Tsunamin, Herrgården, Mobbningen

Sämsta valresultatet för socialdemokraterna sedan rösträtten infördes. Samtidigt som tillväxten i ekonomin nu är rekordhög.

Göran Perssons förlust är historisk. Och redan på valnatten aviserade han sin avgång som partiledare. I mars ska socialdemokraterna välja ny ordförande vid en extra partikongress.

Göran Persson ville bli förknippad med vård-skola-omsorg, men det blev i stället andra begrepp som han personifierade: tsunamin-herrgården-mobbningen.

Tsunamin var första gången som människor utanför det politiska etablissemanget kunde se att det inte stod rätt till. Tidigare, i alla andra affärer, hade dementimaskiner gått igång, dimridåer lagts ut, vänliga journalister sett bort. Men för första gången kunde nu människor relatera själva till det som hände. Regeringen saknade både hjärta och handlag.

Herrgården blev bara för mycket. En statsminister som bygger sig herrgårdsvräkiga 1700-pastischer har för länge sedan tappat kontakt med den verklighet som han sa sig representera.

Mobbningen har funnits där hela tiden. Persson var statsmobbaren, som ingen annan. Från första dagen som statsminister mobbade han sin omgivning. Inte bara motståndare, som vi nu har sett prov på i valrörelsen, utan framför allt sina egna regeringsmedlemmar. Den ena har varit uslare än den andra och han har inte dragit sig för att förnedra sina närmaste inför utomstående.

I dag, när det är slut på epoken Tsunamin-Herrgården-Mobbningen, inställer sig frågan: hur kunde detta pågå under så lång tid? Bilden utåt var onekligen en helt annan. För bara några år sedan, på partimöten i Göteborg, kom föräldrar fram för att välsigna sina barn hos Göran Persson. Många journalister har också genom åren tigit om mobbningen och okritiskt hyllat den store ledaren.

Det har inte saknats insikt på strategisk nivå. Tidigare, här i Realtid.se har jag bland annat skrivit om vad Ingvar Carlssons vice statsminister Odd Engström varnade för uttryckligen redan på 90-talet: ”bara det inte blir Göran Persson som ny partiledare, en sådan person ska inte ha makt, det inser vi alla som finns runt honom”.

Några månader senare gick det som det gick, Persson blev vald och ingen sa något offentligt längre.

Men vem gynnas av en sådan tystnad?

Kanske leder den här historiska valförlusten nu till eftertanke och omprövning inom socialdemokratin. En ny kultur, som präglas av öppenhet och respekt för människovärdet kan möjligen få växa fram. Det behövs en rejäl omprövning om socialdemokraterna ska överleva som modernt parti.

Hur ser då livet ut för Persson efter Rosenbad? Eftersom han har styrt med hjälp av belöning och bestraffning, förlorar han hela sin maktbas. Rosengren kommer att finnas kvar som vän.

Kanske blir Anitra landshövding i Sörmland, möjligen kan han hitta nåt uppdrag i Europa. Men en sak är klar, ska han försöka sig på att driva skogs- och jordbruk och kanske anställa någon, så är det bäst att lägga om sin översittarstil rejält. En gårdsägare som mobbar sina medarbetare står mycket lågt i kurs på landet.

En gång arbetade jag som reporter på morgonskiftet på Expressen och just en morgon 1982 dog Sovjetsunionens eviga stenansikte Leonid Brezjnev. Jag ringde in aktuella kommentarer och fick så tag på en av de ryska intellektuella kritikerna. Hans kommentar kunde ha briserat i hämnd och skadeglädje. Men den blev istället elegant och skarpsynt. När han fick höra nyheten av mig, sade han bara lakoniskt:

–Det är skönt när naturen har sin gång.

Marika Ehrenkrona

[email protected]