Sparkad Carnegiehandlare mötte fienden i rätten

Ashrafi kräver miljoner av Carnegie som kräver miljoner av Ashrafi.

Under förhandlingen framkom att Ashrafi har sökt ett hundratal jobb, men går fortfarande arbetslös sedan han avskedades från Carnegie 1 juni i fjol.

Ashrafis advokat Lars Viklund tog fram ett äss i rockärmen i form av ett brev som Carnegie skickat till börsen i februari 2007, om vilka värderingsregler som gällde inom Carnegie.

Enligt Viklund har Carnegie ägnat sig åt lögner och efterhandskonstruktioner, vilket Carnegie förnekar.

Nu väntar fortsatt förberedande skriftligt meningsutbyte mellan parterna och själva rättegången väntas komma igång i mars eller april nästa år.

Någon förutsättning för förlikning verkar inte finnas för stunden.

– Carnegie har ju släppt processen mot finansinspektionen nyligen. Finns det möjlighet till en förlikning mellan er? Skulle ni kunna diskutera det? sa domaren i slutet på onsdagens möte.

– Nej, sa Viklund.

Finns det några möjligheter till det?

– I dagsläget finns det inte det, sa Carnegies advokat Anders Isgren.

– Ni kan väl eventuellt fundera på det framdeles, sa domaren vilket parterna utan större entusiasm gick med på.

Onsdagens förhandling skulle börja klockan 9.15 men blev försenad, och startade vid 9.30-tiden och varade till ungefär 12.45 med några pausers avbrott.

Stämningsläget var artigt och korrekt men något dämpat.

I ena ringhörnan fanns Ashrafi med sin advokat Lars Viklund från advokatfirman Sjuadvokater, uppbackad av fackföreningen Finansförbundets chefsjurist Arne de Lange.

I andra ringhörnan Carnegies advokat Sten Bauer från advokatfirman Baker & McKenzie, med advokaten Anders Isgren från samma advokatfirma. Med sig hade de Anders Karlsson som är Carnegies riskchef.

Isgren angav att Karlsson närvarade som ”vittne”, för att lyssna på vad som sagts och gjorts och särskilt angående de omdiskuterade övervärderingarna av Ashrafis optioner.

– Dessutom är Karlsson här som expert, för att för Carnegies räkning värdera de besked som ges, sa Isgren.

Domaren frågade då i början av mötet om det var ok för Ashrafi att Karlsson var med.

– Ja, han kan vara med, sa Ashrafis advokat Lars Viklund.

Ashrafi ansåg sig alltså felaktigt avskedad från 1 juni 2007.

Nu kräver han ett ”allmänt skadestånd” på 200.000 kronor plus ränta, samt ett ”ekonomisk skadestånd” på 85.000 kronor i månaden vilket blir 1.020.000 kronor i ett år från avskedandet.

Som alternativ kräver han ett allmänt skadestånd på 100.000 kronor och ekonomiskt skadestånd på 255.000 kronor motsvarande lön under tre månaders uppsägningstid, om tingsrätten kommer fram till att det inte fanns skäl för att Ashrafi skulle bli avskedad, men att det fanns ”saklig grund” för att säga upp honom.

Carnegie bestred Ashrafis yrkande, men ansåg ”i och för sig” att ett allmänt skadestånd på 50.000 kan vara skäligt och att en lön under uppsägningstiden på 255.000 kronor är skäligt, om tingsrätten finner att det var felaktig uppsägning.

– Avsked är en allvarlig händelse, och vi anser inte att Ashrafi har grovt åsidosatt sina arbetsuppgifter, sa Viklund.

I andra hand anförde han att om det fanns saklig grund för uppsägning fast han blev meddelad avsked, så utgjorde avskedet ett alltför långtgående ingripande från Carnegies sida.

Frågan inställde sig då varför Carnegie avskedat Ashrafi.

Carnegies advokat Anders Isgren räknade då upp sex skäl till varför Carnegie bestrider Ashrafis yrkanden och grunder:

1) Först har Ashrafi enligt Carnegie ”systematiskt övervärderat optioner” inom den förvaltning av tradingportföljer Ashrafi ägnat sig åt.

2) Carnegie anser att Ashrafi lagt order på marknadsplatser och börser som ledde till otillbörlig påverkan på marknadspriser, vilket Ashrafi enligt Carnegie insett.

