Upprorsstämning bland Swecard-ägare

En aktieägare berättar i efterhand för Realtid.se att hela måndagens extrastämma som skulle börjat klockan 17 i Swecard i själva verket helt ställdes in, och att det i stället blev en stor öppen diskussion om bolaget som varade ända till strax efter 20-tiden på måndagen.

– Det var ett bra ”rundabords-möte” som varade i lite drygt 2-2,5 timme, säger han.

– Många frågor var på tapeten och belystes.

– Och huvudägaren Johan Asplund blev väldigt hårt ansatt, vilket det finns mycket fog för.

– Min uppfattning är att han är bolagets stora problem.

– Å ena sidan är han en tillgång. Det är den typen av bolag, där Asplund som tekniker kommit på produktidén, men han likställer sig själv väldigt mycket med bolaget. Det är en traditionell problemsituation.

– Han förfar på ett visst sätt med extremt hög ersättning, och drar väldigt stora kostnader.

Aktieägarna ifrågasatte om alla dessa kostnader var hänförliga till Swecards verksamhet.

– Diskussionerna var periodvis stridiga, eller väldigt stridiga mellan Asplund och aktieägarna under mötet.

– Det känns som att de från styrelsen och huvudägaren ”haussat” aktien och riggat kursen lite. Det känns som att de planterat en hel del nyheter och sedan inte levererat.

– Inledningsvis har det ju höjt värdet på aktien, och gjort det lättare för dem att kränga av aktier helt enkelt.

– Det är mindre lyckat naturligtvis – dels för de som köpt aktier på de premisserna, och för bolaget.

– För man kan även förstöra som största ägare, beroende på hur man agerar och vilken respekt man visar minoriteten.

Vad var den exakta orsaken till att måndagens stämma ställdes in och att det blev ett öppet informationssamtal i stället?

– Det förslag som förelåg – det var egentligen bara en punkt; att styrelsen ville få bemyndigande att fatta beslut om att göra en nyemission på ytterligare 3,5 miljoner aktier, utan att villkoren på något sätt skulle redogöras för.

– Det var ett horribelt förslag, och jag tror att styrelsen insåg det – att ett sådant beslut kan de inte försöka få igenom.

– Och med så mycket aktier som var företrädda på stämman, var det givet att förslaget skulle röstas ned.

– Så det var väldigt positivt att förslaget återkallades.

Det skulle ha räckt att aktieägare med en tredjedel av rösterna sa nej till förslaget, för att det skulle kunna stoppas. Och det bedömdes alltså finnas aktieägare närvarande med en ännu högre röstandel som ville säga nej.

– Så det var målet med mötet – det primära målet, att stoppa förslaget.

Hur ska det bli nu med företagets kapitalbehov?

– Det måste lösas, och styrelsen presenterade ett antal möjliga lösningar. Det måste till stånd väldigt nära framåt i tiden. Hur återstår att se. Det är styrelsen som är ansvarig.

– Men det förvånande är att de inte helt enkelt gått till de befintliga aktieägarna och bett om kapitaltillskott, och sagt att ”Vi behöver pengar. Så här ska vi driva bolaget”, och lagt fram en seriös ekonomisk plan.

– Jag deltog i en emission hos Swecard i november 2008, och tänkte inte så mycket på det.

– Sedan kom det ett nytt prospekt i maj 2009, bara ett halvår senare.

– Då reagerade jag på det, att bolaget så snabbt ber om nya pengar.

– Fast det prospektet var rena skämtet. Inte en siffra, resultat- eller balansräkning fanns med. Bara en försäljningsprognos för år 2013. Men det är ju inte lätt att sitta år 2009 och göra prognoser för flera år framåt i tiden.

– Det reagerade jag på.

– Sedan försökte jag kontakta vd Anders Olson, men fick inga bra svar eller inga svar alls ofta.

– Olson är ju väldigt styrd av största ägaren Johan Asplund, och vågade inte uttala sig. Asplund har satt munkavle på honom gentemot allt och alla.

– Vår agenda hos aktieägargruppen, är transparens och öppenhet, och vi försöker få honom att förstå att det finns inget att vinna på hemlighetsmakeri och småfiffel från Asplund.

– Vi vill ha en öppen, rak och ärlig agenda.

Aktieägaren pekar på de nyemissioner som gjorts i exempelvis SEB och Nordea tidigare i år.

