"Vi saknar respekt för pengar"

– Det känns fortfarande syndigt att köpa något bara för att det är lyxigt och dyrt. Men det börjar bli mer accepterat i Kina, säger Zhao Yang som tjänar nästan tio gånger så mycket som sina föräldrar.

Zhao Yang, eller Frankie som han kallar sig är anställd vid International Labour Organization i Beijing. Han är 30 år, singel, och på god väg att bli en av ”första världens konsumenter” – Kinas välutbildade och välbetalda unga stadsbor som gärna lägger sina pengar på lyxbilar, ny elektronik och märkeskläder.

Rapporten som presenterades i fredags har gjorts av China National Research Association i samarbete med MasterCard International och bygger på en enkätundersökning av 10.000 stadsbor i Kinas tio största städer. Studien visar att 15 procent av stadsbefolkningen har en årsinkomst på mellan 100.000 och 200.000 kronor. Det är denna grupp som köper dyra europeiska märken och som sätter fart på lyxkonsumtion som restaurangbesök och resor.

Den stora andelen, ungefär 80 procent tillhör dock ”andra världens konsumenter” – de lågutbildade i tillverkningsindustrin och tjänstesektorn som i snitt tjänar 19.000 kronor om året. ”Tredje världens konsumenter”, de som är riktigt fattiga, utgör enligt den officiella rapporten endast fem procent.

Frankie tjänar ungefär 100.000 kronor om året och tillhör det nedre skiktet av lyxlirare. De höga hyrorna i Beijing gör att han måste dela en lägenhet med några andra, men han har en hel del över att spendera för. Han har bland annat två bärbara datorer och två digitalkameror.

– Jag tycker att det är roligt att hålla på med ny elektronik. Men annars har jag inte råd med så mycket lyx, säger han.

Frankie skulle vilja kategorisera konsumenter efter ett annat schema än bara efter inkomst. De som är födda efter 1985; de som är födda på 70-talet som Frankie – och till sist den äldre generationen som Frankies föräldrar tillhör.

– De som är födda efter 1985 saknar respekt för pengar. De har aldrig behövt gå hungriga och konsumerar nu utan att tänka. Det är därför de kallas ”de nya människorna” här i Kina, säger han.

Frankie växte upp i inre Mongoliet med sina föräldrar som arbetade för staten och tjänade mellan 1000-2000 ytan i månaden. De hade inte så mycket pengar och sparade på allt.

– När jag kom till Beijing för två år sedan tänkte jag inte ens tanken att betala för en taxi. I dag konsumerar jag mycket men skulle skämmas om jag köpte något som var alldeles för dyrt eller som jag inte behöver. Jag är mycket medveten om kvalitet men också om priset. Därför försöker jag köpa exempelvis märkeskläder på rea. Men fler och fler bland de rika konsumerar bara för att få högre status, menar Frankie.

Konsumtionsmönstret ändras snabbt Kina. Det är många internationella företag som vill in på den kinesiska marknaden och som enligt Frankie förvånas över kinesernas goda förmåga att konsumera, trots att den stora majoriteten har så låga inkomster.

– Det beror på att många har så kallade ”grå inkomster”. Nästan alla som inte tjänar tillräckligt på sitt vanliga jobb har något slags extraknäck som de tjänar pengar på. Det är det som gör att de kan konsumera. Alla vet om det och alla accepterar det, men därför är det också svårt att mäta den egentliga köpkraften i Kina, förklarar Frankie innan han återvänder till sitt arbete.