3) Genom att otillbörligt påverka marknadspriser har Ashrafi har enligt Carnegie vilselett Carnegie och försökt dölja tradingportföljens egentliga värdering och försvårat upptäckt.

4) Därtill har Ashrafi genomfört ”interna transaktioner” mellan sina olika tradingportföljer, och därigenom försökt dölja övervärderingen och försvårat upptäckt.

5) Att han vilselett med övervärderingen har enligt Carnegie lett till att Ashrafis tradingresultat överskattats, vilket gjort att Carnegie utbetalat för hög bonus till honom vilket skadat Carnegie.

6) Plötsligt angav Carnegie att de hade en ytterligare punkt, vilket verkade vara nytt för de församlade. En källa hörde av sig i efterhand till Realtid.se och sa att parterna även kände till denna punkt i förväg.

– Trots att Ashrafis anställning hos Carnegie upphört, har han inte behållit affärshemligheter utan röjt dem för utomstående. Det innebär att han åsidosatt sina skyldigheter och bara det är grund för avsked, sa Isgren.

Ashrafi står fast vid sitt tidigare bestridande av de första fem punkterna. Om den nya sjätte punkten framkom att han bestrider att röjandet skulle vara grund för avsked.

– Röjandet har ju skett sju månader efter Ashrafis avsked, sa Viklund och angav även att Ashrafi bestrider att uppgifterna är att betraktas som företagshemligheter.

– I vart fall är påståendet att det skulle handla om viktig information för Carnegie, en efterhandskonstruktion, sa Viklund.

Som tecken på det anförde han att Carnegie begärt att den berörda handlingen skulle hemligstämplas av tingsrätten så sent som två månader efter att den lämnats in som inlaga i målet.

Carnegie ansåg att bara det att Ashrafi behållit handlingar från sitt jobb, utgör åsidosättande av hans skyldigheter.

– Vi anser att det i sig utgör skäl för avsked, och att det är en fråga som vi kan pröva i domstolens huvudförhandling, sa Isgren.

Hittills handlade det om huvudfrågan, det så kallade ”huvudkäromålet”. Sedan kom det in på ”genkäromålet”, det vill att Carnegie har yrkat 7,1 miljoner kronor av Ashrafi.

– Kvarstår det? frågade domaren.

– Ja, sa Carnegie-advokaten Isgren.

Ashrafi bestred hela genkäromålet, och hade ingen förståelse för skadeståndsbeloppet, det vill säga han ville inte ”vitsorda” beloppet.

– Däremot kan vi vitsorda sättet att beräkna dröjsmålsräntan, sa Viklund.

Vad gäller skadeståndsbeloppet kunde Ashrafi tänka sig att ”i och för sig” kunna förstå om Carnegie räknat med ett belopp på 2.3 miljoner kronor.

– Det var det bonusbelopp som Ashrafi fick ut efter skatt, sa Viklund.

Alternativt kunde Ashrafi förstå om Carnegie räknade med skadeståndsbeloppet 5,4 miljoner, som var bonusbeloppet Ashrafi hade fått från Carnegie före skatt.

Till dessa belopp kommer rättegångskostnader.

Carnegie invände att Ashrafis ageranden lett till att Carnegie fattat beslut om Ashrafis bonus under fel förutsättningar. Utgångspunkten för denna bonus för Ashrafi var hans tradingvinster under år 2006.

Ashrafi har invände i sin tur att det inte finns något samband mellan bonusen och storleken på det resultat som han rapporterat in i Carnegies system.

– Bonusen bestäms ”diskretionärt”, och tar hänsyn till en rad andra faktorer där Ashrafis ”teoretiska” tradingresultat inte är en sådan faktor, sa Viklund.

– Om det finns ett samband så har Ashrafi varken handlat uppsåtligt eller oaktsamt, poängterade Viklund och ansåg därför att det inte finns skäl att ålägga Ashrafi skadeståndsskyldighet.

– Var och en av dessa invändningar är tillräckliga för att Carnegies yrkanden ska ogillas, sa Viklund.

Carnegie höll inte riktigt med Viklund om beräkningsmetoden för bonusen.

– Om Ashrafi skulle få ett tradingresultat i sin portfölj på noll eller minus, så är det självklart att det skulle påverka hans bonus, sa Carnegies advokat Isgren.

– Carnegie kan inte betala ut bonus till handlare som inte levererar.