– Där fick man ett väldigt stort antal teckningsrätter per aktie, vilket i mångt och mycket tvingade aktieägarna att delta i emissionen, för om man inte tecknade så blev det så stor utspädningseffekt.

– Det är på samma sätt i Swecard. Och hos oss finns ju förutsättningarna. Det finns aktieägare som är villiga att delta med kapital om förutsättningarna är de rätta.

– Det finns bara ett svar på varför det inte blivit så; att huvudägaren motsätter sig det.

– Och varför? Tyvärr är det enda logiska, att det kraftigt skulle minska hans möjligheter att alltjämt ha ett avgörande inflytande på den löpande verksamheten. Det skulle drabba honom ekonomiskt.

– Han har ju hittills genom aktieförsäljningar kunnat låna in pengar till bolaget, och sedan fått fyra gånger så många aktier tillbaka i kvittningsemissioner.

– Det är gränsfall till oegentligheter.

Under måndagens möte blev det en periodvis hätsk stämning just kring de här frågorna om hur Asplund agerat.

– Det blev en hätskhet över hur Asplund agerat i ett stort antal sammanhang, vilket spillt över på bolaget och orsakat en förtroendekris.

– Det var mycket mer det som orsakade upprörda känslor under mötet, snarare än bolaget som sådant.

– Det kom även frågor om Swecards teknik och affärsmodell, men där var det inte alls lika upprörda ordalag.

Realtid.se har lämnat
ett meddelande på Swecard-ordföranden Christer Bergmans mobil, för att höra hans syn på måndagens händelseförlopp.

Swecard är ännu inte börsnoterat, men bland dess cirka 50 aktieägare finns förhoppningar på en notering i framtiden.

Just nu känns det dock avlägset. Kvarvarande ägare har redan pumpat in tiotals miljoner kronor men bolaget balanserar mer eller mindre på ruinens brant, och ber återigen investerare om kapitaltillskott.

En extra bolagsstämma om det skulle ha inletts klockan 17 på Swecards kontor i Stockholm, och inför stämman deltog Realtid.se på ett förberedande möte som inleddes klockan 15. Där deltog ett 20-tal aktieägare med en ägarandel på tillsammans motsvarande en dryg tredjedel av Swecards aktier.

Inför det förberedande mötet hade en av aktieägarna skickat runt ett mejl med ett antal diskussionspunkter.

Aktieägaren kommenterar där det prospekt om det kapitaltillskott som Swecard bad om redan i maj, vilket fick ägaren att inleda en djupare undersökning av bolaget.

Han konstaterar att bolaget i dagsläget har skulder på 6-7 miljoner kronor som måste betalas inom kort, samtidigt som bolagets nya produkt bedöms ha kanske ett år kvar innan lansering är möjlig.

Ägaren siktar särskilt in sig på ett Swecard trots detta har en hög kostnadsnivå ”som inte står i proportion till vare sig den underliggande verksamheten” eller vad som enligt ägaren är att betrakta som marknadsmässigt.

Det gäller enligt ägaren särskilt ersättningsnivåerna till vd Anders Olson och teknikchefen Johan Asplund.

Ägaren indikerar i mejlet att Asplund som även är grundare och störste ägare, inte har agerat för alla aktieägare bästa:

”Vd och styrelse har och har haft svaga positioner och inte besuttit förmågan att stå upp för bolaget och alla aktieägares intressen i sådana fall intressekonflikter uppstått mellan dessa och huvudägarens privata intresse.”

Under förhandsmötet diskuterades exempelvis att Asplund när bolaget behövt kapital, lånat ut pengar genom att tillhandahålla en del av sina Swecard-aktier som därmed kunnat säljas till utomstående. Asplund har sedan fått ”lånet” betalt med ett mycket större antal aktier än han hade från början.

Bland aktieägarna förs diskussioner om han har satt detta i system, för att successivt späda ut övriga aktieägare och öka sin egen ägarandel.

Aktieägaren som skrev mejlet konstaterar att Swecard nu har funnits i ett 15-tal år under Asplunds ledning.

”Ett enkelt konstaterande är att det varit en mycket lång startsträcka, och att bolaget ännu är en bra bit från att kunna gå i mål med sin affärsidé.”

Aktieägaren bedömer i mejlet att Swecards totala kapitalbehov kanske uppgår till 15-20 miljoner kronor enbart för att klara driften under kommande halvår.

Ersättningarna
till Anders Olson bedöms kosta 250.000 kronor i månaden.

