Superentreprenörens lyxmersa

Det berättar han i en intervju med Realtid.se, som skådade den ganska så insnöade bilen parkerad på Valhallavägen i Stockholm.

I baksätet fanns det en tjock yllefilt, och på golvet bakom höger framsäte en pappkasse med lite grejer i.

Enligt Transportstyrelsen är det en silverfärgad Mercedes-Benz S500 från år 2006, men den togs i trafik av Mannerheim först i september år 2007.

När Realtid.se ringer honom på fredagen, verkar han inte själv ha vetat att det var en 2006:a utan trodde att det var en 2008:a.

– De hade en bil som stod inne, och jag tog den bara, säger Mannerheim.

Prislappen låg kring 1 miljon kronor, men han är nöjd.

– Jag tycker att den är fantastisk. Jag måste säga att jag har haft BMW 750 tidigare, men jag tycker nog att mersan är bättre.

– Den är snyggare. BMW:n är lite sportigare och tuffare kanske, medan mersan är lite mer en ”gubbgrej”, och nu är jag ju gubbe.

Vart brukar du åka med den?

– Jag har ett ställe som heter Vättershav lite norr om Roslags Kulle om du vet var det ligger, ungefär mellan Åkersberga och Norrtälje.

Är det ett sommarställe?

– Inte bara, det är ett vinterställe också. Någon gång kanske jag flyttar dit permanent.

När Realtid.se ringer är den första frågan om det stämmer att Mannerheim äger en Mercedes.

– En? Jag har tre! svarar han glatt.

Förutom fyradörrars-lyxbilen S500, så är det tvådörrars-cabrioleten SL350, och sedan en mersa-jeep för vilken Mannerheim först inte kommer på modellnamnet.

– Jag får kolla i min bilpärm bland alla parkeringsböter, säger han.

– Jag flyttade till Sverige för ett par år sedan, och då damp det ner krav från Kronofogden – fortkörningar och så.

– Jag har bott
i Kanada i 22 år, och åkte en del bil i Sverige när jag var här och hälsade på. Då tyckte jag inte det var någon idé att betala.

– Men sedan när jag registrerade in mig i Sverige, så kom räkningen.

Den var kring 8.000 kronor, så några jättepengar hade det inte blivit.

Ändå var det så mycket papper i bilpärmen att Mannerheim fick svårt att snabbt hitta vad mersa-jeep-modellen heter.

– Det måste stå någonstans vad bilfan heter! säger han.

Till slut framkommer att det var en ML350, som i papprena även betecknas som en ”SUV” (Sports Utility Vehicle) – alltså en jeep.

Varför valde du Mercedes-bilar?

– Efter att ha haft tre BMW-bilar och två Jaguar, tänkte jag att jag nu kan byta till Mercedes.

Vad är ditt helhetsintryck så här långt?

– Det är väl ganska bra. Jag kan säga att vad gäller den här SUV:en så vet jag inte hur det går till, men minsta lilla stenskott blir en spricka i framrutan.

– Så bara på ett år ungefär, har jag haft tre byten av framrutan.

– Det verkar vara så att de gör så tunna härdade glasrutor, som ska vara så lätta som möjligt. Men de tål ju inget!

Så var det inte på bilar förr i världen?

– Nej, det tror jag inte. Nu ska allt vara så lätt.

Alla Mannerheims tre Mercedesbilar är inköpta sedan han kom hem till Sverige från Kanada för två år sedan.

Behöver man verkligen tre bilar?

– Hehe, aaa – jag köpte SL350-bilen när jag flyttade till Sverige. Jag tyckte den var ganska bra.

– För att fälla ner suffletten trycker man bara på en knapp, så åker den ner i bakluckan. Det funkar jättebra.

– Sedan köpte jag den stora S500-bilen för att man ju inte kan köra omkring med folk i SL350:an.

– Och på vintern har jag SL350-bilen avställd.

Det är en årsmodell 2006.

– Nu är det visst någon ny version på gång av SL350 från Mercedes, säger Mannerheim.

Så det återstår att se om han säljer den gamla och köper den nya modellen i stället.

– Men visst, jag tycker själv nu att det är lite mycket med tre bilar.

Vad gjorde du i Kanada?

– Jobbade och slet, och byggde upp ett företag.

Det företaget var Mobile Climate Control (MCC), som Mannerheim nu har sålt till investmentbolaget Ratos.

MCC gör klimatanläggningar för udda fordon såsom bussar, arbetsmaskiner och traktorer.

– Det är allt möjligt såsom konstiga militärfordon.

Är det inte bara att använda vanliga standardsystem som sitter i bilar?

– Nej, det går inte. Klimatanläggningar specialtillverkas nästan för varje fordon. Vanliga bilklimatanläggningar passar inte.

När Mannerheim sålde MCC till Ratos, hade MCC 600-700 anställda och en årsomsättning på 1,3 miljarder kronor.

Han är egentligen uppvuxen i Västerås, men flyttade till Stockholm som 17-åring.

– Sedan emigrerade jag till Kanada när jag var 37, och flyttade hem när jag var 61.

