USA-valets utfall inte avgörande för klimatet

Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Kärnan i Parisavtalet, som trädde i kraft år 2016, är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. Totalt 196 länder har signerad avtalet med syfte nå det så kallade 1,5-gradersmålet. De senaste fyra åren har Trump inte bara nedmonterat många av de Obamapolicys som instiftades med syfte att möta USA:s åtaganden enligt Parisavtalet, han har även effektivt missat möjligheter att fortsätta utvecklingen mot minskade utsläpp. 

Nu har alltså Trump även satt spiken i kistan för USAs aktiva deltagande i Parisavtalet. I onsdags, dagen efter valnatten, blev USA det första landet att lämna Parisavtalet. 

Trots att Joe Biden officiellt lovat ett återinträde för USA under hans första dag som president skulle förutsättningarna för landets deltagare sannolikt ändras. Enligt The New York Times skulle USA, om de återinträdde i Parisavtalet, inte längre ha rösträtt i beslut som fattas av United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC). Istället skulle landet få en observatörsstatus, vilket innebär att de skulle tillåtas att delta i möten och strategiutveckling, men utan rätten att rösta. 

Varför är det då avgörande för klimatet att USA bibehåller sina åtaganden till Parisavtalet? Två av världens länder, Kina och USA, står gemensamt för 40 procent av de globala växthusgasutsläppen. Med en befolkning på över 328 miljoner, endast 4,25 procent av den globala befolkningsmängden, är USA även den historiskt sett största bidragaren till klimatförändringarna. 

En vinst för Trump med fortsatt samma syn på klimatfrågan skulle innebära ytterligare försämringar av klimatregleringar i landet på bekostnad av den globala uppvärmningen. Av den anledningen har det amerikanska valet sagts vara ödesval för klimat- och miljöpolitiken. Samtidigt har ingen tidigare amerikansk presidentkandidat haft planer på så ambitiösa klimatsatsningar som Biden, som gett löften om att åter visa internationellt ledarskap i klimatfrågan.

Även om Biden nu utropats till segrare, så är inte klimatfrågan vara helt beroende av det är han som blir sittande president i USA de kommande fyra åren. Klimatlösningen ligger inte enbart hos den styrande amerikanska presidenten. När Obama signerade Parisavtalet utlovades en minskning av USA:s utsläpp med 26–26 procent till år 2025 (från 2005 års nivåer). Trots Trumps koloffensiv ligger den faktiska minskningen på 15 procent, mycket tack vare regionala och lokala initiativ.

Det är en lång väg kvar till att nå de globala klimatmålen, men mycket talar också för att den kommande presidentens roll i utvecklingen inte är så avgörande som många trott. Allt fler börsbolag, regioner och städer inser den hållbara omställningens roll för framtida utveckling och lönsamhet och ser klimatfrågan som en viktig del i deras riskhantering. Samtidigt ser vi flera länder som tar på sig ledartröjan i klimatfrågan. EU, Sydkorea, Kina och Japan har satt som mål att uppnå nettonollutsläpp inom kommande tre till fyra årtionden. 

Men det räcker inte heller med enskilda initiativ. För att nå de globala hållbarhetsmålen krävs globalt samarbete på en historisk nivå. Där har Sverige en viktig roll att spela. Både utifrån ett politiskt perspektiv, men även ett finansiellt. Om vi ska lyckas måste allt fler bolag, regioner och kommuner gemensamt arbeta för att öka förståelsen för klimatfrågans avhängighet till lönsamhet och utveckling, se över den egna verksamhetens påverkan och agera för att visa världens ledare att en hållbar omställning är möjlig, och högst nödvändig. 

Shoka Åhrman 
Sparekonom på SPP pension & Försäkring samt SPP fonder/Storebrand Asset Management.