Spelet bakom Ericssons comeback på hemmaplan

Världens mobilmarknader är fulla av etableringshinder.

En ny operatör måste fråga tillsynsmyndigheterna om lov. En etablerad aktör får inte köpa in sig utan konkurrensmyndigheternas välsignelse.

Titta bara på hur det går för de riskkapitalister som nu försöker göra exit i den danska operatören TDC.

Men det kan ju vara värt ett försök.

Ukarina-amerikanen Len Blavatnik har redan investerat mer än 100 miljarder dollar i alla möjliga branscher över hela världen, enligt dokumentation från hans industriimperium Access Industries.

Han är bland annat delägare i aluminiumsmältverket Kubal i Sundsvall, tillsammans med Teliaoligarken Mikhail Fridman.

Han räddade också Bredbandsbolaget från konkurs. När när de andra ägarna, riskkapitalister, skulle stänga sin fond såldes Jonas Birgerssons internetleverantör för sex miljarder kronor till Telenor.

Len Blavatnik fick smak på mer.

Västvärldens teleoperatörer söker sig till tillväxtmarknader – Tele2 i Kazakstan och Teliasonera i Uzbekistan.

Len Blavatnik ville istället komma åt den prestigefyllda och långt utvecklade nordiska marknaden.

Han hade länge letat efter ett sätt att komma runt etableringshindren. När det stod klart att Nordisk Mobiltelefon var på väg mot konkurs hösten 2008 förhandlade han redan med ägarna.

Access Industries inledde nu en due diligence för att på allvar genomlysa verksamheten.

Len Blavatnik ville köpa sig till det åtråvärda tillstånd som annars måste vinnas i en auktion hos tillsynsmyndigheten PTS. Då behövde han fordringsägarnas samtycke.

– Han ebjöd dem ersättning både up front och som future sharing, säger Per Borgklint.

Men Huawei vägrade. Det var avgörande för att Nordisk Mobiltelefon gick i konkurs. Det uppger källor med insyn i ärendet.

Realtid.se har sökt Huaweis svenske vice vd Urban Fagerstedt och vd Chaobin Iang för en kommentar.

Access Industries köpte konkursboet istället. Affären blev klar i mars. I juni kunde Per Borgklint ta över.

Han har tidigare varit vd för Tele2:s nederländska operatör Versatel. Det här blev en tuffare uppgift.

– Ett företag som gått i konkurs är som en död kropp. Alla organen finns där men ingenting fungerar.

– Trafikflödet in och ut ur butiken fanns, men butiken hade ingen kassa-apparat.

– Jag fick börja med att rätta till strukturen i organisationen. Kundtjänst, billing, logistik, swap & repair.

Det här var första gången han tog över ett konkursbo. Ändå kände han igen situationen.

– När jag tog över Versatel och Canal Plus var det samma sak. Men det var ändå inga konkurser. Här tar det väldigt mycket längre tid att få igång allt.

Sedan gäller det att ha tålamod. Att inte lova för mycket.

– Vi kan förstås måla Sverige blått som Telenor och påstå att vi levererar 100 megabit per sekund.

Istället valde Per Borgklint att leta efter hur han kunde få ner kostnaderna till en nivå som gjorde det realistiskt att tro på lönsamhet.

Access Industries såg till att inte ta över de delar av verksamheten som var alltför olönsamma. Ice.net valde att sluta sälja Nordisk Mobiltelefons vildmarksmobil från Huawei som skulle klara sms-, gps- och push-to-talk-funktioner i den vanliga talkanalen 1x i det lite ovanliga CDMA 450-nätet.

Per Borgklint såg också en möjlighet att minska kostnaderna för underhåll, i branschen kallat opex, för att klara investeringskostnader, capex, i nya basstationer.

Lägre opex skulle ge utrymme för högre capex.

– Vi har 800-900 basar. Vi ska växa till det dubbla, säger han.

Utrustningen i basstationerna kom från kinesiska Huawei och ZTE. Här fanns det möjlighet att spara.

– Opex med två leverantörer blir det dubbla. Logistik, allt blir dubbelt.

Vem skulle bort? Per Borgklint tog in anbud.

Ericsson vann. Men det handlade inte bara om priset.

– Det var inte som när Huawei sålde till Tele2 och Telenor. Där ger de bort prylarna.

De uppgifter Realtid.se har tyder på att ordervärdet för Huaweis genombrottsorder i december för 4G-tekniken LTE hos Tele2 och Telenors samägda nätbolag Net4Mobility var 300 miljoner kronor.

Listpriset för samma leverans skulle vara tre gånger högre – en miljard.

Tele2 vill inte kommentera ordervärdet men bekräftar att ”det var prislappen som avgjorde”.

Tillverkarna använder jämförbara komponenter. Licenserna kostar lika mycket. Patentkostnaderna är likvärdiga. Alla använder samma underleverantörer i Kina.

Skillnaden är vilka marginaler, om ens några, tillverkarna accepterar för att bryta sig in på en ny marknad. Dessutom kan ju företagen vara olika duktiga på att slimma hanteringen.

Ett stort företag kan förstås lägga sig under täckningsbidraget för att prisa sig in.

Är det så här Huawei gjorde?

– Ja, säger Per Borgklint.

Men han håller inte med om att Ericsson skulle gjort likadant när de i februari övertygade honom att kasta ut Huawei.

Det här var Ericssons första CDMA-order i Sverige. Ingen annan använder den standarden här. Europeiska operatörer använder istället det Ericsson kallar W-CDMA, det vill säga UMTS.

I själva verket var det den första CDMA-ordern för Ericsson i hela världen efter köpet av Nortels nordamerikanska CDMA-verksamhet i fjol.

Så om Ericsson inte prisade sig in – vad var det då som avgjorde?

Mikael Bäckström, vd för marknadsbolaget i Norden och Baltikum, erbjöd projektfinansiering. Det uppger en källa nära affären. Ericsson kunde ordna bra banklån.

Ericsson kan varken bekräfta eller dementera i fallet Ice.net, men bekräftar att projektfinansiering ”övervägs i alla affärer” och att det användes i det vinnande 3G-budet till Tele2 och Network Norways samägda bolag Mobile Norway i december.

Per Borgklint såg ytterligare ett skäl.

– För en liten operatör är det viktigt att ha bra support, säger han.

– Ericsson har 20.000 anställda i Sverige. Det vore väl fan om de inte var bättre än Huawei som har 300 i Kista.

– Ericsson är som Volvo. Huawei… De är väl inte riktigt framme ännu.