Smartare kort ger vittring på miljardmarknad

I dag säljs fem miljarder plastkort med chip om året i världen, enligt lobbyorganisationen Eurosmart. Svenska Swecards produkt skulle kunna ersätta ett par miljarder av dessa.

– Det är en jättemarknad, säger vd Anders Olson.

Ändå hade företaget inte en krona i intäkter under 2008. Swecard har pratat med alla svenska banker. Ingen har nappat, även om Handelsbanken visat lite intresse. Fast nu kanske det lossnar.

– Vi ska börja fakturera sommaren 2009 och kommer att ha ett positivt kassaflöde från andra kvartalet 2010, säger Anders Olson.

Swecard har vunnit en order från ett europeiskt trafikbolag. Dessutom skrev svenska SJ under ett Letter Of Intent i somras. Kortet kan hålla reda på platsbiljetter. I Storstockholms lokaltrafik skulle SL ha sluppit att kräva att resenärerna ska bära omkring på både kort och kvitto för att kunna hålla reda på biljettens giltighet.

– Vi har också precis fått ett avtal med en jättestor bank, säger Anders Olson.

– Att en paneuropeisk bank tycker det här är värt att implementera kan leda till att andra banker börjar titta på det. Ryktet sprids.

Betaljätten Visa har en egen variant av kreditkort med inbyggd kod-dosa.

– Att Visa intresserar sig för det här är en stark indikation av att det finns en rörelse mot den här tekniken på marknaden.

Nu gäller det för Swecard att hålla sig framme.

– Tiden är en viktig faktor. Det finns ett marknadsfönster och det ska vi inte missa, säger Anders Olson.

Till skillnad från Visa kan Swecard både läsa och skriva information på det chip som idag finns på alla vanliga kreditkort.

De två knapparna gör bankernas koddosa överflödig, men Swecards kort klarar dessutom att visa saldo.

Det kostar förstås, speciellt så här i början. Swecard vill ha elva euro per kort.

Swecard hävdar att kostanden för att köpa, skicka ut och ta hand om vanliga kod-dosor är dubbelt så hög sett över kortets livslängd på två år. För Swecards kort tillkommer inget eftersom informationen i chipet går att ersätta utan att kortet behöver ersättas.

På vanliga kort finns all information tryckt i klartext på kortets fram- och baksida för gott.

– Tillverkningskostnaden blir ju högre för oss än för gängse smartkort, men det här är en helt annan plattform, säger Anders Olson.

Den europeiska bank som ska testa kortet föll för möjligheten att koppla kortet till ett lojalitetsprogram i stil med Coops Med Mera eller Sas Eurobonus.

– Den här banken har ett antal hundra tusen point-of-sales, terminaler ute hos handlare. Handlaren kan prenumerera på ett lojalitetsprogram som kunden kan ha med sig, förklarar Anders Olson.

Kunderna använder ett och samma kort från banken för att samla poäng i flera olika butikskedjor och kan följa poängsaldot utan brevutskick.

Fast Swecard skulle hellre se att kunderna hade ett separat kort från varje handlare i plånboken.

– Det är jätteviktigt att få en marknadspeneration. Det finns ju en skalekonomi i det här. Många kort blir självklart billigare. Att produkterna finns ute hos folk gör också att fler blir intresserade.

Kvantitet är inget självklart val.

– En del vill skimma marknaden och ta så mycket betalt som möjligt i början. Så gör ju mobiltelefontillverkarna. De trycker ut nya produkter även om de kostar mer att tillverka, eftersom de kan skära emellan mer i början.

Den strategin fungerar inte för Swecard.

– Vi räknar med att det här kortet kommer att se ut så här länge än.

Säkerhet och användarvänlighet är andra argument. Dagens bankdosor frågar efter en kontrollkod och lämnar tillbaka en inloggningskod. Systemet kallas challenge-response.

Swecard förordar istället elektroniska engångskoder, ett system som kallas One Time Password och används bland annat av Bank Of America.

Engångskoderna kräver färre knapptryckningar. Det hela kan liknas vid en krypterad skrapkod som med Swecards teknik kan läsas från kortets vanliga chip och avkodas med den patensskyddade teknik Swecard utvecklat: Visifoil, som med ett proprietärt chip med lägre energiförbrukning och 64 kilobyte eget minne sköter dialogen med användaren.

Swecard samarbetar med kiselsmedjorna Atmel i Sundbyberg och Infineon i Kista. Produktionsutrustningen kommer från Scanditron i Vällingby, batteriet från Varta. Tillverkning och montering sköter företagets sex medarbetare på egen hand i labbet i Borlänge.

Forskningen bakom produkten är finansierad av statliga Vinnova som ställt upp med åtta miljoner kronor för 2008 och 2009. Tyska Schiller Automation får lika mycket genom EU-projektet Eurostar.

Trots att det är mycket pengar för att vara Vinnova räcker det inte för att Swecard ska bli hur stora som helst. I slutet av november sprack en nyemission på ”tiotals miljoner kronor” som Kaupthing utlovat – pengar som Anders Olson nu måste klara sig utan.

– Företag av vår dignintet behöver alltid kapital för att expandera. Det är inte tu tal om annat. Mängden pengar står i paritet till hur snabbt och brett man kan gå ut på marknaden. Vi klarar nog de uppgifter vi tagit på oss, men det vore utmärkt om vi kunde klara ännu mer.

Finansmannen Johan Rapp
gav efter för budet från franska Oberthur i februari 2008 på miljardbolaget Xponcard, som tillverkar plastkorten åt de flesta nordiska bankerna.

– Vi aspirerar inte på att bli ett nytt Xponcard, poängterar Anders Olson.

– Vår affärsfilosofi är att utveckla produktionsprocessen för att sedan förse de etablerade kortproducenterna med den kunskapen.

Swecard vill licensiera ut tillverkningen till Oberthur, tillika franska Sagem, nederländska Gemalto, eller kanske till DZ Card i Malaysia för att sedan kräva royalty för varje kort. Fast riktigt allt är inte till salu.

– Vi behåller produktionen av nyckelkomponenten Visifoil. Det finns så många hemligheter där.