Tant Gubbe/del 3

Just så brukade jag inleda min första spalt Fröken på Skäret i Båstadsposten med Mölle Nyheter. Det var det år – annus mirabilis – då det sa kluck mellan vår käre Bernadotte af Wisborg och den ofrälse men ack så välkomna lilla Sommerlathen.

Kluck sa det, icke klick.

De yra tu ska ha inlett sin första liason med att dela en plunta Jägermeister på första ’gömstället’, en numera K-märkt bensinmack i trakten av Brandenstein.

Jag skickade osökt en utsökt carton vanilj till det såta paret. Svar kom per telex:

Ganz gut!

Tyska kunde jag då inte ganska gott eller ens alls. Dessutom klagade läsekretsen på min hjärtespalt.

’Fröken kan ej ha flera hjärtan än ett, och det kallt’ mästrade mig en avsutten livgardist till häst från Kullaberg.

Jo, det kunde fröken. Mina pumpar är två stora varma, herrns pump är hoppas jag bara en och gissningsvis blygsammare i naturlig skala än herrns hästs, randade jag, blundade och lät gå i tryck.

Det tog skruv med pik.

Fröken fick sparken och började istället på (i tur och ordning) modemagazinen Bohusklänningen och Västra Mörks Mamelucker, samt musikfanzinet Käringö Flöjt & Kornett.

Vi trasslar inte till det nu med länkar hit och dit till ’sidan kan inte visas’. Jag har lagt ned flera tidningar än någonsin Gunny Widell kunnat drömma om att få på fötter.

Nu e’ de’ la många som tror jag ännasom är från ärans och redarnas stad.

Redarhustru, moi?

Av skäl d’amour som vi inte vill gå in på har jag hållit boudoir i alla byar små som nu aspirerar på att kalla sig kulturhuvudstad!

Nere i Lund riskerar man möta Tiina Rosenberg i en mörk gränd. I Uppsala gäller samma med kristliga snöpuddingen Cecilia Wikström. Opp i Umeå är studentskorna som en rödgrön queer röra, en trög dryg guacamole.

Och så säger de att Handelshögskolan är sämst i landet på jämställdhet… Ja men tänk så många fina handelsmän som kommit ut att pryda våra boutiquer.

Parbleu, nu hör vi nyhetspanelerna i televisionens svennetempel.

Vem ids se de idisslarna? De kan få minsta petit déjeuner att vilja ligga kvar på servisen.

Tacka vet vi yrvädret i P1 Bibbi Rödöö som nu drar igång sommarprogrammet Vinter. Där har votre mamsell varit med om att välja lika frisk som skir adventsmusik. Par example ”Things I miss the most” – med käre gamle Donald ’Duck’ Fagen i spelglada stålmannakapellet Steely Dan.

Så vill tant prompt veta vem som skrivit följande lilla dikt, som tant fann i ett vackert poesialbum. Vet radions lyriske maestro Johannes Ekman, tro?

Vem skrev?

Inte ens en grå liten kyckling

pickar på grannens golv

Då slår det mig plötsligt:

Så lyckligt att klockan bara är tolv.

Att klockan bara är barnet betyder

att det ej gör nåt alls

att kycklingen ovanför taket är

mager om armar och hals

tillika om bena.