Sveriges okände Formel 1-stjärna

Nu visar sig Wisell ha en adress i Stockholms-förorten Skärholmen.

Efter mycket om och men får Realtid.se tag på honom i Thailand.

– Det är varmt som fan här, säger Wisell i telefon.

Hur varmt är det?

– Det är väl 37-38 grader nu.

Klockan är 11.20 här. Vad är klockan där?

– Hon är 17.20.

Bor du i Thailand hela vintrarna?

– Ja, just det.

När är du född?

– 1941.

Wisell har alltså hunnit bli 68 år och fyller 69 i september.

Var är du uppvuxen?

– I Motala.

När började du med biltävlingar?

– Jag började tävla redan med cykel, moped och motorcykel.

– Sedan var det någon i gänget där som började tävla med bil, och då föddes ju tankarna.

– Då följde man med den killen på biltävlingar istället för att hänga med mc-killarna.

– Sedan blev det så att jag själv anmälde en bil och fick ställa upp i ett lopp.

– Då slapp jag gå omkring i depån, och fick komma in och börja tävla.

Gick det bra från början?

– Ja, det gick ganska bra.

Var det vanliga standardbilar?

– Ja, jag körde med en ”hundkoja”.

Var den trimmad?

– Ja, lite grand.

När var det?

– 1962.

Då var alltså Wisell 20-21 år gammal.

– Jag fick väl några poäng under de loppen, och fick lite blodad tand.

Var det fortfarande en fritidssysselsättning för dig då?

– Ja, de första åren.

– Vid sidan om hade jag dubbla eller trippla jobb.

– På den tiden orkade man ju jobba 18 timmar om dygnet.

– Det gör jag inte längre.

Vad var det för jobb?

– Jag arbetade som bilmekaniker på ett ställe, och så jobbade jag på Motala Verkstad, och därutöver hade jag och en kompis en egen bilverkstad i ett garage.

När började biltävlandet bli seriöst för dig? Hur gammal var du då?

– 1965 körde jag biltävlingar på isbana, vilket gick ganska bra.

– Och 1966 bestämde jag mig för att börja tävla professionellt.

– Då jobbade jag i Södertälje på BMC och sa att jag ville ha lite påökt.

– Men en sådan löneökning satt långt inne hos chefen och tiden gick.

– Till slut sa de ”Ja, du får väl vad du vill ha.”

– Men då hade jag redan bestämt mig för att åka ut i Europa och börja tävla med formel-bil.

Finansierade du det med företag som sponsrade dig då?

– Jag fick lite pengar från sponsring, men i huvudsak tjänade man pengar på start- och prispengar.

Så man kunde leva på det om man var tillräckligt duktig?

– Ja, just det.

Hur gick det?

– Man fick bo i husvagn, husbil, transportbilen, tält eller så.

– Det var billigt boende.

– Alla pengar gick åt till att uppdatera och få ordning på bilen.

Vilken klass var det som du tävlade i då?

– Formel 3.

Vad hände sedan i din racingkarriär?

– Sedan fick jag efter ett tag ”fabrikskontrakt” i Formel 3, samtidigt som jag tävlade i sportvagns-klassen.

– Och så stegade jag upp hela tiden, och folk upptäckte hur jag kunde köra.

När började du med Formel 1?

– 1970.

Hur gammal var du då?

– 28-29 år.

Är inte det ganska sent att börja med Formel 1 i den åldern?

– Jo, just det.

Var det någon som frågade om du ville börja i Formel 1, eller var du själv runt och jobbade aktivt för att få en plats?

– Snacket om mig gick väl runt från mun till mun, och sedan fick jag erbjudanden av olika slag.

– Under en säsong körde jag i Formel 1, Formel 2 och i sportvagns-serien på en gång.

– Det var 33 tävlingar på ett år tror jag, och över 170 timmars flygtid runt om i hela världen.

Vilket stall tävlade du med från början?

– Mitt första fabrikskontrakt fick jag som sagt i Formel 3, och det var med Chevron-stallet.

