Stjärnanalytiker bettar på nerlagd gruva

Sandstedt har tidigare bland annat jobbat på sedermera uppköpta Matteus Fondkommission.

Nu sitter han som vice styrelseordförande i Dannemora Mineral AB:s styrelse. Bolaget är värt drygt 200 miljoner kronor på börsen, och Sandstedt har en ägarandel kring 2 procent.

Realtid.se får tag på honom under fredagen på telefon från Sandhamn i Stockholms yttre skärgård.

– Jag är ganska involverad i Dannemora, säger han.

Aktiekursen har fallit från 60-65 kronor i maj 2007, ner till 8,50 kronor strax före årsskiftet. Därefter har den ökat till nuvarande nivå på 25-30 kronor. För bara någon månad sedan låg kursen i 15 kronor, så svängningarna är stora.

Vilken kurs köpte du in dina aktier för?

– Jag vet inte. Jag har köpt dem vid en massa olika tillfällen.

En källa uppger att Sandstedt åtminstone delvis köpte sina aktier vid en föremission riktad till utvalda investerare för strax under 20 kronor per aktie, medan allmänheten fick köpa aktien senare för 55-60 kronor vid den riktiga börsintroduktionen i början på år 2007.

Det tog dock ett tag innan den riktiga börsintroduktionen gjordes på högre kursnivåer, och under tiden utvecklades Dannemoraprojektet. Så de som gick in i på den lägre kursen tog enligt källan trots allt en stor risk.

Hur kom det sig att du kom in på Dannemora?

– Det var Nisse Bernhard och Lennart Falk som drog igång projektet så smått år 2005, berättar Sandstedt.

– Jag började prata med dem hösten samma år, och kom in i styrelsen i början på år 2006.

– Så jag har varit med nästan från början.

Vilken är potentialen med gruvan?

– Det har vi redovisat öppet. Vi tror att det här är ett djävla bra gruvprojekt.

– Det är samma utgångspunkter som fanns när projektet drog igång.

Det var stålkoncernen SSAB som tidigare ägde Dannemora-gruvan. De stängde ner den år 1992 på grund av bristande lönsamhet.

– Men det var en helt annan verklighet än den vi har nu.

Det är järnmalm som utvinns ur Dannemora-gruvan.

– Jag tror ju på järnmalms-marknaden, ungefär som alla tror att vi kommer att se en ökad efterfrågan framöver globalt med Kina som motor.

– Vi har räknat på att det här är ett sunt projekt.

Gruvan bedöms innehålla 28 miljoner ton outvunna reserver.

Det är vad SSAB uppgav i sin slutrapport till myndigheten ”bergs-staten” då gruvan stängdes, och det är enligt Sandstedt vad det nuvarande bolaget även har kommit fram till.

Järnmalmshalten är inte så låg i gruvan, och med dagens järnmalmspriser och bolagets kalkyler ser det intressant ut anser Sandstedt.

– Vi tror att världen kommer att hämta sig ur krisen, och att efterfrågan kommer att bli god.

– Man kan konstatera att jag har förblivit en fortsatt glad aktieägare.

– På de här kursnivåerna säljer man inte Dannemora-aktien.

Kommer du att köpa fler?

– Det vill jag inte uttala mig om. Jag har ett ganska stort innehav.

– Men jag har inte sålt aktier på de här nivåerna, utan fortsätter vara en bra aktieägare.

Realtid.se får tag på Dannemora Minerals vd Staffan Bennerdt.

Han berättar att det egentligen inte finns något enhetligt marknadspris för järnmalm.

– Det finns så många olika järnhalter, föroreningar och komponenter. Det är inte som koppar som är 99,98 procent rent.

Utgångspunkten är ändå det så kallade ”benchmark-priset” för järnmalm som fastställs av de stora aktörerna i branschen.

Det är jättegruvbolag som BHP-Billiton och Rio Tinto som tillsammans står för 70-80 procent av de sjöburna leveranserna av järnmalm.