För det andra anförde Isgren att det finns krav på de anställda, även om det är ett ”diskretionärt” system.

– Man måste förstås fullgöra sina åligganden i sin anställning, och följa de instruktioner, lagar och förordningar, sa Isgren.

– Om vi när Ashrafis bonus fastställdes hade vetat det som vi vet nu, så hade han givetvis inte fått någon bonus.

– Det finns alltså ett samband med vad han gjort och vad han har rapporterat in i systemet, sa Isgren.

Därefter återgick förhandlingen till huvudkäromålet, och Viklund deklarerade att han hade en del att berätta.

– Blir det långt? undrade domaren och funderade över om han skulle spela in Viklunds tillägg.

Men Viklund sa att det inte skulle bli så långt, och parterna kom överens om att sätta detta tillägg från Viklund på papper och skicka till varandra.

1) Kommentarerna från Viklund utgör bemötanden punkt för punkt av Carnegies uppräknade anförda skäl till varför Ashrafi avskedats. Här bemöts den första punkten med Carnegies påstående om att Ashrafi systematiskt skulle ha övervärderat optioner i sin tradingportfölj.

– Som en övergripande omständighet vill vi åberopa som bevis ett brev som Carnegie skickade till börsen 6 februari år 2007, sa Viklund.

– Vid den tidpunkten hade Carnegie och Stockholmsbörsen haft en diskussion om värderingen av Carnegies tradingpositioner sedan ett drygt år tillbaka.

Det som Carnegie angav till börsen i februari 2007 var att Carnegie i större utsträcknig börjat använda en värdering av sina tradingpositioner utifrån en ”teoretiskt beräknad” värdering.

– Skälet var att ta bort de anställdas incitament att påverka prissättningen av finansiella instrument genom orderläggning och avslut i dessa instrument.

– Det vi vill säga är att frågan om användningen av teoretiska priser vid värderingen av tradingpositionerna, är att det var en etablerad och känd, välfungerande ordning i Carnegie sedan ganska lång tid, sa Viklund.

Det som enligt Viklund sedan hände under våren 2007 var att utan att något framkommit i utredningen, så började börsen och finansinspektionen rikta kritik mot Carnegies värderings- och kontrollrutiner.

– Carnegie valde då att utpeka de tre anställda inom Carnegie som skyldiga till en situation som var en tillämpad ordning inom Carnegie som Carnegie kritiserats för, sa Viklund.

Han konstaterade därefter att Carnegies chefshandlare slutat redan i april år 2007 för att börja på ett nytt jobb, medan de två andra handlarna Ehsan Ashrafi och Jean-Noel Lacoste fick sparken 1 juni samma år.

Carnegie påstod sedan att resultatet blåsts upp historiskt med 630 miljoner kronor, på grund av de tre handlarnas agerande.

– Ashrafi bestrider att en bedömning av ett sådant belopp var möjlig vid den tidpunkten, och att det hade med handlarna att göra, säger Viklund.

– Det verkar ha varit en slags ”politisk” bedömning att Carnegie velat nedjustera resultatet, säger han.

Enligt Ashrafis läger var det alltså omöjligt att vid denna tidpunkt under våren 2007, göra en sammantagen bedömning som Carnegie gjorde.

– Det var omöjligt vid denna tidpunkt att komma fram till ett sådant belopp, utifrån värderingen av handlarnas optioner, sa Viklund.

Advokaten ansåg att det var särskilt anmärkningsvärt att Carnegie dessutom använde sina utsagor som grund för avsked av de två handlarna.

– Vi bestrider bestämt att Ashrafi systematiskt övervärderade optionerna i sin tradingportfölj, sa Viklund.

– Ashrafi har endast agerat utifrån sina ramar, arbetsuppgifter och Carnegies praxis när han beräknade det teoretiska värdet på illikvida optioner, säger Viklund.

Särskilt viktigt vid bedömningen av det ”teoretiska värdet” på en option, är vilket värde på ”volatiliteten” man stoppar in i optionsvärderingsformeln.

Volatiliteten är då hur pass rörligt priset i optionens underliggande tillgång är. Ju högre volatilitet för en aktie man antar, desto högre blir det värdet på en option att köpa eller sälja den aktien till ett visst pris, enligt den teoretiska värderingsformeln.

