Vänta inte på lyckan - gör den själv!

Vilket muntrar upp i dessa tider när recessionen står för dörren och Financial Times djuptryckta helgbilaga How to spend it känns allt mer överflödig.

Lyckan finns som bekant inte heller på flaska eller burk. Här krävs andra metoder.

Lycka!

Detta hårda imperativ som vi har utropat för oss i vår tid: var lycklig lille vän!

Det är en grov missuppfattning av själva livet. Ingen skulle orka gå omkring och vara lycklig hela livet.

Men ändå, en liten stund av lycka är aldrig fel.

Den som har barnatron kvar kan trösta sig med slutraderna ”Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som lyckan får”.

Men ärligt talat, hur gör man då, ska man bara sitta och vänta på att något vänligt väsen dimper ner? Eller är lyckan en kringfarande som drar längs landsvägar och slumpmässigt besöker gårdar och backstugor för att nådigt skänka dem ett förklarat skimmer? Är det månne ett naturfenomen, ungefär som stjärnfall, där det gäller att hålla sig på rätt plats och vid rätt tillfälle?

Verkar knepigt, alltför diffust för att fungera.

Vi letar i litteraturen, där lyckan är ett outsläckligt tema. Vagantdikterna från 1200-talet förklarar suggestivt till Carl Orffs 1900-tals ljudläggning: ”Fortune rota volvitur. Lyckans hjul går runt. Dramaturgin förutspår att den lycklige snart drabbas av olycka, så drivs berättandet fram i filmen, romanen och dataspelet.

Lyckan framställs som en deterministisk kraft, oberörd av mänsklig hand. Vi skulle alltså vara fångade i en evig rörelse, som är omöjlig att påverka.

Hm…det här blir allt svårare.

Nej, det behöver det inte vara, menar folkliga ordspråk. Lyckan, är något som du ”hittar”.

Gå ut på jakt efter lyckan!

Man måste vara lite aktiv, spana, masa sig ut i skogen och plocka lycka som om den vore svampar. Fast problemet är att lyckan inte har någon fot, än mindre hatt och sporer och ingen har ännu gett någon närmare anvisning om hur det är tänkt att gå till, själva processen att ”hitta lyckan”. Man borde åtminstone få veta var man ska leta. Jag menar, är det ”fågel, fisk, eller mittemellan”? Det kan man ändå kräva att få reda på, om man nu ska ägna hela livet åt detta lyckoletande.

I väntan på vidare instruktioner, får man ta saken i egna händer.

Göra lyckan själv, så gott det går.

Ingen annan tycks ju fixa det.

Mot den här bakgrunden är det en liten uppmuntrande stund att läsa den nyutkomna boken Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky. Hon är professor i psykologi vid University of California och vad man populärt skulle kunna beskriva som en ”lyckoforskare”. Hennes sammanställning över forskningen på området visar att lyckan är just något som man fixar själv.

Den flyger inte bara in genom fönstret en vacker dag och uppstår inte heller i avundsjukans gnällighet eller hämndens mörker. Man kan inte sno lyckan från någon annan och man blir inte ett dugg lyckligare för att någon annan är olyckligare.

Lyckan är i hög grad något hemkört (fast utan jäst och socker).

Sätt igång processen inom dig själv, låt det stå och puttra och jäsa och ge ordentligt med näring. Då produceras egna droppar av ren och klar, hundraprocentig lycka.

Utan bismak.

Det finns inget enkelt recept på lycka. Men det går att förhålla sig så att lyckan får ett naturligt rum att växa i ens liv.

Sonya Lyubomirsky presenterar tolv olika strategier som man kan tillämpa till vardags, mer eller mindre. Hemligheten är att göra det ofta, små insatser för lyckobildningen varje dag. Samt att byta strategier och variera sättet att skapa lycka på. För ett av de största hindren mot lycka är att man vänjer sig. Habituerar, som det heter. Tänk, när man har gjort eller fått något riktigt bra.

Man blir lycklig, visst, men så vips vänjer man sig och tycker att det där var väl helt naturligt, inget att fortsätta att vara särskilt lycklig för. Och snart är saker som vanligt igen.

Därför måste man återgöra lyckan, se den på nytt.

Ett sätt är att älta sin lycka. Man brukar säga att man ältar gamla problem, vilket bara resulterar i att de aldrig släpper en. Gör samma sak, fast med lyckan, älta lyckan, ”grubbla” över varför det gick så bra, hur det kommer sig att du kände dig så nöjd och att du blev så glad. Det är ett paradoxalt sätt att hålla kvar lyckan.

I en undersökning, som Lyubomirsky refererar, visar det sig att folk blir mer lyckliga när de gifter sig, vilket är den goda nyheten. Den trista nyheten är att den extra lyckan bara varar i snitt i två år. Sen är man åter till baslinjen. De som behåller lyckan längre tid, har hittat metoderna för att producera ny lycka, att återskapa och förnya lyckan. De sitter inte och väntar på att lyckan ska ta sig in i deras förhållande.

De gör den själva – tillsammans.

Lycka är inget som man får, hittar eller ens förtjänar.

Lycka är något som man gör.

Just i dag.

Källa: Lyckans verktyg, En vetenskaplig guide till lycka av Sonja Lyubomirsky (2007) har precis kommit ut på svenska på Natur & Kultur (2008).