Att sitta helt avslappnat och äta chips med grabbarna framför tv:n kan ju verka avslappnat och trevligt på pappret. Men det är egentligen ganska hjärndödande. Noll ansträngning och noll utbyte i form av samtal eller klädsel.
Umgås uppklätt eller nedklätt
Inramningen sätter oftast nivån på samtalet, uppförandet och det mesta annat på vilken sammankomst som helst. Då menar jag självklart inte att målet skall vara att sitta och ha fisförnäma diskussioner angående saker som man bara låtsas kunna något om (även om det förvisso är en konstform i sig att ta sig igenom en hel diskussion om amerikansk utrikespolitik och dessutom vinna argumentet när man bara har läst ingresserna till ett fåtal artiklar).
Jag är mer ute efter att om man anstränger sig med sin klädsel så får man en större anledning att anstränga sig med resten också. Dessutom så får man ett alldeles gratis samtalsämne, det vill säga kläder.
Har man ansträngt sig lite extra så finns det ofta en liten historia bakom ansträngningen, ett litet mått av självplågeri, ni vet ska man vara fin så får man lida pin.
Själv så brukar jag plåga mig med att använda en näsduk som väcker obehagliga och njutbara minnen samtidigt. Vilket i samtalet gärna utvecklar sig till en två timmars monolog om brustet hjärta och vips så har klädseln skapat samtal.
En sak är dock väldigt säker: det är alltid bättre att vara snäppet underklädd än överklädd. Det är till exempel väldigt mycket trevligare att komma i en mörk kostym till en smokingövning än tvärt om.
Sen har självklart nöden ingen lag, det har ju hänt att man tagit fel kläder vid något tillfälle. Jag vill minnas en gång när jag hade tagit ett par äldre smokingbyxor som var alldeles för små medan min vän som gick bredvid mig hade ett par byxor som var aningen för stora. Strax innan vi hälsade på värdparet så bytte vi byxor (men om sanningen ska fram så uteblev den önskade effekten då jag underskattade min tillfälliga viktökning).
Vid ett annat tillfälle så hade min far råkat ta min smokingkavaj som trots min ringa viktökning var för liten för honom. Det slutade med att han fick använda en tweedkavaj till smokingen och under kvällen fick han många komplimanger för sin vågade smokingkavaj.
Jag hade nyligen den stora äran att få delta i en extremt välordnad tillställning där alla var mer än väl klädda (nästan alla). Drinken var mycket passande på ett skrädderi och vi fick lära oss det mesta om konsten att sy en kostym och dess historia av två extremt kunniga herrar.
Jag rekommenderar fler att sy sina kläder, det är lite dyrare men så håller det en livstid också. Tack vare miljön, lika mycket som klädseln antagligen, så handlade kvällens samtalsämnen nästan uteslutande om kläder och har man mitt lilla specialintresse så var det en liten bit av himlen.
Så kontentan är, klä gärna upp er men inte för mycket och heller inte för lite. Man behöver inte som Tom Cruise komma till Oscargalan i en grå kostym med uppknäppt skjorta, jag känner mig hyfsat säker på att klädseln där är smoking samt att överstepräst Cruise utan problem kan införskaffa en sådan.
