Virtuella guldgrävare

Det finns i dag privatpersoner och företag som tjänar pengar på att spela onlinespel. Genom att använda sig av lågavlönad arbetskraft som spelar dygnet runt är det möjligt att samla tillräckligt mycket ”guld” för att få affärsverksamheten att gå runt. I dag bekämpas detta av spelutvecklarna, men det är ett fenomen som är här för att stanna.

Jag har mött de mytomspunna virtuella guldgrävarna. Nåväl, några av de i alla fall…och jag tror att de var guldgrävare.

En dag för några månader sedan när jag begav mig till ett område som heter Azshara för att göra några quest så träffade jag på de. För er som nu inte känner till Azeroths geografi så ligger Azshara i nordöstra delen av Kalimdor och vägen dit är inte helt oproblematisk. Speciellt inte om din karaktär är lite lägre level som jag var då. Kanske var det därför de var här, möjligheten att jobba ifred, obehindrade av nyfikna blickar och frågor.

Jag hade hört talas om fenomenet tidigare, personer som tillbringar en större del av sin tid i ett onlinespel för att samla saker som han eller hon sedan kan sälja för riktiga pengar. Oftast resulterar detta i ett monotont dödande av en viss typ av monster, eller en jakt på sällsynta mineraler eller örter. Man brukar säga att dessa personer farmar eller grindar; något som de flesta gör till och från, men som få gör för att tjäna pengar. Något som dock ingen skulle erkänna.

Allt möjliggörs i och med att man i dag kan sälja guld från onlinespel (till exempel World of Warcraft, Lineage, Anarchy Online och EverQuest) på nätet, exempelvis på eBay. Så det finns privatpersoner som har tjänat en hel del genom att farma i olika spel. Det finns även historier om privatpersoner som tjänar sitt levebröd på just detta. En student som sade sig betalt det mesta av sina hightechprylar till sin studentlya med guld från World of Warcraft.

Nåväl, där i Azshara lade jag märke till att det fanns en del karaktärer som var ovanligt höga för just det området. De verkade även formligen rensa området från monster. Nästa vecka när jag tittade så var de fortfarande kvar! Samma karaktärer, samma urskiljningslöst dödande. Mycket besynnerligt tyckte jag och pratade med några polare i mitt gille. Jag fick då lära mig att Azshara är ett tämligen bra ställe att farma på för att tjäna pengar.

Nu är det inte bara enskilda personer som försöker tjäna en hacka på att farma i dessa onlinespel; exempelvis författaren Julian Dibbell gjorde detta som ett experiment för att se hur mycket pengar han kunde tjäna. Stämmer det så tjänade han mer pengar på att farma än han gjort på sitt författarskap. Under tiden han gjorde detta så förde han dagboksanteckningar och hans erfarenheter kommer nu ut i en bok. Det finns nu även nätverk av spelare som gått ihop och samarbetar för att kunna erbjuda mer guld och till fler spelare, oavsett vilken server de spelar på. Men det verkar även finnas mer ambitiösa tillvägagångssätt där någon person med entreprenörstankar etablerar en typ av sweatshop, en fabrik med lågavlönad arbetskraft. Det krävs ju faktiskt inte så mycket: ett rum fullt med datorer, Internet, några spelkonton, ett paypal-konto och sedan ett antal lågavlönade spelare som sitter framför datorerna i skift och spelar.

En sweatshop, som numera blivit lite av en legend, var Blacksnow Interactive i Kalifornien som var i drift för ett par år sedan. Företaget anställde mexikanska arbetare som skapade, byggde upp och sålde karaktärer i onlinespelet Dark Age of Camelot.

