Tricorona kräver klarhet efter FN:s chockbesked

Det berättar Tricoronas vd Niels von Zweigbergk för Realtid.se.

Följer ni vad som händer under det pågående klimatmötet?

– Vi bevakar det väldigt noga, säger han.

Har ni några synpunkter på vad som har framkommit hittills?

– Det viktiga är vad man kommer fram till ska hända efter år 2012, och hur de nuvarande mekanismerna från Kyoto-avtalet hanteras.

Det gäller mekanismerna JI (Joint Implementation) och CDM (Clean Development Mechanism) enligt det internationella klimatavtal som tidigare ingicks i japanska staden Kyoto.

Avtalet reglerar utsläppsminskningar i världen, och varar till och med år 2012.

Enligt Kyoto-avtalet ska i-länderna minska sina utsläpp med 5 procent från år 1990 till och med år 2012.

Utsläppsminskningen kan ske på två sätt hos i-länderna:

1) Respektive land kan tvinga utsläppare inom landet att minska utsläppen genom exempelvis skatter eller förbud.

2) Respektive land kan bidra till att minska utsläppen någon annanstans i världen, exempelvis genom att investera i ett utsläppsminsknings-projekt där.

Nackdelen med alternativ 1 är att man kanske redan har en hyfsat miljövänlig industri i det egna landet, vilket gör det väldigt dyrt att uppnå utsläppsminskningarna där.

Däremot i u-länder där man kanske inte alls är lika miljövänlig från början, kan det vara mycket billigare att sänka utsläppen med lika mycket enligt alternativ 2.

I Kyotoavtalet har JI och CDM utformats som mekanismer för att möjliggöra utsläppsminskningarna.

JI avser utsläppsminskningsprojekt inom ett i-land, och CDM när ett i-land vill bidra till en utsläppsminskning i ett u-land.

Rent konkret innebär det att man som ett utsläppsminskningsprojekt exempelvis kan kapsla in en soptipp för att ta hand om den metangas som annars sprids i atmosfären.

Sådana projekt registreras då hos FN.

I och med den utsläppsminskning som i-länderna åtagit sig enligt Kyoto-avtalet, så får ett land som släppte ut 100 enheter utsläpp år 1990 bara släppa ut 95 motsvarande enheter per år under femårsperioden 2008-2012 för att åstadkomma en minskning med 5 procent.

Upplägget är då att landet i det här exemplet får 95 så kallade utsläppsrätter per år under femårsperioden.

Släpper landet sedan ut exempelvis 110 utsläppsenheter i snitt åren 2008-2012, måste landet från andra köpa in utsläppsrätter motsvarande 15 utsläppsenheter per år för att täcka upp skillnaden.

Lyckas landet däremot släppa ut i snitt mindre än 95 utsläppsenheter per år under femårsperioden, kan landet sälja av de utsläppsrätter som inte behövs.

Tidschemat är att utsläppen under femårsperioden ska deklareras av respektive land år 2013, och år 2014 måste landet lämna in extra utsläppsrätter om man har släppt ut för mycket.

Tanken med systemet är att skapa incitament att minska utsläppen där det är billigast.

För Tricoronas del har det uppstått debatt på börsforum om att bolaget riskerar att drabbas negativt av klimatmötet i Köpenhamn, om Kina inte kommer att få godkänt med lika många utsläppsminskningsprojekt längre.

Men det gäller enligt von Zweigbergk ett annat mindre beslut från den beslutande styrelse inom FN som hanterar registreringen av utsläppsminskningsprojekt.

När man ansöker om att få utsläppsminskningsprojekt registrerade, så måste de godkännas av FN.

Om ett projekt inte godkänns, så får man inte utsläppsrätter för projektet.

I Tricorona-fallet gäller det 10 sådana projekt som lämnats in i en gemensam ansökan, som FN-styrelsen nu har underkänt.

Av de 10 projekten var 2 av dem Tricoronas.

Affärsidén för Tricorona är alltså att ta initiativ till utsläppsminskningsprojekt, och sedan köpa billigt de utsläppsrätter som projektet tilldelas. Det är då exempelvis en fabriksägare som tilldelas utsläppsrätterna och säljer dem till Tricorona, när fabriksägaren har gjort en investering för att minska sina utsläpp.

Sådana investeringar är ofta inte lönsamma om fabriksägaren inte får en extrapeng såsom från försäljningen av utsläppsrätterna.

Men extrapengen gör det möjligt för projektet att bli lönsamt, vilket är tanken med systemet.

