"Vi är inte alls eniga om stimulanspaket!"

Den 9 januari sade Barack Obama inför sitt tillträde som president att ”det råder ingen oenighet om att vi behöver åtgärder från regeringen, en återhämtningsplan som kommer att hjälpa ekonomin att rivstarta”.

Det fick den amerikanska nyliberala tankesmedjan Cato, dit Johan Norberg är knuten som ”fellow”, att dra igång en kampanj om sanningshalten i påståendet. Under rubriken ”With all due respect Mr. President, that is not true” förklarar runt 200 amerikanska ekonomiprofessorer kortfattat att det inte alls råder någon enighet, och att stora stimulanspaket varken hjälpte USA under 30-talskrisen eller Japan på 90-talet. Bland undertecknarna finns tre nobelpristagare i ekonomi: Edward Prescott, Vernon Smith och James Buchanan.

Johan Norberg har inte arbetat specifikt med annonsen, däremot mer övergripande med hur Cato ska förhålla sig till stimulanspaket och statens roll.

– Jag tycker att denna sortens
upprop är ett väldigt fiffigt sätt att syna politikers påståenden på, det borde användas oftare, även i Sverige. Ofta får deras uttalanden stå oemotsagda även om de inte stämmer.

– Man sitter och mailar varandra, förklarar han hur hans samarbete med den Washingtonbaserade tankesmedjan går till. Norberg avlönas med ett belopp som, säger han, ska kunna utgöra en bas för att man ska klara sig på andra frilansåtaganden.

En bloggare skrev att Cato kan glädjas åt den demokratiska administrationen, eftersom de på så sätt får ett större existensberättigade, och antydde att de blivit mindre betydelsefulla under den republikanska eran. Synpunkt?

– Jag har hört den synpunkten, men även motsatsen. Cato är duktiga på att inte välja partipolitisk sida, de vann mycket inflytande under Bushadministrationen genom sitt motstånd mot Irakkriget och The Patriot Act och att de samtidigt är marknadsvänliga. Många som befann sig politiskt till höger men hade liberala uppfattningar i dessa frågor vände sig till Cato.

Han fortsätter med sin syn på stimulanspaket och på annonsen/uppropet:

– Det är en besvärande tendens att akademiker och ekonomer är väldigt snabba med att ställa upp när politiker kallar på olika vis. Just i krislägen finns det alltför lite distans; det finns snarare en vilja till sammanhållning. Som i 90-talets början, alla ekonomer slöt upp kring ”den enda vägens politik” om att hålla fast vid den fasta kronkursen, en politik som visade sig vara tokig. I efterhand har många ekonomer skämts över detta, och jag tycker det är illa. Samhället behöver fler ekonomer som vågar vara kritiska, Catoannonsen är ett försök att uppmuntra dem som gör det.

– Men det är klart, avslutar Johan Norberg sarkastiskt, då får man inte de fina utredningsuppdragen från regeringens sida.