Sven Bremberg

– Nej inte alls. Skolan har blivit bättre sedan 1980-talet men kanske inte tillräckligt. Det är inte så att skolan är dålig det är snarare samhället som har förändrats. Skolan måste fortsätta att utveckla sin huvuduppgift. Det handlar dels att utveckla intellektuella kompetenser som att lösa problem men man bör också utveckla den emotionella förmågan.

Vad är det du kom fram till i utredningen som du ansåg vara mest upprörande?

– Vi i Sverige har lyckats utveckla en välfärd som paradoxalt gjort att antalet barn och ungdomar med depressioner och ångest ökat. Förut var det dåliga bostäder eller dålig ekonomi som var orsaken bakom ohälsan. De problemen är nu lösta. Nu har rikedomen gett problem. Det finns ett enormt informationsutbud och många valmöjligheter. Möjligheterna att välja har blivit så stora att det skapat ångest. Andelen ungdomar som har psykiska besvär har fördubblats eller tredubblats sedan slutet av 1980-talet. Dessutom har antalet vårdtillfällen ökat åtta gånger för flickor under perioden 1980-2003.

Finns det flera orsaker till varför det ser ut så här?

– Det beror dels på individualiseringen i samhället men också att arbetsmarknaden har förändrats under de senaste decennierna. En tredjedel klarar inte gymnasiet i dag samtidigt måste de plugga eftersom det är svårt för ungdomarna att få jobb. Sedan början av 90-talet har det varit mycket svårt för ungdomar att få jobb. 300.000 saknar arbete och det är främst de yngre som drabbats.

Har du några konkreta förslag på hur man ska lösa den psykiska ohälsan?

– Man bör träna barnen på att lösa problem och överblicka alternativ. Man bör alltså hjälpa barn och ungdomar att klara situationen bättre emotionellt, precis som man i skolan försöker att utveckla andra förmågor. Att utveckla unga människor allsidigt är en del av skolans uppdrag. Dessutom bör man motverka ungdomsarbetslösheten. Studier visar att situationen för ungdomar är minst gynnsam i länder där utbildningssystemet inte är tydligt kopplat till arbetsmarknaden. Det talar för att åtgärder bör riktas för att göra utbildningar inom gymnasie- och högskola mer relevanta för arbetsmarknaden.

Men alla är olika individer och har olika behov. Hur ska skolan också hinna med det?

– Svensk skola har en av världens bästa resurser. Det här handlar mer hur man organiserar arbetet. Men man bör följa de beprövade metoder som vetenskapligt testats ännu mer i skolan i dag. Kunskaperna kring dessa metoder måste vara tillgänglig för lärare och ledning. I dag har man nationella prov först i 9:an. Det borde finnas fler sådana prov som görs ännu tidigare. Det handlar alltså inte om betyg utan att lättare få information om hur det ser ut på skolan för att se om det går åt rätt håll. Även psykisk hälsa på skolan bör kunna mäta. Man bör göra undersökningar där eleverna får berätta om hur de ser på sin skolmiljö.

Är det inte föräldrarnas uppgift att förbereda och uppfostra barnen?

– I pengar lägger staten mest pengar på skolan när det gäller resurser för barnen och ungdomarna därför är det naturligt att de ska hjälpa till. Men givetvis har föräldrarna en viktig del i detta. Det gäller för föräldrarna att de tar emot barnen med värme och att samtidigt har ramar för barnen. Ett förslag som vi har är att kunna ge föräldrarna kunskaper kring hur man ska hantera olika situationer med barnen. Det finns redan i dag en del föräldragrupper där man tar upp konfliktsituationer med barnen. Vad gör man till exempel när barnet lägger sig i affären och skriker? Hur ska man bemöta och uppfostra barnen? Uppsala län har kommit längst med detta men än så länge har man inte nått upp till några höga volymer. Vår idé är att alla ska ha rätt till sådana erbjudanden.