Frågan är då varför Tricoronas projekt underkändes av FN-styrelsen.

– Vi tycker att det är ett mycket besynnerligt beslut, säger von Zweigbergk.

– FN har inte följt regelverket när de har gjort sin bedömning, vilket har lett till en del uppmärksamhet.

– Och hela systemet är lite bökigt med en FN-instans som håller i hela hanteringen. Det finns ingen möjlighet att överklaga.

– Det enda vi kan göra är att återansöka en gång till, vilket vi kommer att göra.

Har ni modifierat er ansökan?

– De sa att det saknades en motivering på vissa punkter, men det gjorde det inte i vår ursprungliga ansökan.

– Det som de frågade efter – det som de påstår är fel, är inte applicerbart för våra projekt.

– Det är svårt att se vad som är fel.

– Så det här har lett till stor förvåning i vår marknad över beslutet, att projekten blivit avvisade.

Det var i fredags som FN kom med sitt beslut.

Projekten innebar att Tricorona skulle ha köpt in 2 miljoner utsläppsrätter motsvarande en reduktion av koldioxidutsläpp på 2 miljoner ton till och med år 2012.

Projektet avser vindkraftverk i en region i Kina där 95 procent av elektriciteten tillhandahålls via kolkraftverk.

Utsläppsreduktionen avser från dess att vindkraftverken ska stå klara år 2010 till och med Kyoto-avtalets slutdatum under 2012, och är beräknad som en jämförelse av hur stora koldioxidutsläpp det hade blivit om det skett en utbyggnad av kolkraftverk med samma kapacitet.

Von Zweigbergk medger att det med vindkraftverk snarare blir en ”indirekt” utsläppsreduktion, än direkt såsom när man minskar utsläpp från en fabrik.

Kan det ha varit det som gjort att FN underkände projektet?

– Nej, tvärtom så har vindkraftverk varit ett förordat sätt att skapa utsläppsreduktioner. Förnyelsebar el är populärt i det avseendet.

Von Zweigbergk understryker att indirekta utsläppsreduktioner inte alls behöver vara sämre än direkta.

Någon jättebetydelse har inte de 2 projekten för Tricorona, enligt von Zweigbergk.

– Det handlar om 2 miljoner utsläppsrätter av de totalt 53 miljoner utsläppsrätterna vi har i vår portfölj.

– Men det är principen som gör oss fundersamma – när man inte kan förstå logiken i FN-beslutet.

2 miljoner utsläppsrätter är i skrivande stund värda 280 miljoner kronor på marknaden.

Det är med gällande marknadspris på 13,50 euro per utsläppsrätt på börser som Nordpool och ECX (European Climate Exchange i London).

Hur mycket Tricorona får köpa de utsläppsrätter för som erhålls för projektet, är en förhandlingsfråga.

I tidigare projekt har Tricorona betalat 6-10 euro per utsläppsrätt.

Det skulle bli en kostnad för Tricorona på 120-200 miljoner kronor i de här 2 projekten.

Vinsten skulle därmed bli 70-150 miljoner kronor med nuvarande marknadspris för utsläppsrätterna.

Har ni redan lämnat in era nya ansökningar för de här 2 projekten?

– Nej just nu har vi lite folk i Köpenhamn som pratar med FN-styrelse och folk som sitter där för att förstå hur de har tänkt.

– Vi har haft ett antal möten med FN-styrelsen och även möten med dem som står bakom de övriga 8 projekten vi ansökt tillsammans med.

Vilken förklaring har getts till att de övriga 8 projekten underkändes?

– Det är lika omotiverat för dem också.

– De misstänker att underkännandet av projekten är en slags protest mot Kina – att det är ett annat politiskt spel som ligger bakom.

Hur då?

– Ingen aning. Det är rena spekulationer.

Frågan är om några länder ogillar att Kina gynnas mycket av Kyoto-avtalet genom subventionerade miljöprojekt.

– Men om sådana projekt stoppas missgynnar ju det projekten i Kina, och inte direkt kinesiska staten.

– Det är privata bolag
som ligger bakom projekten såsom vindkraftverk.

Kinesiska staten blev också förvånad över att de 10 vindkraftprojekten underkändes enligt en notis på Köpenhamns-mötets egen hemsida med hänvisning till Bloomberg.

Vad gäller den här typen av projekt och utsläppsrätter generellt, finns det enligt von Zweigbergk nu klara förutsättningar för vad som gäller till och med år 2012 i och med Kyoto-avtalet.