Varför flyttade du till Kanada?

– Ja, varför? Jag tyckte väl att vi ville prova på något nytt, och tog mina tre barn och frun och flyttade.

Utan några som helst planer?

– Nej. Men jag hade byggt upp ett bolag i Sverige som jag sålde och lyckades köpa tillbaka 1996.

Det ligger i Norrtälje och ingår också i MCC, som totalt har två bolag i Sverige, samt bolag i Tyskland, Polen, Kanada och USA.

Ratos köpte alltihop.

– Först sålde jag 60 procent, sedan sålde jag resterande 40 procent.

Du måste ha fått hundratals miljoner för koncernen?

– Jag fick nästan 1 miljard kronor.

Och nu investerar du i nya bolag?

– Ja, vi håller på att leta investeringar för att bygga upp något nytt.

Med vilken inriktning?

– Det ska ha med energi att göra – energiförbrukning och så vidare va.

– Vi hoppas få ihop en företagsgrupp som kanske omsätter 2 miljarder kronor per år eller så.

På vilken sikt?

– Tre år.

Det är via bolaget Mannerheim Invest AB som Mannerheim huvudsakligen investerar i dessa nya företag.

Ska det vara företag i tidig utvecklingsfas som ni investerar i?

– Helst. Vi gör ju lite sådana här investeringar där vi går in i ”sådd-projekt” eller ”venture capital-projekt” med lite pengar.

– Men sedan kan vi även hitta ganska mogna företag, som Enaco. Det köpte vi ut från börsen, och Enaco har en årsomsättning på nästan 250 miljoner kronor.

– Nu ska vi bygga vidare på det och hitta tilläggsförvärv och så vidare, och hitta andra investeringsmöjligheter.

Sedan har Mannerheim investerat i helt andra branscher såsom i aktiemäklarfirman Remium som han äger.

Hur kom det sig att du köpte Remium?

– Jaa, det bara blev så. Jag kom i kontakt med dem när vi gick in och rekonstruerade bolaget VKG.

– Och nu leds Remium av Patrik Gransäter som har ett förflutet från HQ Bank, Öhmans, och så vidare.

– Så då kom vi på att köpa Remium.

Har du jobbat eller varit verksam inom finansområdet tidigare?

– Nej, det var väl just därför jag tyckte att jag skulle titta lite på lite andra typer av verksamheter än jag har erfarenhet från själv.

Det var sommaren 2008 som Mannerheim gick in i Remium.

Är du nöjd hittills med utvecklingen för Remium?

– Ja. Vi har en treårsplan som för allt annat.

Vad ser du framför dig för Remium?

– Vi ska se till att hålla ställningarna, öka omsättningen och hitta nya produkter.

Det är väl inte så lätt i det här kärva börsklimatet?

– Nej, men det är väl så att allt är ju kärvt nu. Och det ger också möjligheter.

– Överlever man nu lär vi även överleva fram till år 2010 då man hoppas kunna se en ljusning.

Mannerheim har även investerat i ett bemanningsföretag, och ett annat företag som gör antenner till mobiltelefoner.

– Vi har även köpt firman Ballbreaker, som är en slags nöjesverksamhet. De har ett ställe på Kungsholmen i Stockholm och ett ställe på Söder i Stockholm.

– Man går dit och kan ha konferenser, äta lunch, spela bowling och köra racerbil.

– Det är ingen typisk bowlinghall, utan en massa olika aktiviteter. Se på deras hemsida. Det är kul på Ballbreaker.

Just den investeringen i Ballbreaker har dock Mannerheim gjort via bolaget Shortcap där han även är delägare.

En annan investering är i nämnda företaget Enaco som anlägger stora datorhallar med kylsystem, brandsystem och allt som hör till.

Uppdragsgivare är ofta företag som i sin tur har som affärsidé att hyra ut datorhallar till olika kunder, eller så kan det vara storföretag som själva behöver egna datorhallar.

Bolaget har exempelvis fixat en datorhall som finns på Tekniska Högskolan i Stockholm, och en jättehall för Svenska Spel i Visby.

Det låter som en ganska brokig mängd företag du investerat i. Du sprider väl inte ut pengarna för mycket?

– Sprider ut? Vi sprider mest ut i sådant som har med energibesparingar och liknande att göra.

Är det du själv som fattar beslut om alla investeringar, eller har du rådgivare?

– Det är till stor del min son och jag som jobbar ihop.

Sonen heter Fredrik Mannerheim, och är 30 år.

– Han är civilingenjör inom energiteknik. Just nu går han en ”executive MBA”-utbildning.

Mannerheim själv är 63.

– Så jag tar det lite lugnt. Jag sitter i lite styrelser, och har ingen aktiv, ”operativ” roll.

Efter alla investeringar som Mannerheim har gjort för MCC-pengarna, bedömer han sig ha kvar ett kapital på 250 miljoner kronor kvar att investera för.

Det är väl rätt tid att investera nu när det är allmän kris?

– Jag kan säga det att kris är det ju.