Här är Reine Wisell i Formel 3-bilen Chevron B15.

– Och sedan fick jag kontrakt med Lotus.

Hur var Formel 1-tiden för dig om du blickar tillbaks?

– Det var ju intressant, visst.

– Man levde som zigenare, reste runt i hela världen och kunde se mycket.

– Nu ser Formel 1-förarna inte så mycket, bara flygplatser och tävlingsbanor.

– Men när jag körde så brukade jag använda flygbiljetter av olika sorter som överlappade varandra tidsmässigt.

– Då kunde man stanna på fina ställen som man tyckte om, såsom Mar del Plata i Argentina eller Acapulco i Mexiko.

Tänkte du på att det var farligt att köra Formel 1?

– Nja, det förskjuter man ju och tänker att det inte händer en själv.

– Men andra Formel 1-förare dog som flugor runt omkring mig.

Råkade du själv illa ut någon gång?

– Lite grand, men inte riktigt på det sättet.

Berodde det på din körstil, eller hade du tur?

– Det gäller ju att ha ”några procent i nacken”, och inse att grejerna kan gå sönder.

– Och om det krävs gäller det att kunna få stopp utan att slå i något alltför hårt.

– Det värsta var väl en gång när jag själv körde i 80-90 kilometer i timmen, men blev påkörd bakifrån av en som körde i 270-280.

– Då blev det acceleration!

– Nuförtiden har jag ont i nacken, men jag vet inte om det har med racingen att göra.

– På den tiden var whiplash-skador inte ens ”uppfunna”.

Hur var körupplevelsen i Formel 1-bilarna på den tiden? Hade de höga prestanda?

– Ja, oh ja.

– Och jag körde bland annat Le Mans-loppet i fyra år.

– Då körde vi Ferrari-bilar som kom upp i 385 kilometer i timmen på rakan.

När var det?

– 1970.

Det var det inför det årets Le Mans som Ferrari-grundaren Enzo Ferrari sålde halva Ferrari till Fiat för att ha råd att kunna ta upp kampen med Porsches tävlingsmodell 917.

Svaret blev modellen Ferrari 512 med en 5-liters V12:a:

Ferrarins V12:a gav 560 hästkrafter, men till skillnad från Porschens platta, luftkylda 12-cylindersmotor behövde Ferrarin mängder med kylrör och en tung kylare. Ferrarin vägde därför 100 kilo mer än Porschen, samtidigt som Ferrarin hade en högre tyngdpunkt.

Bortsett från det var Ferrari 512:an och Porsche 917 åtminstone teoretiskt sett likvärdiga.

Resultatet i Le Mans-loppet 1970 blev fiasko för Ferrari med dubbelseger för Porsche 917, och den första Ferrari 512:an på en fjärdeplats.

I och med att Le Mans-tävlingen körs i 24 timmar, delade Wisell bil med Joakim Bonnier som också har kört Formel 1. Tanken var att de skulle turas om att köra under tävlingsdygnet.

De körde för det schweiziska Scuderia Filipinetti-stallet, i en Ferrari 512S Coda Lunga där Coda Lunga (”lång svans”) stod för en kaross som skulle ge särskilt goda aerodynamiska egenskaper.

Så här såg Coda Lunga-versionen ut. Just det exemplaret med bilnumret 11 var den Ferrari 512 som kom fyra i Le Mans-loppet 1970. Bilen kördes av det fristående NART-stallet (North American Racing Team) som även var importör av Ferrari-bilar till USA.

En Ferrari 512 kunde byggas om från Coda Lunga-version till vanlig version från tävling till tävling.

Här finns bilder på Wisell/Bonniers exemplar under Le Mans-loppet 1970 med bilnumret 14 med strålkastarna ordentligt fasttejpade.

Till skillnad från Ferraris egna helröda bilar, var Scuderia Filipinetti-bilarna vita nedtill runt om.

På samma sajt framgår att Wisell/Bonnier lyckades köra tillräckligt snabbt så att de kvalificerade sig så att de fick starta Le Mans-tävlingen från en niondeplats av de 51 deltagande bilarna.