De tre stora gruvbolagen fastställer varje år det årliga benchmark-priset tillsammans med de stora köparna som japanska Nippon Steel och kineser.

Just i år har det dock blivit problem eftersom parterna inte har kunnat komma överens.

– Det är ett prestigekrig, säger Bennerdt.

Utförda leveranser får i dagsläget därför avräknas till särskilda spotpriser.

Flera stålverk i Japan, Sydkorea och Europa har dock ändå börjat komma överens om benchmark-priser berättar Bennerdt.

Järnmalm säljs i tre huvudformer:

• fines (uttalas ”fajns”, finmalen järmalm)

• styckmalm

• pellets (små hårda kulor av sammanpressad järnmalm)

De benchmark-nivåer
som indikerats, pekar på att priset har fallit kring 30 procent för fines och 45 procent för styckmalm jämfört med förra året.

Det innebär ett fines-pris på 65 dollar per ton för den indiska standard-fines som innehåller 63 procent järn.

Dannemora-gruvans fines innehåller 55 procent järn, så där blir järnmalmspriset 55 dollar per ton motsvarande 358 kronor per ton.

Det kan jämföras med gruvans brytningskostnad som beräknas till 179 kronor per ton.

Från vinsten måste man sedan dra ifrån räntekostnader på lån.

Det låter som en ganska bra lönsamhet, så att ni inte har det så ”svettigt”?

– Nej, men lite svettigt är det ändå om man tar hänsyn till allt.

– En lågkonjunktur innebär allt lite press. Man får räkna med lite rabatter på priserna.

– Men även med dagens prisnivå i botten på lågkonjunkturen, så har vi lönsamhet.

– Och sedan finns det anledning att tro att priset kommer att stiga när konjunkturen förbättras.

Gruvans malmreserv på 28 miljoner ton är fastställd utifrån de vedertagna amerikanska NI43101-normerna som kvalitetsstämpel.

Själva järninnehållet i den malmen är 35 procent. Malmen förädlas sedan till styckmalm och fines, varav det är ett järninnehåll på 50-55 procent.

Planen är att utvinna malmreserven på 28 miljoner ton över en 13-års-period.

Det innebär 2,45 miljoner ton malm per år, vilket blir 1,5 miljoner ton fines eller styckmalm per år. Härav väntas det som utgångspunkt bli 750.000 ton styckmalm och 750.000 fines.

Om något är avsikten att öka andelen styckmalm på bekostnad av fines.

– Styckmalm är lättare att sälja, ger bättre betalt, och är något som stålverken efterfrågar, för de kan direkt mata sina masugnar i stålverken med styckmalm.

Med ett pris på 358 kronor per ton och en produktion på 1,5 miljoner ton per år, skulle alltså intäkterna hamna på drygt en halv miljard kronor per år.

Driftskostnaden per ton ligger alltså på halva prisnivån, så då skulle vinsten bli cirka 270 miljoner kronor.

Därifrån måste man alltså dra räntekostnader på lån.

Bennerdt räknar med att bolaget har ett kapitalbehov på 1-1,1 miljarder kronor varav 800-900 miljoner kronor till investeringar och ett rörelsekapital på 200 miljoner.

Av de 1-1,1 miljarder kronorna som behövs, avser bolaget ta in 30 procent (300-330 miljoner kronor) från ägarna, och ta banklån för att täcka upp resten.

En problematik är att bankerna inte vill låna ut pengarna, förrän ägarkapitalet har kommit in – och det är först då banklånen är klara som ägarna lär vilja pumpa in sitt kapital.

Lösningen lär bli att ägartillskotten och banklånen tillförs samtidigt.

Enligt den tidplan som fastlagts, ska bolaget nu fokusera på att utföra provleveranser under hösten och våren 2010.

Om det går bra är förhoppningen att ingå långsiktiga avtal med kunder. Sådana kundavtal har normalt en löptid på fem år.

Med kundavtalen som grund väntas bankerna bli villiga att ge lån.

