"Staten ska inte lägga sig i!"

Det framkom vid Greifelds Stockholmsbesök i förra veckan då Nasdaq-OMX anordnade ett seminarium med finansproffs som åhörare.

Frågan om reglering av ersättningsnivåer kom upp under en diskussion om lärdomar av finanskrisen, och hur regelverk ska se ut efter krisen.

Moderatorn Pontus Herin konstaterade att det i länder som Sverige och USA diskuteras höjda kapitalkrav för banker och även reglering av bonusarna i finansbranschen.

– Vi blir mer och mer socialistiska i USA, sa Greifeld.

– Varje dag.

– När det gäller ersättningsnivåer för företagsledningar i privatägda bolag, så är det klart att det är styrelsen i respektive bolag som har ansvaret för att bestämma ersättningsupplägget.

– Vi anser inte att det är statens roll.

– Det är därför styrelseledamöterna finns där i privata bolag.

– Sedan förstås, i den uträckning bolag lever på den statliga ”kakan”, så är det en annan fråga vad gäller hur kompensationsplanen ska se ut.

Greifeld var i övrigt nöjd med de rekordstora handelsvolymerna på Nasdaq-OMX börser under finanskrisen.

På kreditmarknaden där företag normalt lånar pengar av banker, var dock utvecklingen den motsatta. Den marknaden frös helt under finanskrisen.

Banker som lånar ut pengar, lånar i sin tur normalt pengar av andra banker. För att det ska fungera måste varje bank lita på den bank man gör en affär med. Det blir en ”bilateral värld”.

Men när finanskrisen var som värst, så var det ingen som vågade lita på varandra, varvid kreditmarknaden frös.

Det enda sättet för att tina upp läget var att staten gick in som garant och motpart till alla kredittransaktioner.

– Hela rörverket, den finansiella världens infrastruktur, smälte samman och behövde repareras.

Nu ligger enligt Greifeld bollen inte så mycket hos investerarna vad gäller de återstående finansiella omreglering som behöver göras.

– Bollen ligger mer hos lagstiftare och regleringsmyndigheter.

Greifeld pekade på att företag engagerar sig för att skräddarsydda finansiella instrument, så kallade OTC-derivat, inte ska regleras för mycket.

– Det finns önskemål från företag om att bibehålla en undermålig reglering av OTC-derivat.

Realtid.se refererade en Financial Times-artikel om det i augusti.

Det avser särskilt säkerhetskraven på den som ingår ett OTC-derivatkontrakt.

Företag vill hålla nere kraven på sådana säkerheter, eftersom det kan bli väldigt kapitalkrävande om ett företag vill skydda sig mot valutakurser eller råvarupriser med sådana derivatkontrakt.

– Vi anser att det är en fundamentalt felaktig syn på världen, att inte ha säkerhetskrav för OTC-derivat, sa Greifeld.

– Att ingå ett OTC-derivatkontrakt utan att erlägga någon egen insats, är som att privatpersoner kan köpa hus helt för bostadslån utan någon egen insats.

– Det skapar risker i systemet.

– Men det är viktigt att när vi hamnar i nästa kris 5, 10, 15, 20 eller 30 år från nu, så kommer det förhoppningsvis inte bli en likadan kris som den vi haft nu.

– När man går igenom vilken omreglering som krävs, så måste vi vara säkra på att det inte blir för stora risker i systemet.

– Varje gång man gör stora transaktioner utan några säkerheter, och inte ställer några krav på framtida säkerheter beroende på vilka variationer det blir, så kan man hoppas att det fungerar tills det inte gör det längre.

– Det är ett orosmoment.

Greifeld välkomnar generellt att handeln med OTC-derivat görs upp med ett centralt clearinghus som motpart för varje avtalspart.

– I en bilateral värld som det varit tidigare, är en finansbransch bara så stark som sin svagaste länk.

– Om man gör en affär så måste man lita på sin motpart, och den motparten måste lita på sin motpart. Kopplingarna går vidare.

– Men om det sedan uppstår en Lehman-krasch som bryter detta, så faller hela systemet samman.

Med ett centralt clearinghus blir effekten den motsatta enligt Greifeld.

– Då blir systemet säkrare ju fler som använder clearinghuset.

– Det blir ett sätt att hantera riskerna.

– Om en aktör kollapsar, kan den aktören isoleras och skäras bort från systemet utan att hela systemet fryser.

Om OTC-derivat handlas med ett clearinghus som motpart och kanske även handlas via en börs, så tvingas OTC-derivaten bli standardkontrakt såsom de många standardderivat som redan handlas på börser.

Men så långt behöver det inte gå enligt Greifeld.

– Standardkontrakt borde vara den huvudsakliga transaktionsformen, men inte den enda.

– Marknadens aktörer måste även ha möjlighet att utveckla skräddarsydda produkter.

– Men med en likvid marknad för standardiserade produkter, så blir det även lättare att utveckla skräddarsydda.

Orsaken är att det med en utförlig pallett av standardkontrakt blir lätt att säkra bort risker med ett skräddarsytt kontrakt.

– Man kan hedga riskerna mot en likvid marknad.

För de skräddarsydda OTC-kontrakten som ändå kommer att finnas, förespråkar Greifeld en särskild avgift för de banker som handlar med sådana kontrakt.

Avgiften ska gå till en särskild buffertfond att ha till reserv om en kris uppstår.

– Självklart behöver vi en kapitalregim som uppmuntrar uppbyggnaden av kapitalbaser i goda tider, så att man kan stå emot i dåliga tider.