Storm och börsfall följs av återhämtning

Ibland tar vårt tänkande nya vägar, som när en platt jord blir rund. Inte för att det spelar någon roll från ena dagen till den andra. Man tar sina steg här på jorden som vanligt, det märks ingen större skillnad om den terräng där man sätter sin fot, ingår i något större som är runt eller platt. Men själva vetskapen förändrar tänkandet på djupet för alltid.

Resiliens-tanken är ett sådant paradigmskifte. Begreppet resiliens (låneord från engelskans resilience) uppstod ursprungligen inom ekologin och miljövetenskapen, men har nu fått allt större spridning. Det betyder ungefär återhämtning och läkning. Det handlar om systemens dynamik och flexibilitet, att det inte bara finns svaga och nedbrytande krafter, utan också återskapande.

Inom ekologin fann man att naturen har förbluffande förmåga att återhämta sig, bara den får en chans.

Sjöar blir snart friska och skogar gröna, när de slipper belastningen av miljögifter. Fokus förflyttades från återvinning till återhämtning, från domedagstankar till dynamiska krafter. Man började synliggöra, forska och arbeta med båda sidorna i ekosystemet: såväl begränsa den negativa miljöpåverkan som stödja de positiva och naturliga resilienta funktionerna.

Det intressanta är att resiliens-tanken är så tillämpbar även i andra mer mänskliga, sociala och ekonomiska system. Det är ju inte är så konstigt, eftersom människan är en del av naturen och minst sagt dynamisk. Tidigare har vi haft en tendens att överskatta effekterna av negativa händelser genom att underskatta systemets resilienta tillgångar på lång sikt.

Ta till exempel det kraftiga börsfallet som it-krisen utlöste strax efter millennieskiftet. Det var en historisk nedgång och många talade om aktiemarknadens kollaps och att förtroendet var bruten för alltid. Men redan efter två år märktes återhämtningen och sedan botten i mars 2002 har stockholmsbörsen gått kraftigt uppåt.

Det finns gott om historiska exempel på en häpnadsväckande återuppbyggnad av system som i stort sett raderats ut. Det västtyska ekonomiska undret efter andra världskriget är ett slående exempel. Vem trodde att Dresden någonsin skulle kunna resa sig ur förödmjukelsen?

Kroppen är också ett utmärkt resilient system. Även när den mest inbitne storrökaren slutar, väcks snabbt de resilienta krafterna igång. De har liksom bara legat där i skymundan och väntat på att få sätta igång återuppbyggnaden av kärl och celler. De kan inte återta allt förlorat, men de gör ändå stor nytta.

Inom barnpsykologin talar man i dag inte bara om barnens utsatthet och sårbarhet, utan också om de resilienta krafterna som finns i varje barn och dess sociala system. Genom att ge stöd åt de resilienta förmågorna inom barnet och stärka resiliensen i barnets närmaste omgivning når behandlingen bättre resultat.

Resiliens tangerar därmed det som vi lite högtidligt kallar människosyn. Människan betraktas inte som alltigenom svag och utsatt och som därför behöver en överhet som tar hand om den, utan som en individ med också egen återskapande kompetens. I stället för politiker som styr de förment svaga och mindre vetande väljarna, bör vi efterlysa politiker som skapar förutsättningar för människor att bättre ta tillvara sina egna resurser. Människor får stöd att bli agenter i sina egna liv.

Nu när jag är så här positiv, som ni märker, till resiliens så vill jag också varna för missbruket och missförstånd av begreppet.

Det handlar absolut inte om att rättfärdiga eller förminska de destruktiva krafterna i dynamiska system, eller att överdriva resiliensen effekter. Allt kan inte lösas med resiliens, ibland blir det negativa trycket helt enkelt för hårt. Det är fortfarande viktigt att minska utsläppen av växthusgaser. Tanken är i stället att vi får så mycket bättre effekt om vi arbetar med både ock: till exempel att både minska utsläpp och förstärka naturens egen återhämtning.

Dessutom blir det mycket roligare under tiden. Man kan ta problemen på allvar, men behöver inte förfalla i dystopier, utan kan känna större tillit till att det också finns lösningar.

Marika Ehrenkrona

[email protected]

Litteraturtips – Böcker om resiliens:

Brian Walker, David Salt och Walter Reid: Resilience thinking: Sustaining Ecosystems and People in a Changing World.(2006)

Dion Sommer: Barndomspsykologi – Utveckling i en förändrad värld (2006) Runa Förlag.

Helmen Borge och Anne Inger:
Resiliens – risk och sund utveckling (2005)