Han har tidigare jobbat på Tetra-Pak och bor sedan dess i Schweiz, där Swecard också har sitt formella huvudkontor, vilket enligt aktieägaren bara har att göra med att Olson själv bor där.

Under förhandsmötet konstaterades att styrelsen godkänt avtalen med både Olson och Asplund och att det rent juridiskt inte gick att göra mycket åt de avtalen, men aktieägarna avsåg vädja till dessas sunda förnuft och få dem att gå med på sänkningar till kanske 70.000-75.000 kronor i månaden var i lön plus optioner.

En diskussion på förhandsmötet var om Asplund både fick lön, och dessutom fakturerade Swecard för sina tjänster också. En på förhand tillfrågad revisor reagerade överraskat på att Asplund även uppbär lön, och denna misstänkta ”dubbelfakturering” skulle enligt förhandsmötet bli en av de viktiga frågorna på stämman.

Styrelseordförande i Swecard är alltså Christer Bergman, och han sitter även i styrelsen för bolaget Fingerprint Cards som Realtid.se skrivit om tidigare (länk 1, länk 2, länk 3, länk 4).

Under förhandsmötet var en diskussion att Swecard trots allt har stororder på gång från franska storbanken BNP-Paribas och även en annan stororder från Ryssland, och att aktieägarna därför gör rätt i att inte skapa alltför stor dramatik med för stora förändringar på bolagsstämman.

Swecards idé är att det i varje kort finns inbyggt en liten display, där man kan se information såsom de senaste kontoförändringarna på det bankkonto som hör till kortet.

Varje kort kostar 7 euro att tillverka, men affärsmodellen innebär att Swecard själva anlitar underentreprenörer för tillverkningen och tjänar kring 1 euro per kort i licensavgift.

Realtid.se hade fått en fullmakt från en aktieägare i Swecard att delta på måndagens bolagsstämman, men formaliteteter satte käppar i hjulet för det.

Då förklarade sig en annan aktieägare villig att ge Realtid.se en fullmakt att närvara på stämman. Men det stötte på stort motstånd, inte från de närvarande aktieägarna enligt vad en ägare berättade, utan från annat håll, det vill säga styrelsen.

Som kommentar till aktieägarens skrivelse i mejlet, har Swecards vd Anders Olson gjort en kommentar som också finns med i mejlet.

Där andas han framtidsoptimism, och pekar på möjligheterna med BNP-Paribas och en relaterad ”EMV-certifiering” som kan öppna nya dörrar.

Han pekar även på potential med att turkiska företaget E-Kent vill göra ett ”resekort” med Swecard, och att Swecard håller på att bygga ut sin säljorganisation globalt.

Olsons mål är att Swecard ska visa positivt kassaflöde ”någon gång under år 2010”.

Han menar att framtiden ser ”mycket lovande ut”.

Under förhandsmötet var det dock bland aktieägarna även oro kring vilka patent som finns, vad de avser, och om det är Swecard som äger dem.

Flera aktieägare pekade under förhandsmötet på att det är Johan Asplund som är ”boven i dramat” bakom alla problem, och att han alltid håller på med eget trixande bakom ryggen på andra.

Enligt en ägare vill Asplund inget hellre än att dra sig ur Swecard, vilket en annan av ägarna tyckte vore skönt.

En tredje ägare pekade på att andra bolag vissnat som Asplund varit engagerad i.

Hela måndagens bolagsstämma försenades på grund av diskussioner om Realtid.se skulle få delta på stämman eller ej.

Asplund talade då några ord för de församlade, och sa bland annat att det skulle vara ”väldigt skadligt för oss alla” om Realtid.se fick närvara vid stämman.

– Det är ett brott mot alla regler, sa han om att Realtid.se skulle få vara med.

Swecard startade från början på 90-talet med pengar från Affärsstrategerna, SJ och Skandia.

– Det var SJ
med dess företrädare Stig Larsson i spetsen som gav Swecard en ”in blanco”-check på 25 miljoner kronor för att utveckla sitt nya kort, berättar en aktieägare.

Målet var att SJ ville skapa ett biljettlöst system tack vare Swecards display-utrustade kort.

Men redan efter några år gick företaget omkull med en konkurs år 2000.

Efter att det legat i träda i några år, blåste Asplund liv i det igen.

Under måndagens förhandsmöte diskuterades att aktieägarna skulle vilja få in en ytterligare, egen representant i styrelsen, för att kunna granska bolaget och borga för bättre informationsgivning.