Då finns det väl stora möjligheter?

– Jag tycker nog att det finns möjligheter så att säga, men prislapparna för privata bolag reagerar liksom inte på samma sätt direkt som börskurserna i börsnoterade bolag.

– Jag tycker fortfarande att prislapparna fortfarande ligger någonstans mycket över vad bolagen är värda.

– Det är ett ständigt jagande och sökande efter intressanta företag med en prislapp på rätt nivå.

Sådana företag växer inte på trä’n?

– Nej, det tycker jag inte – inte om man ska in i rätt bransch och så vidare.

– Det är ju inte bagerier vi vill köpa. Vi är tekniskt lagda, och vill ha något tekniskt som gärna har med kyla eller el och så vidare att göra, och som gärna är väldigt ingenjörs-inriktat.

– Det är den typen av företag jag har sysslat med i hela mitt liv.

Än så länge ligger de företag Mannerheim har gjort sina nyinvesteringar i, lokalt kring Stockholm. Något bolag har en filial i Malmö också.

– Efter att ha bott
i Toronto, och flackat runt i Amerika i varje liten byhåla, och över hela världen, känns det rätt skönt att vara lite lokalt nu.

– Jag har även varit borta i Kina angående underleverantörer. Det tär på krafterna.

Hur kom du i kontakt med Ratos inför försäljningen av MCC?

– När jag bestämde mig för att sälja MCC, anlitade jag företaget Arctos M&A som är inriktat på rådgivning kring företagsköp.

Är de duktiga?

– De är duktiga, och gör en hel del affärer.

– Bland annat var det de som sålde den här försäkringsfirman Max Matthiessen till Carnegie från början, säger Mannerheim och skrattar gott.

Arctos gör enligt honom bland annat mycket jobb åt dotterbolagen i Gustaf Douglas investmentbolag Latour.

Och för Mannerheims egen del, betonar han att han även investerar i bolag som är på börsen.

– Jag håller själv på med att investera i aktier också, och blir förbannad. Den här veckan blev jag icke glad.

Vad äger du för aktier då?

– Kinnevik, Investor, och sedan Astrazeneca vars aktiekurs dök idag på grund av någon ”USA-grej”.

Mannerheim äger även en storpost på 27 procent i det börsnoterade företaget Intellecta som har tryckerier och kan hjälpa till att utforma årsredovisningar åt företag och liknande.

– Intellecta har inte alls med min verksamhet att göra, men de är duktiga och gör ett bra jobb.

– Intellecta är uppdelat i en tryckeridel som trycker årsredovisningar, och sedan mer som en reklambyrå som utformar och hjälper till. Det är en ”mediakonsult” eller vad ska man säga?

Ett av bolagen inom Intellecta är ett som heter Revir.

– De får alltid guld varje år i någon sådan här bransch-prisutdelning.

– Alla som ligger på börsen måste trycka upp sådana här årsredovisningar, och sedan kan det behöva tryckas upp prospekt vid nyemissioner, börsintroduktioner, och företagsköp eller så.

– Intellecta erbjuder även tjänster som att skicka ut anmälningsblanketter till aktieägarna i olika sammanhang.

– Personligen tror jag inte att Intellecta är så konjunkturkänsligt.

Däremot varnar Mannerheim för byggbolag.

– Man ska akta sig för byggsvängen.

Har du några ägarintressen där?

– Nej.

– Men vi är stora ägare i VKG, som ju består av många delar.

En del är rör och ventilation.

– Men det vi satsar på för fullt är energiförbättring.

Det finns bergvärme-verksamhet inom VKG, både för privatpersoner som kunder eller större projekt.

– VKG har nyligen jobbat med bergvärmeprojekt i Åre och på Bosön och så vidare, där man borrar 30 hål.

Mannerheim kallar det att VKG ägnar sig åt ”energiförbättringar” för verksamheter som industrier och sjukhus.

– Och till och med fängelser, säger han skrattande.

Var inte VKG ett bluffbolag?

– Det var ju det va. Det gick ju åt helvete. Då kom vi in efter det.

Det fanns substans i bolaget i alla fall?

– Ja, det tyckte vi. Det var nästan som en grossist då, men nu har vi svängt om det här och bytt namn till VKG Energi AB.

Mannerheim äger ungefär hälften av VKG som fortfarande är börsnoterat. VKG-aktien finns på Stockholmsbörsens småbolagslista ”First North”.

Så det är köpläge i VKG-aktien nu?

– Det kan det vara.

Har du någon rådgivare för dina investeringar? Är det Remium?

– Ja, det är det naturligtvis. Men för det mesta tänker jag själv.

Hjälper sonen till?

– Inte så mycket. Börsen är min lilla hobby då jag inte har något att göra.

Hur stor är din börsportfölj?

– 300 miljoner kronor.

Ligger den hos Remium?

– Nej, den ligger i HQ Bank.

Varför?

– Jag kom i kontakt med dem. De är duktiga.

Var det genom HQ:s ordförande Mats Qviberg?

– Nej, det var genom en advokat jag känner som känner dem på HQ.