Att delägare slutar på en byrå beror ofta på en övre åldersgräns. Hur gammal en delägare får vara varierar efter vinstdelningssystem.
Vinstdelning avgör pensionsålder

– Vi hade en diskussion för ett antal år sedan där vi gemensamt kom fram till att en rimlig pensionsålder är 60 år, säger Stefan Brocker, MP på Mannheimer Swartling.
– Det behöver inte vara slut då men man är inte formellt delägare längre.
Men det finns veteraner på byrån som går in i en rådgivande roll, senior counsel, påpekar han.
– En av dem är Claes Beyer, en av de mest anlitade stämmoordförandena i Sverige. Han har passerat de 70.
Fast då får man inte lika mycket pengar?
– Så behöver det inte vara. Men typiskt sett blir det så. Fast det beror på vad man gör på och för byrån.
Anmäl dig till Realtid.ses Nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag.
– Man måste gilla vår filosofi: Varje delägare gör ett åtagande att förvalta och utveckla byrån för att sedan lämna över till nästa generation en verksamhet i ännu bättre skick.
På Mannheimer Swartling finns det idag delägare som är äldre än 60 år, eftersom de var delägare när den nya åldersgränsen drogs.
Enligt MSA:s vinstdelningssystem får man större andel av vinsten ju längre man varit delägare. En källa till Realtid.se säger att detta kan skapa en känsla av orättvisa då yngre delägare upplever att de jobbar hårdare än äldre delägare ”som mest spelar golf med sina klienter”.
– Den typen av diskussioner har vi inte haft i byrån, säger Stefan Brocker.
– Att vara delägare i byrån innebär att du jobbar väldigt hårt, oavsett ålder. Det finns olika roller i de olika delägarfaserna. När du är 45 förväntas du dra in fler ärenden jämfört med när du är 35.
– En nybliven delägare har ett handledaransvar, efter tio år når du kanske din topp, blir en ledande person inom ditt område och sysselsätter många personer. Vid 55 – 60 handlar det om att slussa ärenden till yngre. De handlar om att ta hand om byråns klienter långsiktigt, det är inte dina klienter utan byråns. Har du ett annat system, eat-what-you-kill finns incitament till att behålla kontakterna själv.
Diskussionen om delägare tog nyligen fart i samband med att Anders Åberg slutade på Vinge för att börja på Maqs och sade i en intervju att Vinge blivit striktare med regeln att ingen får arbeta kvar som delägare efter 65-års ålder.
– Vi har en gräns för när man upphör vara delägare och den är vid vid 65 års ålder, säger Michael Wigge till Realtid.se.
– Vissa har lägre gränser för när delägaravtalet upphör.
Men att delägarskapet upphör innebär inte att man måste lämna byrån, påpekar han.
– Vi har flera som arbetar efter 65, Johan Gernandt till exempel. Då kommer man in på andra villkor, ibland delägarmässiga sådana. Men man får inte rösta i delägarmöten.
– Det här är ju en verksamhet som är väldigt intensiv och då är det vissa som väljer att sluta lite tidigare.
Varför kan man inte få vara delägare om man jobbar på som katten?
– Alla ska veta vad som gäller och därför har vi den huvudregeln. I delägarskapet ska det finnas viss återväxt med yngre delägare som kan driva utvecklingen och byrån framåt.
– Det är en enkel, tydlig regel. Vill man fortsätta jobba gör man det under andra former. Det finns amerikanska byråer där man är delägare väldigt länge. I Sverige är det viktigare att det finns en levande partnerskapkultur.
– Äldre kollegor är inte mindre viktiga, snarare tvärtom då de ofta har värdefull erfarenhet, men man går in i olika faser.
– Vi har en trappa, som amerikaner kallar för incentive based lock step system. Man utvärderar en prestation utifrån en trappa som hos är uppdelad i sju steg. Hos oss får man inte automatiskt mer för att man är äldre.
När det gäller vinstdelning utvärderas inte bara den ekonomiska prestationen, menar Wigge, utan även andra mjuka kriterier som engagemang i verksamheten.
Björn Åbjörnsson på Setterwalls har tidigare sagt i en intervju med Realtid.se att han tänker jobba till den dag han fyller 75.
Vid nuvarande 68-års ålder är han fortfarande delägare på Setterwalls där åldersgränsen för delägare ligger på 67.
– Jag är undantaget på byrån. De kan förlänga avtalet, men det är inte vanligt, säger Rolf Åbjörnsson.
Kan du förstå en övre åldersgräns?
– Om man har en klar regel pekar man inte ut någon enskild. Och det finns ju alltid någon som inte passar. Men den åldersneuros vi har i Sverige är rätt besvärande.
– Jag är i grunden emot den svenska modellen. USA är mer begåvade att hantera sådana här saker. I London är det 55 på många byråer.
Visserligen är många halvförmögna när de slutar.
– Men pengar är inte allt, för många blir det ett socialt problem när dörren till arbetsmarknaden stängs.
– Det här yrket är som läkaryrket, det är rätt bra om du har varit med ett tag.
Sten Gejrot är delägare på advokatbyrån Maqs
– Vi har ingen fast pensionsålder. Så länge folk vill arbeta och gör nytta så är det dumt att slänga ut dem, säger han.
– Vi har egentligen en 65-årsgräns. Men bidrar man lika mycket som andra delägare vore det dumt att låta dem sluta, fortsätter Gejrot.
Axel Calissendorff, styrelseordförande för Roschier, håller med Åbjörnsson.
– I vårt yrke påverkas personer av åldrandet på olika sätt. Vi har ingen fixerad pensionsålder, säger han.
– Har man kompanjonernas förtroende, och vill, och kan prestera på sätt som krävs som delägare har inte vi någon gräns som uteslutande handlar om ålder.
På Roschier är den äldste delägaren 63 år.
– Han är full av energi och vitalitet och bidrar på ett mycket värdefullt sätt i vår verksamhet, säger Axel Calissendorff.
Flera byråer har en gräns, varför har inte ni det?
– Vi har ett annat vinstdelningssystem där även delägarnas prestationer utvärderas allsidigt årligen. Mellan 50 – 60 brukar många tröttna en smula, men det varierar mellan olika personer och med inriktningen på verksamheten.
De flesta ledande byråer har någon form av lockstep-system. Man delar då i princip efter huvudtalet.
– På till exempel Lindahl och Mannheimer delar man vinsten helt oberoende av individuella prestationer. I sådana byråer kan äldre delägare bli en belastning. Då finns en vits med att ha en fast pensionsålder som inte är alltför hög.
– Fast det innebär också en risk för att man tappar väldigt duktiga och drivande delägare.
Har Mannheimers åldersgräns något att göra med att seniora delägare från dem har kommit till er?
– Nej, de kom till oss av andra skäl. Om vi hade haft en ”normal” övre åldersgräns hade vi inte kunnat knyta Claes Lundblad till oss.
Frågan är också lättare att hantera i en mindre ung organisation, menar Axel Calisendorff. På Roschier i Stockholm finns nio delägare. I hela byrån finns 29 stycken, av dessa är 6 stycken över 50.




