ordna och utforma arbete och arbetsplatser så att arbetstagarna kan använda för kroppen gynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser”. Det anses Volvo alltså ha gjort.

I samma paragraf skriver myndigheten: ”Långvarigt eller ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål liksom med händerna över axelhöjd eller under knähöjd skall undvikas.”

– Det är två principer som står mot varandra. Rätten att inte bli diskriminerad och rätten att bevara hälsan i arbetet. Personligen anser jag att rätten att inte bli skadad borde väga tyngre, säger Roland Kadefors, professor vid Arbetslivsinstitutet, som också fungerade som Volvos expertvittne.

Skälet till att Volvo fälldes för indirekt könsdiskriminering var att biltillverkaren inte lyckats bevisa längdkravets betydelse för att minska risken för belastningsskador. Volvo ska inte heller ha kunnat ange varför gränsen sattes vid 163 centimeter.

– Det kan jag inte begripa. Jag undrar vad man har för beviskrav. Min bedömning är att anställda mellan 160-165 centimeter utsätts för ökad risk, men det är omöjligt att säga på centimetern, säger Roland Kadefors.

JämO anförde att kvinnan som nekades anställning ”har utsatts för könsdiskriminering” och att längdkravet varken är ”lämpligt eller nödvändigt”.

– Ett ensamt längdmått är alldeles för trubbigt och diskriminerar per automatik kvinnor. Dessutom var längdmåttet, 163 centimeter, fullständigt godtyckligt satt, säger Claes Borgström, Jämställdhetsombudsman.

Men enligt experter är det omöjligt att bestämma ett längdmått på centimetern.

– Ett längdmått som utesluter fler kvinnor än män per automatik är ett könsdiskriminerande kriterium. Saab använder sig av fler kriterier, som till exempel tidigare belastningsskador och muskelstyrka.

Enligt Roland Örtengren, professor i förebyggande av personskador på Chalmers, är det större skillnad mellan kvinnor och män när det gäller muskelstyrka än när det gäller längd. Mäter man rörelseomfång får man ungefär samma resultat som när man mäter längd.

Det har framförts att fler kriterier kan utesluta fler kvinnor än vad nuvarande längdkriterium gör.

– Det kan man inte veta. Dessutom är problemet att ett längdkrav är schablonmässigt. Den här domen har en principiellt större räckvidd än vad man kanske tror och kommer att tvinga även andra företag att tänka efter.

När Volvo planerade för sin produktion utgick man ifrån kroppslängden 154-191 centimeter, vilket betyder att 5 procent av kvinnorna och 5 procent av männen utesluts. Produktionsbestämmelserna är alltså inte utformade efter en manlig norm. Kan man kräva mer av ett företag?

– Den som inte gillar domen får vända sig till Riksdagen som stiftar lagar i första hand och Arbetsdomstolen i andra hand, säger Claes Borgström.