– Vi har en prisbild som vi kan följa fram tills dess, och vet hur mycket vi kan få in för projekten.

– Men bortom det vet vi inte hur det ser ut.

– Det finns inte politiska beslut för hur mycket utsläppen ska reduceras efter år 2012, och vilka mekanismer som kommer att finnas.

Och särskilt mycket kött på benen väntas inte Köpenhamns-mötet ge.

– Lite klarhet kommer man säkert att få, men det är fortfarande inte så mycket man vet om tiden efter 2012.

Förväntningarna om att nå en internationell överenskommelse redan i Köpenhamn, har tonats ned.

Utgångspunkten är att mötet utgör en politisk plattform för fortsatta förhandlingar.

Så ingen räknar med något konkret från mötet?

– Nej, även om det har varit lite mer positiva tongångar de allra senaste dagarna.

Nyckelfrågan är om USA kommer att vara med på ett klimatavtal?

– Det stämmer; USA och Kina.

– Båda har sagt att de är redo att göra utsläppsreduktioner.

– Det är signaler som har kommit senaste veckan.

Och det innebär desto mer affärsmöjligheter för er?

– Precis.

Så det finns hopp om er framtid?

– Jo.

– Oavsett vad man kommer fram till i Köpenhamn, så kommer det fortsätta finnas en klimatpolitik för att reducera utsläpp.

Frågan är snarare vilken typ av avtal om utsläppsreduktioner det kommer att finnas – lokala, globala, eller både och.

Europa för sin del har ett handelssystem för utsläpp som kommer att vara i kraft även efter år 2012.

USA kommer att ha ett handelssystem om några år.

Australien håller också på att starta igång ett, och även Japan.

– Så vi är inte så oroade, säger von Zweigbergk.

Med ett marknadspris på 13,50 euro per utsläppsrätt är Tricoronas 53 miljoner utsläppsrätter värda kring 5 miljarder kronor.

Bolaget har inga skulder, och nästan 0,5 miljarder kronor i kassan.

Det kan jämföras med att Tricorona är värt kring 1 miljard kronor på Stockholmsbörsen.

Men det är fel att säga att bolagets egentliga värde är 5,5 miljarder (utsläppsrätterna plus kassan), eftersom Tricorona även måste betala för de 53 miljoner utsläppsrätterna vilket ej gjorts ännu.

Tidigare har bolaget som sagt betalat 6-10 euro per utsläppsrätt.

Med samma kostnad för de 53 miljoner utsläppsrätterna, behöver Tricorona betala 3-5 miljarder kronor för dem.

Men med nuvarande marknadspris kan de alltså säljas för 7 miljarder.

Netto återstår då 2-4 miljarder kronor för Tricorona före skatt.

Och till det kommer alltså kassan på nästan 0,5 miljard.

Då kan man väl säga att Tricorona-aktien är undervärderad, om den nu är värd bara 1 miljard kronor på börsen?

– Det finns några som tycker det, säger von Zweigbergk.

– Men det heter ju att ”marknaden alltid har rätt”.

Aktiemäklarfirman Carnegie hade tidigare aktieanalytikern Erik Gustafsson som bevakade Tricorona-aktien, men han har slutat.

Nu håller Carnegie på att anställa en annan aktieanalytiker som kommer att bevaka Tricorona.

Annars finns det ingen analytiker alls som bevakar bolaget.

Någon risk för att Tricoronas 53 miljoner utsläppsrätter blir värdelösa, finns i princip inte enligt von Zweigbergk.

Men man kan inte vara säker på vad marknadspriset för utsläppsrätterna kommer att vara?

– Det är samma prisrisk som vi har hela tiden i alla marknader.

Och dessutom har Tricorona 100 miljoner ytterligare utsläppsrätter avseende tidsperioden efter 2012.

– De utsläppsrätterna är naturligtvis inte så mycket värda, om det inte blir något liknande miljöavtal som vi har nu i Kyotoavtalet för tiden efter 2012.

En utsläppsrätt representerar som utgångspunkt 1 ton koldioxid.

Andra utsläpp än koldioxid omräknas till ”koldioxid-ekvivalenter”.

Sex olika växthusgaser omfattas som anses olika farliga.

Metan anses exempelvis vara 21 gånger giftigare än koldioxid.

Vad är sannolikheten för att det även kommer att bli något avtal för perioden efter 2012, så att era 100 miljoner utsläppsrätter blir värda något? Är det 50 procents sannolikhet? Eller 10 procents sannolikhet?

– Jag vet inte.

