"Tvinga DIF spela på Söder"

BP, AIK, DIF och Hammarby propagerar för varsin ny, egen, hemmaarena. Men det är inte skattebetalares uppgift att bygga en arena per klubb. Klarar en klubb inte av att finansiera ett bygge bör de dela arena med annan klubb, anser Malcolm Svensson Rothmaier på Realtid.se.

Djurgården hoppas få bygga ny hemmaarena på Östermalms IP och klubben har skrivit ett PM med en förhoppningsfull kalkyl för bygget. Staden, som anlitat PriceWaterhouseCoopers som rådgivare, har i dagarna gett kommentarer och parterna väntas träffas under slutet av veckan för fortsatt diskussion.

Trots att staden klankat ner på Djurgårdens kalkyl ser klubbens ordförande Tommy Jacobson positivt på framtiden. Till DIF TV säger han att klubben kommit långt när diskussionerna med staden nu hamnat på detaljnivå.

För att klubbens ekonomiska kalkyl ska gå ihop krävs det dock att Stockholms Stad skjuter till stora belopp. Bland annat förutsätter Djurgården att staden står för rivning av nuvarande arena samt ombyggnad av vägar och annan närliggande infrastruktur.

Djurgården hoppas även att staden betalar arrendet till Djurgårdsförvaltningen, som äger marken, samt att staden står som borgenär för delar av lånen.

Staden har ställt sig frågande till delar av Djurgårdens ekonomiska kalkyl. Enligt beräkningar är den kalkylerade räntenivån på fyra procent optimistisk.

Detsamma gäller antagandena om publikintäkter som väntas mer än fördubblas från dagens 25 miljoner till 55 miljoner kronor. Utöver det väntas intäkter om 13,6 miljoner från lokalhyra, något som inte ses som nära en fotbollsklubbs kärnverksamhet.

Staden ställer sig dock positiv till att hjälpa idrottsklubbar som önskar uppföra egna anläggningar genom att bistå med mark. Detta är en kraftig subvention i sig, i Djurgårdens fall skulle detta alltså innebära att staden arrenderade marken kring Östermalms IP.

Det är naturligtvis inte ekonomiskt försvarbart att bygga fyra nya arenor i Stockholmsområdet. Det skulle gott och väl räcka med två nya arenor för att fylla klubbarnas behov eftersom två klubbar kan dela på en arena.

Det är dock supportrar som förhindrar en lösning med delad arena. Djurgårdare kan inte tänka sig att spela söder om stan, eller i Solna medan hammarbyare inte kan tänka sig en hemmaarena norr om Slussen.

Med färre arenor skulle byggkostnaderna minska samt så skulle intäkterna per arena öka. Risken är att för många arenor leder till prispress vid konsertarrangemang och liknande.

Med färre arenor skulle markytan som frigörs också kunna användas till annat ändamål, exempelvis kontor eller bostäder (en så kallad alternativkostnad).

Vidare bygger en stor del av klubbarnas kalkyl på intäkter från kommersiella utrymmen i anslutning till arenan. Men Djurgården Fotboll kan lika gärna investera i något befintligt köpcentrum om de vill exponera sig mot denna marknad.

Klubbarna visar stort intresse för nya arenor och menar att behovet är mycket stort för att inte hamna efter sina konkurrenter, rent ekonomiskt.

Men hade det varit lönsamt att bygga arena hade klubbarna naturligtvis klarat finansieringen på egen hand.

Eftersom kalkylerna bygger på att staden på ett eller annat sätt subventionerar bygget skulle staden i praktiken lika gärna kunna ge direkta monetära stöd till föreningarna. Naturligtvis tar klubbarna gärna emot stöd från staden. Men lika självklart är det att skattebetalare inte ska betala för ytterligare en arena.

Samhällsekonomiskt räcker det gott och väl med en arena i Solna, och en annan i Globenområdet. Om Djurgården inte kan tänka sig att spela på en arena i något av dessa områden är det inte skattebetalares skyldighet att subventionera ett arenabygge i innerstan.