Men Wisell/Bonnier fullföljde inte loppet utan körde bara i 36 varv, medan vinnarbilarna körde över 300 varv.

Tidigare svenska Formel 1-föraren Ronnie Peterson var också med i tävlingen. Han delade en Ferrari 512 med engelsmannen Derek Bell.

De körde för stallet SpA Ferrari SEFAC (Scuderia Enzo Ferrari Automobili Corsa), det vill säga Ferraris eget stall som hade med totalt fyra Ferrari 512-bilar i tävlingen.

Peterson/Bell lyckades kvalificera sig till en sjundeplats i startuppställningen, men bröt efter 39 varv.

Av totalt elva Ferrari 512-bilar som ställde upp i tävlingen, var det bara två som fullföljde loppet. Den ena kom alltså fyra, och den andra femma. Ingen av de två tillhörde Ferraris officiella stall, utan de tillhörde fristående stall.

Wisell själv blev inblandad i en incident under loppet.

Starten för loppet var klockan 16, den 13 juni 1970.

Porsche-grundaren Ferdinand Porsches son Ferry Porsche viftade med startflaggan.

Bara 1,5 timme senare hade alla Ferrari-bilar redan hamnat långt på efterkälken jämfört med de snabbaste bilarna.

Det började regna, och Wisell körde försiktigt i den delen av Le Mans-banan som kallas ”White house”.

Plötsligt kom Petersons förarkollega Derek Bell i Peterson/Bell-Ferrarin i en hastighet som var 160 kilometer i timmen snabbare än Wisell som låg framför.

Det var ett rent mirakel att Bell undvek att kollidera med Wisell, men den efterföljande Ferrari-bilen kolliderade med Wisell och även den som kom därefter så att brand uppstod.

Brandmännen kom dock snabbt till platsen så att förarna slapp allvarliga skador.

Men i samband med det bröt alltså tre Ferrari-bilar loppet (Wisell plus de två som krockade in i honom), och strax därefter bröt även Derek Bell eftersom hans Ferrari varvat för högt under Wisell-händelsen så att motorn skar på den långa Mulsanne-rakan.

Så här skriver Svartamasken.com:

”Efter två timmar försvann samtidigt fyra Ferraribilar och alla svenska förare vid ett och samma tillfälle.

Reine Wisell som körde låg bakom Larrousse som spred olja från växellådan på Reines vindruta.

När Wisell satte på vindrutetorkaren blir det alldeles grått eftersom man glömt att fylla på vatten.

Han tvingas sänka farten och Clay Regazzoni kommer bakom ett backkrön i full fart och ser inte Reines bil utan kör rakt in i den, och därefter kommer engelsmannen Mike Parkes och kör in i Regazzonis bil.

I samband med detta kommer Derek Bell som kör tillsammans med Ronnie och övervarvar motorn i den röra som uppkommer.

En av bilarna börjar brinna.

Ett snabbt funktionärsarbete gör att ingen blir skadad men fyra Ferraribilar försvinner och därmed också de tre svenska förarna.

På tre första platserna i tävlingen återfinns Porsche 917.”

IMCA-Slotracing.com skriver om att Scuderia Filipinetti-stallets ägare var den schweiziska greven Georges Filipinetti som sedan tidigare var Ferrari-kund.

Georges Filipinetti pratar här i ett gammalt videoklipp från 1962 i samband med att han startade sitt bilracingstall.

1970 köpte Filipinetti två Ferrari 512S-bilar.

Den som Wisell/Bonnier skulle köra Le Mans-loppet i, hade chassinummer 1008.

Bilen kunde fortsätta användas även efter Le Mans 1970, och såldes av Filipinetti i slutet av året till Herbert Müller som själv delvis kört bilen som tävlingsförare. (Müller skymtar förbi i ovannämnda videoklipp med Georges Filipinetti.)

Müller byggde om bilen till 512M-versionen som mexikanaren Pedro Rodriguez körde i en tävling på tyska Norisring-banan i juli 1971.