– Vi pratar hela tiden med banker. Det är en ”ongoing dialogue”.

– Men med långa avtal i botten kommer bankerna att känna sig komfortabla och vilja ge finansiering.

När finansieringen är på plats väntas det ta ett år till innan produktionen kan startas sommaren år 2011.

Bennerdt har gott hopp om framtida lönsamhet.

– Ett järnmalmspris på 300-350 kronor per ton får man väl ändå säga var bottennivån i den här lågkonjunkturen, och en gissning från mig och andra är väl att det inte kommer att vara en lägre prisnivå om två år – snarare en högre prisnivå.

– När vi har uppnått full produktionstakt år 2012 och konjunkturen har piggnat till, har vi förhoppningsvis högre prisnivåer.

I det korta perspektivet kommer en oberoende utredning att presenteras om Dannemora-gruvan och framtidsplanerna i en ”due diligence”-rapport om 3-4 veckor.

Där kommer alla kostnadskalkyler att finnas med, och bedömda järnmalmspriser de närmaste 15 åren för både fines och styckmalm.

– Det blir en ”best guess” från några tunga experter.

Intäkterna kommer alltså förenklat uppgå till 540 miljoner kronor vid nuvarande prisnivå och full produktion, och produktionskostnaderna till 270 miljoner.

Med ett lån på 1-1,1 miljarder kronor och en ränta på 8 procent per år inklusive avgifter och annat, blir det räntekostnader på 80-90 miljoner kronor.

Därtill kan ytterligare övriga kostnader på 10 miljoner kronor per år tillkomma för kvalitet och annat. Det är inga större belopp.

Man får även se om due diligence-rapporten räknar med ytterligare kostnader som kan tillkomma samt övriga fasta kostnader.

En fördel är att kassaflödena väntas bli så goda att skulden på 1-1,1 miljarder kronor kan amorteras ner så att bolaget blir skuldfritt efter 5-6 år.

Bolaget har tidigare självt gjort en grovutredning av gruvan och dess ekonomiska förutsättningar i en ”feasibility study” (”möjlighets-studie”). Den publicerades i mars 2008 och finns på bolagets hemsida.

Det var med den studien som grund som styrelsen beslutade att gå vidare med projektet.

Även om antagandena i feasibility-studien är grova, så ligger järnmalmspriset nu i nivå med vad som antagits i den studien.

Dannemora Mineral AB har huvudkontor i Mörby Centrum i Danderyd, nordost om Stockholm.

– Men det är bara 1 timme och 10 minuters bilväg till gruvan, säger Bennerdt.

Han åker dit själv 1-2 gånger i veckan.

Det är 8 mil till gruvan.

Från Stockholm är det motorväg först till Uppsala till avfarten mot Österby bruk.

Därefter är det ytterligare 4 mil innan man är framme.

Med nuvarande kursnivå på 27 kronor, måste Dannemora Mineral ge ut 12 miljoner aktier för att få in de 300-330 miljoner kronor som bolaget behöver i kapitaltillskott från ägarna.

Därefter finns det totalt kring 20 miljoner aktier.

Med intäkter på 540 miljoner kronor per år och driftskostnader på 270 miljoner kronor per år, återstår 270 miljoner kronor i bruttovinst.

Härifrån kan 100 miljoner kronor dras i fasta kostnader varav 80-90 miljoner i räntekostnader och 10-20 miljoner i övriga kostnader.

Då återstår ett resultat före skatt på 170 miljoner, och cirka 120 miljoner efter skatt.

Med 20 miljoner aktier innebär det alltså en vinst per aktie på 6 kronor, och därmed ett p/e-tal på 4-5 med nuvarande börskurs på 27 kronor.

Det kan tyckas vara en låg värdering, men vinsterna kommer alltså inte enligt dessa förväntningar förrän helt från år 2012 som väntas bli det första året med full produktionstakt.

Samtidigt kanske järnmalmspriset är högre då, eftersom det nu kring 350 kronor per ton ligger kring bottennivån.

