Ulrika's i New York föll med flaggan i topp

Den bästa svenska exportvaran sedan blondiner finns inte längre. Så kallade i alla fall restaurangguiden Zagat den svenska krogen Ulrika’s, som nu efter sju år har stängt igen. Ett utgående hyreskontrakt och hägrande renoveringskostnader blev dödsstöten för ägaren, Ulrika Bengtsson.

Så nu får New Yorkarna gå någon annanstans för sin dos av köttbullar, gravlax och sill. Ulrika tog istället med sin köksmästare Patrik Landberg till Roger Smith Hotel – och med dem följde New Yorks svenskkoloni.

Ulrika’s öppnade i april 1999. Även om det fanns andra svenska krogar, som Aquavit och (nu stängda) Christer’s, kan man knappast påstå att svensk mat stod speciellt högt i kurs hos New Yorks kräsna restaurangpublik. Eller, som New York Times kritiker William Grimes skrev, ”Ingen har någonsin vaknat upp och sagt ’kan vi inte äta svenskt ikväll?’” Men det skulle inte dröja länge innan folk började göra det.

Lokalen hade tidigare hetat Belsebub. Väggarna var målade i svart eftersom ägaren ville göra intrycket att gästerna befann sig i helvetet, istället för ett stenkast från snobbiga varuhuset Bloomingdale’s. Ulrika, och Mimi Claps som var delägare de första åren, samlade ihop en brokig skara diplomater och andra exilssvenskar, spacklade och målade, drog in stolar från Lammhult och servis från Ikea.

Ryktet spred sig om det nya stället där blonda skandinaver skålade med ”Skein” (det vill säga Skåne Aquavit) och käkade ”kottbullaar”, samtidigt som de sjöng sånger om tomtegubbar och helor och halvor. ”Svensk mat är inte raffinerad, men rustik, välsmakande och tillfredställande,” berömde Grimes. ”Tack och lov bor vi i en stad där det är lätt att få tag på en taxi,” skrev en annan recensent som uppenbarligen druckit för många av de hemmagjorda snapsarna.

Men i maj 2006 tog det roliga slut.

– Vi behövde investera en bra slant på att fräscha upp restaurangen som var nästan 8 år gammal, säger Ulrika Bengtsson, till Realtid.se.

– Jag ville då förlänga mitt kontrakt men det gick inte vår hyresvärd med på. Summan som jag var tvungen att lägga in i verksamheten hade inte gått att få tillbaka på det ett och ett halvt år som vi hade kvar på kontraktet.

Ulrika’s gamla stamgäster, som inkluderar Kofi Annan och hans svenska fru Nanne, svenska NHL-spelare och tennisspelare som bor eller är på besök i stan och skådisen Will Farrell (vars fru är svenska), får i fortsättningen åka till Ikea för sina köttbullar. Eller kanske besöka någon av de andra svenska krogarna i staden, Good World Bar & Grill eller Smörgås Chef.

Ulrika själv plockades dock snabbt upp av familjehotellet Roger Smith, som ville få en extra stjärna genom att dra igång en restaurangverksamhet. Hon tog med sig köksmästaren från sin gamla restaurang och de båda tog fram en ambitiös barmeny, med både svenska och mer traditionella smårätter. En del av svenskkolonin hakade på.

– Jag är ansvarig för alla events på hotellet, säger Ulrika. Nu fokuserar vi på jazzkvällar, tapaskvällar och vin-mingel. Och nu i december blir det fullt ös under högtidsdagarna.

Ulrika är nu Director of Food and Beverage och säger att hon trivs med sitt nya jobb. Hon saknar dock sin restaurang.

– Men det känns bra att suga på alla minneskarameller, säger hon. Alla stamgästerna, ny och gammal personal, karaktären på lokalen som alltid svämmade över när det regnade. Och det känns som vi slutade med flaggan i topp. Och att folk saknar oss.

Martin Schori

frilansjournalist

[email protected]