Toppstyrningen kritiseras inifrån

Ska moderaternas omvandling till ett mittenparti leda till att ett nytt svenskt liberalt parti bildas? Det är en fråga som vissa bedömare ställer sig efter det att moderaterna nu lämnat många av sina tidigare ståndpunkter.

Då en del av partiets företrädare, och även till partiet nära knutna personer, också är mycket kritiska till hur moderaterna styrs, så lär det heller inte råda brist på personer som är beredda att satsa på ett nytt parti.

– Det handlar inte om de nya moderaterna, utan det handlar om det nya partiet, fortsätter den kritiske moderate riksdagsmannen, och menar att den nya sociala inriktningen med mer pengar till offentlig sektor, inte är förenlig med partiets ursprungliga ideologi och idé. Därför, menar han, är partiet ett helt annat parti än tidigare.

Riksdagsmannen tror på en borgerlig valseger, men menar att efter den så behövs en ordentlig diskussion om partiets framtid. På sikt tror han att moderaterna riskerar att tappa en stor del av sitt väljarstöd. Han är inte ensam i sin kritik och sin analys.

– I klassiska liberala kretsar är många upprörda över moderaternas nya politiska inriktning, säger en person som är knuten till en liberal tankesmedja.

– Om det fortsätter så här så finns det helt klart ett utrymme för ett mer klassiskt liberalt parti till höger om moderaterna, fortsätter han.

När nu moderaterna backar från många av sina tidigare ståndpunkter – vilka ska då trycka på för ytterligare avregleringar och valfrihetsreformer? Det är en fråga som många ställer sig.

Många bedömare med nära anknytning till moderaterna menar nämligen att det till stor del är partiets förtjänst att den förda politiken i Sverige flyttades åt höger under 80- och 90-talet. Det inkluderar även de perioder när socialdemokraterna var i regering. En vanlig uppfattning är att utan moderaternas envisa plädering för ökad valfrihet hade det i dag förmodligen inte funnits alternativ inom till exempel sjukvård och barnomsorg.

När det nu saknas alternativ till, och reell kritik av, socialdemokraternas politik så finns risken att den förda politiken istället tar ett stort stega åt vänster, menar vissa bedömare. Ett helt nytt parti i syfte att bromsa den utvecklingen kan alltså bli resultatet. Ett nytt klassiskt liberalt parti finns visserligen redan – Liberala partiet – men dess företrädare anses alldeles för anonyma och utan de politiska kontakter som anses som nödvändiga för ett märkbart inflytande. Det skulle således behöva mer etablerade personer – helst med ett existerande inflytande och kontaktnät – att stå bakom ett eventuellt nytt parti.

Dessa personer behöver naturligtvis inte vara före detta moderater – kritik mot moderaternas nya politik hörs också utanför partiet – men att den interna kritiken som finns också handlar hur partiet styrs tyder på att det finns åtminstone en del besvikna moderater som förmodligen känner sig åsidosatta, och så sakteliga är på väg att tröttna.

– Det är en enorm toppstyrning av partiet, säger en moderat riksdagsman.

Han menar att partiet helt och hållet styrs av tre personer; partiledaren Fredrik Reinfeldt, chefsekonomen och kanslichefen Anders Borg samt den ekonomisk-politiske talesmannen och tillika gruppledaren Mikael Odenberg.

– Det är dessa tre som fattar de viktiga besluten. Vi andra får läsa om det nästa dag i Dagens Nyheter, säger han vidare.

Många menar att det i realiteten är Anders Borg som styr det politiska arbetet i de olika kommittéerna. De företrädare som ansvarar för de olika sakfrågorna inom partiet har till stor del fråntagits sitt ansvar. Mikael Odenberg beskrivs som ledningens, det vill säga Reinfeldts och Borgs, ”torped” inom riksdagsgruppen. Odenberg tillsattes också av ledningen trots att majoriteten av riksdagsgruppen hade en annan kandidat som gruppledare.

Utåt sett ger partiet dock skenet av att vara sammanhållet.

– Det är ledningen som sitter på utnämningsmakten. De som vill nå positioner inom partiet ser till att anpassa sig. Andra ställs åt sidan, säger samme riksdagsledamot.

– Den nya politiken har piskats in i partiet, säger en person som tidigare varit anställd på moderaternas riksdagskansli.

Det faktum att kritik mot moderaternas nya politik också har hörts från annat håll, till exempel från Svenskt Näringsliv och vissa andra organisationer, tyder således på att det finns ett naturligt tryck inom svensk politik på att något nytt ska komma fram. Frågan är om, och i så fall vilka, som är beredda att ta initiativ till att något nytt verkligen kommer fram.

Pär Krause

frilansjournalist

[email protected]