När utvecklaren Mythic Entertainment senare fick redan på vad de gjorde så stängde de ner flera konton hos Blacksnow och menade att det var brott mot licensavtalet, vilket alla spelare är tvungna att acceptera innan de kan logga in i spelet. Blacksnow var i sin tur inte sena att i sin tur stämma Mythic för ojust affärsverksamhet. Säga vad man vill om traditionen att stämma varandra till höger och vänster, men jag och många med mig observerade det hela med stor entusiasm. En destol skulle kunna avgöra licensavtalets giltighet, något som skulle påverka en hel marknadsplats som närmare kan betraktas som svarta marknaden. Tyvärr fick vi blodtörstiga åskådare inte våra lustar tillfredställda. Det blev ingen rättegång. Blacksnow hade av någon anledning inte ersatt sina juridiska ombud och de kunde inte driva saken vidare. Inga pengar – ingen rättegång.

I januari 2006 gjordes en kortare amatördokumentär om några kinesiska sweatshops SE VIDEON FRÅN YOU TUBE HÄR.Vad jag förstår så är detta filmarbete under utveckling, men filmen är intressant då det ger en inblick hur det faktiskt kan se ut på några olika sweatshops.

Efter de legendariska Blacksnow Interactive har olika sweatshops växt upp som svampar ur marken, exempelvis: gamers loot, power-leveling, in-game service och item garden.

I dag är det hur smidigt som helst att köpa guld till olika spel. Fortfarande bekämpas detta av utvecklarna av spelen och Blizzard har blivit kända för att vara extra tuffa och spärra tusentals konton. Tyvärr verkar det vara en kamp som utvecklarna kommer att förlora i det långa loppet. För så länge det finns behov så kommer det alltid att finnas personer som hittar en möjlighet att tjäna pengar på det. Så enkelt är det, tillgång och efterfrågan.

Men det är inte bara guld och karaktärer man kan köpa på nätet i dag. Som vilka andra företag som helst inom serviceindustrin så har dessa sweatshops diversifierat sig. Ja, de anser sig verksamma inom tjänsteindustrin. Om du exempelvis måste åka bort på semester, så kan du låta dessa företag spela med din karaktär under tiden. När du kommer tillbaka så har du kanske växt någon level och möjligtvis klarat av den där questen som var så jobbig. Eller varför inte hyra ett stort svärd under en vecka för att döda de där löjligt svåra monstren och samtidigt imponera på polarna? Möjligheterna verkar vara många.

Eftersom jag nu tror att denna marknad är här för att stanna, hur den nu än kommer att se ut, så finns det två sätt att hantera problematiken.

Det måste skapas strukturer för att hantera och kontrollera marknaden. Stort, men inte omöjligt! Se bara aktiemarkanden som i dag är virtuell. Det finns etablerade system för att köpa och sälja, och etablerade metoder att värdera aktier. Jag tänker mig något slags paraplyorganisation, eller marknadsplats som Nasdaq, för marknaden av onlinespel.

För det andra så är det bara utvecklarna själva som kan styra möjligheten för denna marknad. Det finns tekniska möjligheter att förhindra handel, genom att låsa möjligheterna att byta objekt så förhindras även handeln. Så länge som det inte finns någon organisation som ställer krav på utvecklarna så ligger makten hos de.

Ok, jag erkänner att det var kanske en frihandelns utopi. Vad som istället kommer att hända inom en snar framtid är att utvecklarna själva kommer att erbjuda denna service. Det som tar en spelare timvis att göra tar utvecklaren några sekunder. Varför kämpa i timmar för att få det där bra svärdet när du kan köpa det från utvecklaren för endast 50 kronor? En förhållandevis liten insats för dig, men ännu mindre för säljaren.

När jag nu tänker på det så kanske de där karaktärerna i Azshara inte var farmare. Nu förstår jag att det borde finnas bättre ställen att farma på, och mer framgångsrikt också. Då ville jag gärna tro det, jag försökte till och med att få de att prata med mig om vad de gjorde. Men antingen var de väldigt dåliga på engelska, osociala och struntade i mina frågor, eller så var de faktiskt professionella farmare som satt timme efter timme framför en dator tills ögonen blev rödsvullnade av sömnbrist. I ett rum som var trångt och varmt, luften full av cigarettrök och matos; kontinuerligt övervakade av en sadistisk företagare som utnyttjade de för egen vinning – ”play game, make money!”

Peter Zackariasson

[email protected]