– Vi tror naturligtvis att det kommer att finnas något nytt avtal, eftersom vi har tecknat avtal för tiden efter 2012.

– Men det finns inget färdigskrivet, så det är svårt att göra någon värdering.

– Carnegies tidigare analytiker Erik Gustafsson åsatte våra 100 miljoner utsläppsrätter ett värde.

Tricorona kommer att betala sin kostnad för de 53 miljoner utsläppsrätterna löpande till och med år 2012, och för de 100 miljoner rätterna under perioden 2013-2020.

Bolaget behöver som princip aldrig lägga ut pengar för det, utan kvitterar ut nettot mellan försäljningspris och inköpskostnad.

Det blir som en ”money machine”?

– Ja, om man bortser från alla risker.

– Det här är inte så enkelt.

Totalt har Tricorona 70 anställda, varav 30 i Kina och 10 i Singapore.

Resten sitter i Stockholm.

Personalen i Kina jobbar med att spåra upp nya utsläppsminsknings-projekt.

– Just det, säger von Zweigbergk.

– De flesta projekten finns i Kina.

Det är enligt honom även mycket i Fjärran Östern i länderna runt Singapore.

– Det är ett bekvämt och enkelt land att vara i.

Lönar det sig inte att ha folk i Östeuropa också?

– Vi har haft kontor i Moskva tills nyligen och vi jobbar fortfarande med Östeuropa.

– Men nu har vi tagit hem personalen, eftersom det är en mycket trögare och långsammare process i de länderna.

Tricoronas intäkter minskade kraftigt enligt bolagets resultatrapport för tredje kvartalet.

– Men det beror på vid vilka tidpunkter vi kan lösa in våra utsläppsrätter.

– Därför bör man inte bedöma oss under ett enskild kvartal.

– Man måste se vår utveckling årsvis för att det ska bli jämvikt.

Normalt inlöses de flesta utsläppsrätterna under fjärde kvartalet, och ofta blir det lite förseningar så att första kvartalet året därpå också innebär många inlösningar.

Under år 2009 räknar Tricorona med att lösa in 4-6 miljoner utsläppsrätter, och det väntas bli närmare 4 miljoner än 6 miljoner.

År 2010 väntas bolaget lösa in 8-9 miljoner utsläppsrätter.

Vad gäller marknadspriset på utsläppsrätter visar oberoende analyser att priset väntas vända uppåt under år 2010 och fortsätta uppåt till och med år 2012.

Prognoser pekar på ett marknadspris på 16-18 euro vid årsskiftet 2012/2013, alltså att jämföra med nuvarande nivå på 13,50.

– Stämmer det så blir det bra, men det finns alltid en risk för att det inte blir så.

Under lågkonjunkturer går industrin på lågvarv och det släpps inte ut så mycket.

Då blir det mindre behov för köp av utsläppsrätter och efterfrågan faller.

Så priset på utsläppsrätter är konjunkturberoende?

– Ja, det kan man säga.

Före finanskrisen när konjunkturen var god, låg priset som högst på 22-23 euro.

Men Tricorona visar dock vinster även på nuvarande pris på 13,50.

Von Zweigbergk själv har varit vd för Tricorona sedan år 2006.

Största ägare i Tricorona är Karl Perlhagen som blev rik på läkemedelsbolaget Meda tillsammans med sin pappa.

Fjärde AP-fonden, Stena Metall och Robur finns också i ägarkretsen.

I efterhand framkommer att de 53 miljoner utsläppsrätterna som Tricorona har i sin portfölj, inte alla är registrerade hos FN.

Enligt von Zweigbergk är det kring hälften (26 miljoner) som faktiskt är registrerade.

De 2 miljoner utsläppsrätterna för de 2 underkända kinesiska projekten ingår alltså i de 53 miljoner utsläppsrätterna som Tricorona anger som sin portfölj.

Och vad gäller de 100 miljoner utsläppsrätterna som avser perioden efter 2012, så är frågan vad som händer om det inte blir någon förlängning av förutsättningarna enligt det nu gällande Kyoto-avtalet.

Kan det innebära att Tricorona efter år 2012 blir stående med åtaganden om att köpa utsläppsrätter av projektägare för stora belopp, utan att kunna sälja dessa utsläppsrätter?

Enligt von Zweigbergk finns det olika klausuler i avtal som innebär att Tricorona i ett sådant läge verkar kunna slingra sig ur sina åtaganden och slippa behöva betala ut jättebelopp.

Han betecknar det i dagsläget som en gråzon och riskfaktor, men dock inte någon större riskfaktor.