Varannan glömde jämställdhetsbonus

Om två veckor ska Försäkringskassan rapportera till regeringen hur det gått med jämställdhetsbonusen.

Socialminister Göran Hägglund vill inte säga något ännu.

– Det vore olämpligt av mig att kommentera Försäkringskassans rapport innan jag själv har tagit del av innehållet, säger han till Realtid.se genom sin pressekreterare.

– Det kommer jag att göra när rapporten överlämnas till Socialdepartementet.

Men svaret finns redan i myndighetens rapport till regeringen för årets första kvartal: 48 procent ansökte i tid. Resten får inga pengar.

– Men vad gäller jämställdhetsbonusen så är det viktiga för mig målet, inte den tekniska utformningen, säger Göran Hägglund.

– Målet är att skapa ekonomiska möjligheter för familjer att utan inslag av tvång välja ett jämställt uttag om de vill det, att undanröja ekonomiska hinder för det.

– Uppnår vi inte det målet med den nuvarande utformningen är jag naturligtvis öppen för förändringar.

13.133 föräldrar har fått brev om att de kan ha rätt till som mest 3.000 kronor i månaden, sammanlagt upp till 13.500 kronor per barn.

Det blir en del pengar. Regeringen har satt av 40 miljoner kronor, inte som en kostnad utan som avdrag på skatten. Men Skatteverket kan lugnt räkna med att få in merparten av pengarna ändå.

6.268 ansökningar kom in under februari. Enstaka ansökningar kan ha kommit in redan under januari eller precis den 1 mars som var sista ansökningsdag. Sedan var det för sent.

– Det är flera tusen som inte skickat in ansökan, säger Mats Mattsson, verksamhetsansvarig för jämställdhetsbonusen hos Försäkringskassan.

Hälften missade?

– Ja, det kanske man kan säga. Det är inte bra.

Varför blev det så här?

– Det vet inte vi. Det ska vi ta reda på nu, de närmsta veckorna. Vi har anlitat ett företag som slumpat ut ett antal personer som de ska ringa och fråga varför de inte begärt jämställdhetsbonus.

Det verkar vara en hyfsad gissning att folk gärna tackat ja till pengarna?

– Ja, men de har inte gjort det.

Vad gör Försäkringskassan för att komma tillrätta med det här?

– Vi tittar på om vi ska föreslå förändringar i lagstiftningen.

– Vi tittar på om man kan låta folk ansöka året därpå. Det finns en rad olika möjligheter.

Försäkringskassan skickar ett brev till alla som har rätt att söka jämställdhetsbonus. Den som får ett brev har en månad på sig att söka. Sedan är pengarna borta.

Ett företag måste skicka flera betalningspåminnelser för en räkning på en hundralapp och förutsätts betala tillbaka allt som kommit fel eller blivit över – utan anmodan. Allt annat vore oacceptabelt för kunderna.

För privatpersoner är det straffbart att behålla pengar som egentligen skulle någonannanstans – oavsett om det är en felatkigt utbelalad lön eller bara en hundralapp som egentligen skulle till någon annan.

Men Försäkringskassan har satt sina egna regler: Ett brev räcker. Och nu handlar det om en hundralapp om dagen, i flera månader.

Kunde ni inte gett folk längre tid på sig att söka?

– Man kanske missar gränsen i alla fall, säger Mats Mattsson.

– Sedan är det en annan sak man måste tänka på: det här ska levereras till Skatteverket före 1 maj.

– Vi skickar brevet sista veckan i januari och första veckan i februari. Anledningen till att vi inte skickar det tidigare är vi måste ha betalat ut sista föräldraförsäkringspenningen för året innan först. Det gör vi den 25 januari. Det är först då vi vet vem som kan få jämställdhetsbonus.

Har jämställdhetsbonusen nått målet? Arbetar svenskarna mer? Är de mer jämställda? Mår barnen bättre?

– Lagstiftarens mening är att det här ska stimulera till att dela på föräldraledigheten, säger Mats Mattsson.

– Dels för att båda föräldrarna ska vara tillsammans med barnet.

– Dels för att uppräthålla arbetslinjen, att den ena föräldern går tillbaka och arbetar. De personer vi skickat ut ansökningshandlingar till har ju fatkiskt gjort det.

– De flesta har naturligtvis arbetat. De flesta har ju inte råd att vara hemma.

– Då är det klart att det inte alls är bra om de som uppfyller villkoren inte ansöker om ersättning eller kommer in för sent med sin ansökan.

Den som hade behövt mer information för att inte missa att det fanns pengar att söka borde ha läst på själv på internet. Den som vill ha jämställdhetsbonus ansvarar själv för att ta reda på vad som gäller.

Det går att överklaga, men i praktiken är det kört. Länsrätten kan välja att på begäran pröva ett beslut från Försäkringskassans att inte bevilja bonus för att ansökan kommit in efter 1 mars. Men det lär inte hända.

– Vi har tolkat det som att vi inte har möjlighet att göra något efter det datumet. Det finns inget tolkningsutrymme, inga särskilda skäl.

Har Försäkringskassan informerat tillräckligt?

– Det är oerhört svårt med information. Vi har ju proffs, naturligtvis, som tittar på sådant.

Skulle Försäkringskassans information ha varit alltför dålig om ni inte skickat något brev alls?

– Ja, det kan jag lugnt säga.

Har Försäkringskassan lyckats med upppdraget?

– Ja, det tycker jag. Vi har följt den verksamhetsbeskrivning som finns.

– Min magkänsla är väl att det ser bra ut för oss. Men det blir tokigt att säga när det är x antal som inte skickat in ansökan.

– Man kan inte säga att vi misslyckats. Vi vet än så länge inte varför så få ansökt i tid. Det kan ju vara så att man tycker att det inte är så mycket pengar. Alla är ju inte berättigade till 13.500 kronor.

Hur tror du att människor ser på de belopp de är berättigade till?

– Det är jättemycket pengar. Därför tycker vi att det här är väldigt olyckligt.

2010 är andra året som det går att ansöka om jämställdhetsbonus. 2009 var det bara något hundratal som sökte. Därför har det inte förrän nu gått att ta reda på hur bonusen fungerat.

Föräkringskassan har jämfört hur de föräldrar gjort som fått barn två veckor före och två veckor efter den 1 juli 2008 då bonusen började gälla. Det finns ingen skillnad.

Slutsatsen blir ”att jämställdhetsbonusen inte haft någon effekt”.

Försäkringskassan funderar i en rapport från den 23 mars över om det utöver ekonomisk rationalitet kan vara könsroller eller maktdemonstrationer mellan föräldrarna som styr vem som är hemma med barnet.