– Volatiliteten är den mest komplicerade delen för värdering av en option. Ashrafi har därvidlag gjort så gott han kunnat. Det saknas belägg för att han systematiskt övervärderat optionerna i sina tradingportföljer, sa Viklund.

– Och allt har skett med full insyn från Carnegie. Alla Ashrafis åtgärder har kunnat följas kontinuerligt dygnet runt, i Carnegies så kallade ”Orc-system”, sa Viklund.

– Transaktioner och beräkningar låg öppna för hela tradingavdelningen, warranthandlarna, ekonomiavdelningen och riskchefen.

Advokaten påpekade att vid denna aktuella tid var både Svante Johansson och Anders Karlsson riskchefer i Carnegie.

– Carnegie gör dagligen en riskbedömning av hela sitt bestånd av värdepapper och finansiella instrument. Det sker en daglig marknadsvärdering, och granskning görs fortlöpande av interna och externa revisorer, sa Viklund.

– Det man kan säga sammanfattningsvis är därmed att Carnegies system var synnerligen transparent.

– Vi bestrider att Carnegie redovisat och över huvud taget kunnat redovisa hur Ashrafi systematiskt skulle ha övervärderat de teoretiska priserna på hans innehavda optioner, säger Viklund.

– För att komma fram till det belopp på 630 miljoner kronor som Carnegie anser att de tre handlarna orsakat Carnegie i förluster, måste man vänta till slutet av optionernas löptid, det vill säga till optionernas förfallodag.

Carnegie kom alltså fram till siffran 630 miljoner, när optionerna i Ashrafis tradingportfölj i ett flertal fall hade lång löptid kvar.

Det var den första punkten i Viklunds inlägg.

2) Bemötandet av Carnegies andra punkt handlar om att Ashrafi aldrig har lagt order i syfte att påverka marknadspriser.

– Om marknadspriserna i någon form påverkades, låg det ingen otillbörlighet bakom. I varje fall insåg inte Ashrafi det, och han borde inte ha insett det, säger Viklund.

Advokaten ansåg att det framgick tydligt av Carnegies brev till Stockholmsbörsen 6 februari, att Carnegie delade denna uppfattning.

De order som gavs som Carnegie syftade på, var sådana order som las kort tid före börsens stängning.

– Om det är order som lagts som inte lett till affär, kan man ju inte tala om marknadspåverkan, sa Viklund och påpekade att köp- och säljkurser som låg långt ifrån varandra, som utgångspunkt inte ligger kvar i systemet när börsen öppnar igen nästa handelsdag.

Vad var då anledningen till att Ashrafi och andra handlare lagt köp- och säljbud kort före börsens stängning?

– Det var ett sätt att visa om man är intresserad eller inte intresserad av en affär, sa Viklund.

– Detta sätt att arbeta på var också välkänt inom Carnegie.

Viklund la dessutom till att Carnegie hela tiden när detta var aktuellt för Ashrafi och innan, kunnat identifiera vilka köp- och säljbud som Ashrafi legat bakom.

– Det visas med en färgmarkering på skärmen, sa advokaten.

3) Som bemötande av Carnegies tredje punkt anförde Viklund att Ashrafi under inga omständigheter försökt vilseleda Carnegie genom att dölja en eventuell övervärdering.

Som Ashrafi uppfattat det, anser Carnegie att han skulle ha döljt övervärderingen genom att använda hypotetiska marknadspriser, och att han ”markerade edge”.

Men skillnaden mellan hypotetiska mittpriser och teoretiska priser rapporteras enligt Viklund över huvud taget inte i Carnegies system.

– Det framgår av de handlingar som Carnegie lämnat in som inlaga i målet, och som Carnegie nu gör gällande är företagshemligheter, sa Viklund.

4) Vad gäller den fjärde punkten, så bestrider Ashrafi att han gjort transaktioner mellan sin och förre tradingchefen Aleksandar Adamovics tradingportföljer för att dölja övervärderingar.

Carnegie anser att Ashrafi försökte dölja på detta sätt när han fick ansvaret för Adamovics tradingportfölj sedan Adamovic lämnat Carnegie.

– Det handlade inte alls om att dölja något, utan om en naturlig koncentration av arbetet till färre portföljer. Det var skälet till de interna transaktionerna, sa Viklund.

5) Den femte punkten handlar om Ashrafi genom åtgärder visade ett ”för högt” tradingresultat, med för höga teoretiska priserna på optionerna i hans portföljer.