Frågan är om det kommer att bli en kontinuerlig förbättring av järnmalmspriset och möjligheterna att ta banklån och få in ägartillskott, eller om det kan komma störningar på vägen.

En initierad källa anser att Dannemora kan bli en intressant aktie att köpa.

– Men man kanske måste vänta till nästa ”råvaru-hausse” innan aktien drar iväg uppåt, och dit kan det vara en bit kvar.

– Dannemora får betraktas som ett ”spekulativt papper”, anser källan.

Har du själv aktier i Dannemora?

– Nej, det har jag inte. Men jag kanske skulle kunna tänka mig att köpa, säger källan.

– Jag blev erbjuden att köpa aktier för 55 eller 60 kronor vid börsintroduktionen i början av år 2007 då malmpriserna var på topp.

– Men eftersom jag inte blivit inbjuden att vara med på festen och köpa aktier för 18-19 kronor i föremissionen, så tackade jag nej till efterfesten.

– Och det visade sig i och för sig vara klokt, för sedan gick aktien ner.

– Man borde ha huggit aktien på bottennivåerna i slutet på förra året.

Källan pekar på en annan Matteus-profil, Thomas Björklund. Han har satsat mycket gruvbolaget Lappland Goldminers.

– Jämfört med dem har Dannemora ganska stora kommande investeringar, medan Lappland Goldminers har kommit lite längre.

– Sedan tror jag att guld som Lappland Goldminers utvinner, kommer att vara en bra investering framöver.

– Järnmalmspriset kan stiga till de toppnivåer vi hade för 2-3 år sedan om det blir en ny superkonjunktur. Då blir Dannemora-aktien intressant.

– Men blir det en lite sämre konjunktur framöver, så kan man säga så vad gäller utbudet av järnmalm att det finns gott om det i världen.

– 7 procent av jordskorpan täcks av järnmalm.

Så järnmalmspriset framöver beror enligt källan till stor del på hur mycket stål som tillverkas i Kina, vilket påverkar världsmarknadspriset på järnmalm.

Sammantaget är både Dannemora och Lappland Goldminers intressanta aktier tycker källan.

– Risknivån är kanske något högre i Dannemora.

Källan berömmer dock personerna i styrelsen och ledningen för bolaget.

– Det är bra folk.

Även om Sandstedt analyserade råvarubolag rätt mycket, hade alla analytiker på Matteus enligt källan en bred inriktning och analyserade i princip bolag i alla branscher.

Sandstedt var enligt källan även chef ett tag för Matteus analysavdelning, och ett tag chef för mäklarfirmans corporate finance-avdelning som hjälper företag att börsintroducera sig och att få in kapitaltillskott.

Källan bekräftar att Sandstedt kan betecknas som en ”stjärnanalytiker”.

– Han är en skarp analytiker.

Vad är det han är bra på?

– Råvarugrejer.

– Och så är han en ”doer”. Sätter man honom på ett omöjligt ”corp-projekt” så ger han inte upp.

– Han försöker tills det lyckas, medan många andra ger upp när det blir lite besvärligt.

– Vill man få något grundligt gjort, ska man ha Nisse som projektledare.

Passar han därför även bra för att få fart på Dannemora?

– Ja, faktiskt. Jag tror han är rätt person, även om han inte är vd där. Men det är definitivt rätt person att ha engagerad i verksamheten.

Efter Matteus var Sandstedt ett tag i ledningen och styrelsen för aktiemäklarfirman Remium, som på den tiden drevs av bröderna Ahldin med stjärnanalytikern Robert Ahldin i spetsen som också tidigare var på Matteus.

Något guldregn över de Matteus-anställda blev det inte enligt källan, så Sandstedt lär alltså inte ha blivit mångmiljonär från sin anställning på Matteus eller Matteus-aktier.

Matteus köptes sedermera av aktiemäklarfirman Nordiska som köptes av numera kraschade isländska banken Kaupthing.