Men Rodriguez var där med om en olycka och dog.

Så här skriver Carlosghys.be:

”Sunday, July 11th 1971, Norisring 200 Miles Interseries race.

Pedro Rodriguez, the 31 year old Mexican driver had just been crowned as World Sportscar Champion for a second consecutive year and was offered to race a Ferrari 512M belonging to Herbert Müller Racing.

He accepted and raced against a field with famous names like Jo Bonnier , Chris Craft, Peter Gethin, Leo Kinnunen and Müller.

At the start, Pedro immediately took the lead and by lap 5 he was already passing backmarkers.

After 11 laps, only Leo kept in touch as he passed Kurt Hild on the approach to the ’S’.

Suddenly, at 220 kph a front wheel collapsed, the 512M ran wild, crashed against the bridge, pirouetted and came to rest at the other side of the track against the guard rail, where it caught fire.

Rescuers took two minutes to free him, but the Mexican driver had a fractured skull and severe burns; it was too late.

He died the way he lived, a leader until the last minute of his life.”

Bilen totalförstördes och såg ut så här enligt ett foto från kraschen.

På Youtube finns ändå ett klipp från februari 2009 med en bil som påstås vara den Ferrari 512 med chassinummer 1008 som Wisell körde i Le Mans 1970:

Där står det att bilen kvaddades vid Rodriguez olycka då han körde in i ett vägräcke varvid bensintanken revs upp och bilen började brinna.

Men tydligen har den alltså renoverats sedan dess.

Filmklipp från Le Mans-loppet 1970 användes senare i långfilmen ”Le Mans” från 1971 med Steve McQueen i huvudrollen:

Om en röd bil med bilnummer 14 åker förbi så är det Wisells/Bonniers Ferrari. Syns en med bilnummer 7 är det Peterson/Bell.

Peterson/Bells Ferrari 512S hade chassinummer 1026, men enligt uppgift förstördes den av Bell i samband med filmen ”Le Mans”.

Går det att säga vad du är mest nöjd med under din tävlingskarriär?

– Nej. Jag är väl inte speciellt nöjd med något särskilt. Det är svårt att ranka, säger Wisell.

– Jag körde väl nästan 400 tävlingar.

– Titta på min hemsida Reinewisell.com.

– Där finns det en massa fakta.

Vilka egenskaper hade du som gjorde att du blev så framgångsrik på tävlingsbanorna?

– Det är väl lite svårt för mig att svara på.

– Det gäller att ställa in bilarna rätt så att det passar en själv så att säga i körstil.

– Det är ju det som det handlar om – så att man utnyttjar bilen så mycket det går.

Hur brukade du ställa in dina bilar?

– Jag vill ha lite understyrt i snabba svängar, och lite överstyrt i skarpa kurvor.

– Det är det som är det svåra att få.

Är det en generellt idealisk inställning, eller är det den inställning som just du föredrar?

– Naa, det är personligt naturligtvis.

– Ronnie ville ju för sin del ha överstyrt jämt.

Ronnie Peterson körde Formel 1 under åren 1970-1978.

Har du någon favoritbana?

– Jag gillar ju stadslopp såsom i franska staden Pau varifrån den svenska kungasläkten Bernadotte kommer.

– Eller stadsloppet i Monaco.

– Det var smala banor där man inte kan ta några genvägar över trottoarkanterna, med stenbroar eller gator med träd på sidorna.

– Det går inte att gena då.

– Nuförtiden ser det ju lite annorlunda ut som i den senaste Formel 1-tävlingen i Malaysia där banan är väldigt bred.

Såg du loppet?

– Ja, på datorn. Det fanns ingen tv-kanal jag kunde se det på.

Brukar du själv besöka Formel 1-loppen nuförtiden?

– Ja, ett par gånger om året.

Finns det fortfarande folk där på stallen eller i övrigt kring Formel 1 som du känner sedan din tid?

– Ja, det är det ju. Många.

