Ulvskog pockar på uppmärksamhet

Marita Ulvskog, socialdemokratisk partisekreterare och tillika ledamot i den pågående grundlagsutredningen, får inget stöd för sitt förslag att korta mandatperioden till tre år, vare sig av andra partier eller internt inom socialdemokraterna.

Nu kanske inte heller det var det egentliga syftet med Ulvskogs utspel. Det kan finnas åtminstone två andra skäl till att hon kommer ut just nu.

Ett är att det fortfarande är en öppen fråga vem som blir ny partiledare för socialdemokraterna, och det här kan vara ett sätt för Ulvskog att få lite uppmärksamhet riktad mot sin person. Det förefaller nu som att Mona Sahlin är storfavorit till att bli nominerad som ny s-ledare, men det är inte omöjligt att Ulvskog vill vara med i spelet så länge det inte är avgjort.

Och om Sahlin av någon anledning inte klarar den granskning som hon kommer att utsättas för innan en eventuell nominering så kan Ulvskog mycket väl bli ett namn sin nämns. Kravet att den nya s-ledaren ska vara en kvinna verkar nu allmänt accepterat, och utan vare sig Margot Wallström eller Carin Jämtin kvar som alternativ så är det tunt med kvinnliga kandidater om också Sahlin skulle falla bort.

Att Ulvskog själv gärna vill spela en central roll inom partiet framgår av det faktum att hon – åtminstone inte än – givit någon som helst vink av att hon avser att avgå som partisekreterare. Istället ser hon sig som en sammanhållande kraft.

Men åtminstone ett ytterligare ett skäl till utspelet går att finna.

De borgerliga partierna är inte främmande för att införa skilda valdagar för riksdags- respektive kommunalval, och senast var det moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt som sade att han förespråkar ett sådant system. Skilda valdagar är något som socialdemokraterna minst av allt vill ha, och i kommande överläggningar kan det då vara bra att ha något att spela med.

Den analys om Ulvskog kan ha gjort är att om socialdemokraterna är beredda att släppa tanken på kortare mandatperioder så kan de borgerliga vara beredda att släppa tanken på skilda valdagar.

Eller ockå är det så enkelt att anledningen till förslaget är att det är mer lockande med treåriga mandatperioder än fyraåriga när det egna partiet är i opposition.