Trader trotsar finanskrisen

Utbredningen av MP3 drog honom till OMXS30. Men det finns fortfarande kultur- och nöjeskonsumenter som vill ha taktila upplevelser. Något att sjunka in i och begrunda. Med omslag, design och annat som förhöjer upplevelsen.

Claes Skoglund drev tidigare de klassiska Skivfönstret-butikerna. Klassiska som i butiker som var mer än bara langare av den senaste Absolute-samlingen. Butiker som prioriterade kunskap, kärlek till musiken och kontakten med kunden. Antalet devota stamkunder skulle göra de flesta butiker av valfri sort gröna av avund.

I januari 2008 stängde Skivfönstret igen för gott vid Skanstull och i Fältöversten på Östermalm. Stockholm var två levande institutioner fattigare.

Nu skriver vi april 2009 och Claes Skoglund har blivit trader. Det är det han försörjer sig på i dag.

Men suget blev för stort. Att ha en butik av den sorten är inte bara business, det är en livsstil också, en social träffpunkt.

Tillsammans med kollegan Kent Korsman, som var anställd hos Skivfönstret i tio år, äger han hälften var i ett nytt aktiebolag. Fredagen den 3 april smygöppnar Fönstret på Ringvägen 145, ett stenkast från den gamla butiken vid Skanstull. Den här gången med lika stor betoning på böcker, dvd, konst och annat de diggar.

– Att vi kom till skott beror på lågkonjunkturen. Rent ekonomiskt var den här lokalen för dyr – 250.000 – för ett år sedan. Men vi förstod ju att det måste bli billigare. Att starta skivaffär kostar 1-1,5 miljon i vanliga fall. Vi väntade ut priserna och så kom vi undan med att betala 10 procent av det, säger Claes Skoglund.

– Vår affärsidé – som vi bollat de senaste åren, Kent och jag – är att bara ha det vi själva älskar i butik. Och i en miljö vi själva älskar. Här kan jag luta mig tillbaka och själv upptäcka nya saker, fortsätter den enträgne entreprenören tillika entusiasten.

Claes Skoglund häller upp mer kaffe innan han själv slår sig ner i den andra skinnfåtöljen som står alldeles innanför skyltfönstret. Han berättar att han startade en karriär som trader i maj i fjol. Istället för singelbaksidor med Bruce rör nu diskussionerna lika gärna baksidorna med börshandeln. Från Hungry heart till Handelsbanken, liksom.

– Kent och jag behöver inte ta ut lön i början, bara några tusenlappar eller så. Vi har lyckats hamna i en sådan position i livet att det funkar att göra så. I november -08 fanns inte starta-eget-bidraget, men jag sa att det bara kommer att ta några månader innan det återinförs, och jag fick rätt.

Skoglunds bana började 1981 på NK:s skivavdelning, som den tiden den låg i gatuplan. 1984 sålde han Sveriges första cd där. Symboliskt nog hamnade avdelningen cd-mera högst upp i NK-huset, för att idag vara igenbommad.

1984 anställdes Claes Skoglund som butikschef för Skivfönstret Fältöversten på Östermalm. Fyra år senare blev han ägare av Skivfönstret Ringen på Södermalm och så rullade det på – fram till januari i fjol.

– Skivbutiker har alltid varit en lågmarginalbransch. Om du köper in en bok betalar du kanske 100 kronor och tar ut 250 kronor gentemot kund. För en cd kan samma marginal vara 100 kronor och 159 kronor. Det säger sig självt att det är tufft. Vi har samma marginaler som man har på en Rolls-Royce!

– Därför är det en sporre för oss att lära oss bokbranschen. Vi kommer att ta in böcker som vi själva läst eller skulle vilja läsa. Är det lugnt i butiken så går det ju att sätta sig vid ett trottoarbord utanför och läsa i solen. Jag vet, det låter säkert som en idiotisk dröm, men kan vi förverkliga 30 procent av den är mycket vunnet. Vi vill hellre ha ett bra liv än att bara stressa, säger Cles Skoglund.

– Sen kan jag ju alltid sitta och trada här, säger han och skrattar.

Skivfönstret hade fullsortiment – det var en butik av det gamla skivfackhandelslaget. Skoglund förklarar att de då måste kunna serva kunden oavsett de önskar köpa Wagner eller Cradle of Filth.

– Vi var jäkligt stolta över att kunna rekommendera den inspelning av Beethovens stråkkvartetter som var den bästa, samtidigt som vi kunde pusha för Popsicle-Andreas Mattssons fantastiska soloplatta. Du skulle kunna läsa om en dam från Kap Verde i Svenskan och vi hade den.

– Med det nya Fönstret är det annorlunda. Vi har inte fullsortiment, vi fungerar mer som ett slags kulturfilter. Istället ska vi locka och leda våra kunder till nya upplevelser genom associationer. Om det står en nyutgåva av Lou Reeds album Berlin så ska det kunna stå en dvd-film eller en bok på samma tema bredvid på hyllan. Våra kunder ska kunna lita på oss och våga gå vidare, säger Claes Skoglund.

Under hela den stund Realtid.se är i den ännu oöppnade butiken kikar en rad stammisar in genom dörrspringan. De kommer in och hälsar . ”Är ni hungriga? Ska jag gå till grillen och handla en hamburgare åt er?” undrar en av dem innan han slår sig ner i en skinnfåtölj.

Claes Skoglund tackar artigt nej. Han har fullt upp. Efter intervjun är det dags att fortsätta snickra inför premiären. Beställningar ska göras, dagskassa fixas, Dylan-återutgivningarna lär levereras när som helst. Hinner de få nya Bill Callahan-plattan? Och alla böckerna de beställt?

– Det är tryck från kunderna att vi ska ta American Express och Diners. Det kostar fem procent på allt man säljer, och tär på marginalerna. Men kunden har alltid rätt.

En mailinglista med de 500 viktigaste kunderna från gamla Skivfönstret har fått budskapet om smygöppningen. Så det lär bli ett fasligt spring i dag, och många whiskyflaskor och annat i present.

Det lär ju inte hända framför pockethyllan eller cd-facket på ICA Kvantum i brådrasket.