– Och nu skulle jag själv åkt ner till biltävlingen Monaco Historic den 4 maj.

– Men jag fick en knasig biljett som gällde först den 7-9 maj.

– Och så kostar det en massa pengar extra för att boka om biljetten.

– Man får betala för allt nuförtiden!

– Så jag kommer nog att avstå från att resa.

Tanken under Monaco Historic är att bland annat köra med de gamla Formel 3-bilar som Wisell en gång tävlade med.

– Det är första gången man kör med sådana gamla Formel 3-bilar igen.

Äger Monaco Historic rum i samband med den riktiga Formel 1-tävlingen i Monaco?

– Nej, det är ändrat så att det riktiga Formel 1-loppet körs två veckor senare nu.

– Den veckan då det är Monaco Historic, körs Formel 1-loppet i Spanien.

Hur var de andra Formel 1-förarna när du körde Formel 1, Jackie Stewart till exempel?

– Jo, han är trevlig.

Stewart som är från Skottland vann Formel 1-VM tre gånger; 1969, 1971 och 1973.

– De flesta var bra killar.

– Det är inte som nu då Formel 1-förarna inte ens får prata med varandra.

– Vi hade ju mycket trevligt tillsammans utanför banan.

– När vi tävlade var det en sak, men sedan när det var fritid var det en annan.

– Vi var som kompisar.

Festade ni och drack alkohol även kvällen före Formel 1-loppen?

– Nej, nej, nej.

– Men när loppet var över kunde det bli lite god mat och dryck.

I sommar kommer Wisell att delta i evenemanget ”The Race Legends” i augusti där ett antal kända tidigare racerförare ska göra upp och tävla mot varandra på den tidigare Formel 1-banan Anderstorp i Småland.

Utöver Wisell utlovas tidigare Formel 1-förare som Emerson Fittipaldi, Johnny Herbert, Mika Salo, ”Slim” Borgudd och Stefan ”Lill-Lövis” Johansson komma.

Svensken Slim Borgudd körde Formel 1 i början på 80-talet, och har även spelat trummor med Abba.

Lill-Lövis körde Formel 1 under hela 80-talet och en bit in på 90-talet, varav för Ferrari under 1985 och 1986.

Inför The Race Legends har Wisell varit på Anderstorp och spelat in en ”trailer” om evenemanget:

– Jag åkte med en Formel Renault-bil i några varv runt banan.

Är det sådana bilar ni förare kommer att tävla med under evenemanget?

– Ja, alla kommer att köra likadana bilar.

Så det blir en riktig tävling?

– Just det.

Vad tror du om dina chanser?

– Aa, jag vet inte.

– Flera av förarna som är med är yngre, och många är fortfarande aktiva.

– Det går inte riktigt att jämföra.

– En av förarna är 35 år, medan jag snart är 70.

Och brasilianaren Emerson Fittipaldi lär komma?

– Ja, han ska dit.

– Det är min gamla teamkompis.

I vilket stall var det?

– Lotus. Det var innan Ronnie började på Lotus.

– När jag började köra Formel 1 år 1970 så var det i Lotus-stallet.

Fittipaldi vann sedan Formel 1-VM åren 1972 och 1974.

Hur var Fittipaldi som person?

– Han var bra, visst.

Det var aldrig något bråk mellan er Formel 1-förare?

– Nej, det var det inte.

Här är ett klipp från Formel 1-loppet i USA 1970, då Wisell uppnådde sitt bästa resultat någonsin och kom trea:

Det var Wisells allra första Formel 1-lopp. Både Ronnie Peterson (i en March) och Joakim Bonnier (i en McLaren) deltog även i loppet.

Peterson kom elva medan Bonnier bröt.

Här är ett klipp från ett evenemang på Anderstorp 1996, då Wisell fick köra sin gamla Formel 1-Lotus från 1970 igen för första gången på 26 år:

Wisell berättar i ett tv-program om sina duster på tävlingsbanorna mot Ronnie Peterson:

En klassisk duell mellan de båda var Formel 3-loppet i Monaco 1969.