Tur att inte läsarna var där

Världens ekonomier står i brand och landets skarpaste pennor ska reda ut om ingresserna var tillräckligt informativt utformade.

Ack ja.

Mycket riktigt spred sig en obehaglig doft av självupptagenhet i lokalen.

PK:s ordförande Ulrika Knutson ledde tafatt debatten. Kulturjournalisten Knutson som knappt vet hur man stavar till ”börskrasch”, ens med hjälp av ett rättstavningsprogram.

Olle Rossander kritiserade ett knäck i DN.

Det fick DN:s Dan Lucas att fara upp som en raketröd tomat och kräva en ursäkt från Rossander. Att det var just Lucas som skrivit det kritiserade knäcket kom väl inte som någon direkt chock.

Att trovärdigheten rasar med nittinio procent när man talar i egen sak, verkade Lucas ha glömt bort i hastigheten.

Ordet ”ovärdigt” dök av någon anledning upp i mitt bakhuvud, just då.

Apropå bakhuvud, så stod församlingens enda ess, Andreas ”Stålblicken” Cervenka längst bak i församlingen.

Vi stod och munhöggs som två gamla muppar:

”Professionell lögnare” muttrade Cervenka när DI:s Linus Paulsson snackade från podiet.

”Politruk”, väste jag som svar.

Å andra sidan är väl skillnaden hårfin tänker jag nu, när jag sovit på saken.

Peter Malmqvist var ok.

Bäst var som vanligt Anette Kullenberg, men henne missade jag för då satt jag fortfarande och jobbade på dagens knäck om Schibsteds hatbloggare (kommer snart).

Annars var det mesta lika dystert som höststormen utanför Kulturhusets stora fönster.

Tur att publiken – läsarna, tittarna, lyssnarna, bloggarna – inte var på plats och behövde uppleva härdsmältan.

Idag får vi se hur det går när vi andra arbetare i den reala journalistiken försöker uppfylla vårt pensum.