Statens kupp mot Carnegie

– Om det är så att du skulle vilja säga att det skulle finnas en konspiration, det vill säga att riksbanken, riksgälden, finansdepartementet och finansinspektionen bestämde sig för att: ”Här finns en investmentbank. Den skulle vi gärna vilja ha! Nu sätter vi upp ett scenario där vi först får ett likviditetsproblem, så lånar riksbanken ut pengar, så skriver de ett pantavtal som vi skulle kunna ta över sedan, och så snackar vi med inspektionen – så tar de tillståndet så får vi den här banken billigt och kan möjligtvis göra några kulor på detta!”

– Om man tror att det är en sådan konspiration, så faller den först och främst på sin egen orimlighet.

– För det andra är det så att varken jag eller någon annan var medveten om eller har följt och kan följa och lägga oss i den process som inspektionen har. Det är ett rent myndighetsbeslut som ligger.

– Utan vi har försökt att hantera detta på det sätt som vi tror gynnar samhällsekonomin och skattebetalarna i Sverige på bästa sätt. Det är utgångspunkten.

Lundgrens utläggning kom under Riksgäldskontorets presskonferens under fredagens förmiddag om statens utförsäljning av de övertagna verksamheterna från Carnegie, efter fråga från Veckans Affärers reporter.

Lundgren förklarade att staten via Riksgäldskontoret har ett avtal med Carnegie, varigenom staten lånat ut pengar till Carnegie med säkerhet i Carnegies verksamheter Carnegie Investment Bank och Max Matthiessen.

Sedan har inte Carnegie klarat ut att behålla sitt tillstånd från finansinspektionen, och frågan var då om Carnegie skulle avveckla verksamheten själv eller om det skulle vara en fördel att göra detta i statens regi.

Och som det blev valde staten via Riksgäldskontoret att ta över verksamheterna och sköta avvecklingen eller utförsäljningen på bästa sätt, varvid Carnegies aktieägare i bästa fall kan få ut det som blir kvar om det blir något när skulden till staten är betald.

– För skattebetalarna och för medborgarna i Sverige – med utgångspunkt ifrån att vi har en finansiell oro, så vore det bästa att man får en ordnad avveckling av Carnegie Investment Bank, säger Lundgren.

– Och helst inte en avveckling, utan ur prissynpunkt gärna att man har ett företag som lever vidare.

– Sett från aktieägarnas utgångspunkt – de aktieägare som finns i Carnegie Holding – så är det ju så att de har liksom samma situation oavsett vad som händer efter finansinpektionens beslut.

– Och beslutet kommenterar jag inte, det får inspektionen göra.

– Men aktieägarna hade inte fått en bättre ställning om man hade likviderat bolaget i mer eller mindre ordnade former. Möjligen har de en något bättre ställning nu – möjligen. Men sannolikt är det ungefär samma situation.

– Däremot har samhället – Sverige – en bättre situation, och Sveriges skattebetalare har en bättre situation, säger Lundgren.

VA-reportern insisterade dock och framhöll att staten mörkar.

– Ni försvårar ju genomlysningen genom att undanhålla dokumentationen kring processen, sa han.

– Vi undanhåller ingen dokumentation, replikerade Lundgren.

– Jo, det gör ni, sa VA-reportern.

– Vilket då? Var då? svarade Lundgren.

– Det är mycket dokumentation som vi har försökt få ut, som inte vi…

– Vilka är vi och vilka…?

– Veckans Affärer. Ni har sagt att vi måste överklaga hos Länsrätten.

– Men vad är det ni vill ha ut för någonting då?

– Dokumenten kring…

– Du menar låneavtal och motsvarande?

– Ja, visst.

– Där har vi ju ett affärsmässigt avtal. Det finns en lagstiftning i Sverige som handlar om hur man ska hantera de sakerna. Och det finns sekretessbestämmelser – de måste vi ju följa, sa Lundgren.

– Media i all ära va, men det finns också liksom något som heter ”att följa lagstiftningen” och ”följa principer när det gäller hur man ska göra med affärsförbindelser”. Och det handlar inte bara om oss och företrädare för staten. Det handlar ju framför allt om Carnegie Holding och Carnegie Investment Bank. Det är ett affärsförhållande. Och då kan vi inte lämna ut det utan vidare, fortsatte Lundgren.

Han försökte en gång få ut ett papper som han som tidigare minister själv varit med att plocka fram. Det var ett brev från finansinspektionen, som Lundgren senare inte fick ut när han skulle skriva sin egen bok om finanskrisen.

– Ibland kan man råka ut för sådana här saker om man nu vill dokumentera det. Jag skrev en del andra saker ändå i den boken som jag visste – men ändå. Det finns sekretessbestämmelser, och de gäller även Veckans Affärer, sa Lundgren.

– Men då är det ju ganska svårt att veta om allt har gått rätt till om det enda som man får lita på är era ord, invände VA-reportern.

– Nej, sa Lundgren och tillade att han utgår ifrån att det kommer en situation när detta kan bli öppet också – när affärsförhållandena ser annorlunda ut.

– Det finns ju en tidsaspekt, sa han.

– Men då är det ju för sent. Då har ni ju sålt bolagen, sa VA-reportern.

– Om ni driver en tes, så är det väl alldeles utmärkt om ni driver den tesen, sa Lundgren.

Han föreslår dock att VA-reportern i så fall istället undersöker statens agerande utifrån förvaltningslagen, och finansinspektionens beslut utifrån den lagen.

– Då får ni ju gå in och titta på de besluten. Då handlar det ju de facto inte på något vis om de avtal som finns mellan oss och holdingbolaget respektive banken, utan det handlar om något helt annat som du lätt kan titta på därför att du vet hur förvaltningslagen ser ut och du kan diskutera med jurister som är experter där.

Se videoklipp på med ovanstående inslag från Riksgäldens presskonferens: