Unket karriärbyte

Bo Lundgren meddelade nyligen att han lämnar jobbet som Riksgäldsdirektör i förtid. Avgången är bestämd till 1 februari 2013.

Officiellt var förklaringen en önskan att minska på arbetspendlingen mellan hemmet i Skåne och arbetet i Stockholm. Datumet visar också vara väl valt med tanke på den kommande styrelsevalssäsongen.

På fredagen kom beskedet att Bo Lundgren föreslås bli ny ordförande i Sparbanken Öresund i samband med vårens stämma.

Med tanke på de senaste årens turbulens på bankmarknaden och med tanke på de beslut som Bo Lundgren har varit med om att fatta som chef för Riksgälden kunde man tycka att han skulle hålla en viss rågång mot privata bankuppdrag, åtminstone under en övergångsperiod.

Men dagens styrelsebesked visar att Bo Lundgren inte har några sådana betänkligheter. Han sällar sig därmed till den växande grupp politiker/myndighetspersoner som gjort liknande snabba karriärskiften.

Många händelser och beslut under finanskrisen 2008 är fortfarande väl förborgade hemligheter. Det gäller inte minst vad som utspelade sig kring Carnegie och Maths O Sundqvist.

Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen vidtog också en rad åtgärder för att hålla det svenska bankssystemet under armarna. Det så kallade garantiprogrammet var en sådan åtgärd.

Idag är det endast Swedbank och Carnegie som är kvar i det Riksgäldsadministrerade programmet – och Sparbanken Öresund.

Bo Lundgrens personliga insatser ska inte underskattas – varken av hans kritiker eller supporters.

Det är därför något med dagens besked som känns osnyggt och opassande.

Att Finansinspektionen nu ska pröva Bo Lundgrens lämplighet som blivande ordförande, kanske till och med under tiden som han kvarstår som Riksgäldschef, gör att det luktar riktigt unket i ankdammen.