– Men även om så varit fallet skulle Ashrafi inte fått högre bonus. Nivån på bonusen fastställdes ”diskretionärt”, utifrån andra parametrar än tradingresultatet, sa Viklund.

Advokaten hänvisade till att Ashrafi under år 2006 fick en mindre ökning av bonusen än snittet av andra anställda inom Carnegies avdelning ”securities” 300 anställda.

– I snitt fick avdelningens anställda en bonusökning på 80 procent under år 2006, medan Ashrafis bonus ökade med 77 procent, sa Viklund.

– Det var visserligen mycket bra, men mindre än snittet.

6) Om företagshemligheterna bestred Ashrafis advokat Viklund i sak att det rörde sig om företagshemligheter.

De uppgifter som gavs i januari år 2008 handlade om Carnegies resultat för åren 2005 och 2006, vilket enligt Viklund varit känt sedan länge.

– Och resultaten för perioden januari till april 2007, var också kända sedan juni/juli 2007, sa Viklund.

– Dessutom har Carnegie självt gått ut offentligt innan uppgifterna lämnades in till tingsrätten, och sagt att Carnegies resultat var felaktigt.

Siffrorna i den sammanställning i dokumenten det handlar om, säger enligt Viklund inget om innehållet i tradingportföljen, det vill säga vilka instrument som köpts och så vidare.

– Det är en väldigt ”utbruten” information. Man ser enskilda värden. Det är inga uppgifter av intresse för den som skulle se detta rapportdokument, av de skäl som Carnegie gör gällande, sa Viklund.

Han ville därefter göra kompletterande kommentarer om påståendet att Ashrafi inte följt Carnegies regelverk.

– Det påstås att Ashrafi brutit mot Carnegies interna värderingsregler. Men enligt honom har det inte förekommit några sådana regler, åtminstone inga skriftliga så länge han varit anställd.

– De skriftliga regler som Carnegie kan visa upp, har troligen formulerats på papper efter Ashrafis avsked.

– Ingen av handlarna har kunnat räkna ut vilken regel det är de brutit emot, sa Viklund.

Så kallade ”riskinstruktioner” finns, men det är inte en handling för anställda handlare eller andra, utan för vd och styrelsen.

– Även i detta perspektiv är det alltså oklart vilken regel som Ashrafi anses ha brutit emot.

– Ashrafi har arbetat och handlat enligt Carnegies praxis. Han har inte brutit mot några regler. Så vi bestrider detta påstående från Carnegie, med stor emfas ska tilläggas, sa Viklund.

Samtidigt menade advokaten att Carnegie helt felaktigt påstått att Ashrafi handlat med uppsåt och otillbörligt påverkat marknadspriser, eller visat grov oaktsamhet, eller bedrägeri och begått oegentligheter.

Därefter avhandlades frågan om när Carnegies riskchef Anders Karlsson börjat på Carnegie.

Såvitt Ashrafi minns började Karlsson i slutet av 2006, och var parallellt i tjänst tillsammans med den avgående riskchefen Svante Johansson under perioden januari till april 2007.

– Det är som Ashrafi minns. Karlsson började i alla fall inte före årsskiftet 2006/2007, sa Carnegies advokat Anders Isgren.

Carnegie fick sedan möjlighet att bemöta Viklunds kommentarer till Carnegies motivering till Ashrafis avsked.

Isgren bestred att de order Ashrafi lagt i handelns slutskede var så kallade ”intresseorder”.

Vad gäller interntransaktionerna mellan Ashrafis och Adamovics portföljer tolkade Isgren det som att Ashrafi menar att han utförde transaktionerna för att ”renodla” portföljerna så att optioner av samma slag koncentrerades till den ena av portföljerna, och optioner av annat slag till den andra.

– Den förklaringen är bara delvis rimlig, sa Isgren.

– Det stämmer att Ashrafi började göra som han påstår, men sedan började han överföra övervärderade positioner till Adamovic-portföljen.

– När Ashrafi flyttar optioner mellan portföljerna, kan man inte se att den förklaring han ger stämmer med hur han har agerat, sa Isgren.

Carnegie begärde inte enligt Isgren att Ashrafi skulle komma med en förklaring direkt, men att den kommer senare i skriftlig form med information om tidpunkter och förklaringar till interntransaktionerna.

Fortsättning följer här.

Ian Hammar

[email protected]

08-545 87 151