Sluta noja över Sverigebilden

Det nya årets kanske mest infekterade svenska debatt startade med en intervju i tjeckisk TV. När författaren Katerina Janouch i en yvig intervju beskrev Sverige som ett land med akuta sociala problem, i huvudsak kopplade till invandringen, blev reaktionerna häftiga.

Först kom de klassiska konsekvenserna av kontroversiella uttalanden om invandring: Janouch kallades rasist, hennes förlag pressades att ta avstånd, en bokhandlare deklarerade att Janouchs böcker skulle bojkottas.

Därefter den typ av motreaktioner vi lärt oss brukar komma: stödköp av Janouchs böcker på nätet, hyllningar av henne som ”sanningssägare” och så, tragiskt nog, hot mot bokhandlaren.

Men det mest intressanta var egentligen inte detta – debatten kring vad Janouch faktiskt sa var mest sorglig – utan den diskussion som startades om ”Sverigebilden” utomlands.

Janouchs uttalanden uppfattades av somliga nämligen inte bara som upprörande i sak, vad hon faktiskt sa. Själva det faktum att hon kritiserade Sverige i utländska medier framställdes som illojalt och olämpligt.

Det gick så långt att statsministern upplevde sig behöva kommentera det hela. Janouchs kommentar var ”väldigt konstig” deklarerade Löfven med sin karaktäristiska formuleringskonst. Han var besviken över att hon talade illa om Sverige.

Det finns naturligtvis flera aspekter på att statsministern kommenterar vad en enskild författare sagt om Sverige i en utländsk intervju (man kan till exempel undra om han inte har viktigare saker för sig). Men att Löfven kommenterade illustrerar något bekymmersamt: nojandet över Sverigebilden, oron över att någon någonstans ska få negativt intryck av vårt land.

Löfven är långt ifrån ensam om att känna denna oro. Det mest uppmärksammade exemplet var när Göran Persson i en riksdagsdebatt 1994 lovade att han och hans regering skulle ”brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige”. Att vara positiv till Sverige var enligt finansminister Persson rentav en plikt: ”Ingen har rätt att undandra sig rollen som ambassadör. Vi ska tala väl om vårt fina land!”

Perssons hot om brännmärkning riktade sig mot andra politiska företrädare, drygt 20 år senare framställs det som illojalt om inte svenska författare talar väl om Sverige utomlands.

Jag tror inte man ska se detta som ett uttryck för nationalism, även om tongångarna kan upplevas så. Utgångspunkten är mycket mer grundläggande: osäkerhet och dåligt politiskt självförtroende.

Hur står det då till med Sverigebilden utomlands? Alldeles utmärkt. Faktum är att Sverige uppfattas som världens bästa land, i alla fall om man får tro det amerikanska analysföretaget Reputation Institute som varje år gör en global undersökning om synen på olika länder.

I den senaste rapporten, som presenterades i somras, har Sverige klättrat förbi Norge och Kanada och rankas allra högst. Skälen är välbekanta, och borde göra Stefan Löfven om inte nöjd så i alla fall stolt: stark ekonomi, ett bra land för barn att växa upp i, ett säkert land för kvinnor, vacker natur, offensiva miljöinvesteringar, transparens och fria medier.

Det finns med andra ord få skäl att oroa sig över Sverigebilden utomlands. En hypotes är också att det som skapat den positiva Sverigebilden är hur det faktiskt ÄR i vårt land, snarare än vad olika personer säger utomlands.

Det som skapar intresse för kommentarer liknande de Janouch gjorde är förstås kontrasten. Gapet mellan den allmänna bilden av Sverige och de problem som beskrivs. Det är heller inget nytt fenomen. Den som någorlunda löpande följer internationell media noterar återkommande artiklar på temat ”till och med i Sverige…”.

Artiklarna kan handla om lite allt möjligt: dåligt fungerande integration, hemlöshet, våldsbrott, prostitution, fallande skolresultat etc. Problem som finns, och som krockar med den gängse bilden av Sverige. Det är just den positiva bilden som skapar intresset, inte problemen i sig.

En personlig anekdot: När jag var vd på Timbro träffade jag i denna egenskap ett tiotal länders ambassadörer, som ett led i deras strävan att hålla sig ajour med svensk debatt. Samtliga ville prata om samma sak: integrationsproblem och politiska konflikter kring invandringen.

Alla undrade de: HUR kommer det sig att till och med Sverige kämpar med denna samhällsutmaning? De var helt förundrade. Och detta var ändå 2010-2014, före den stora omläggningen av svensk migrationspolitik.

Bakgrunden var den oerhört positiva – och i allt väsentligt motiverade – bild de hade av Sverige. Det är just att Sverigebilden är så positiv som skapar rubriker när någon säger något negativt. Vi uppfattas bo i världens bästa land, men inte ens detta land saknar problem.

Man önskar att statsministern och andra som nojar över Sverigebilden kunde lugna sig, och känna trygghet i detta. För det är ju som Oscar Wilde lär ha sagt: ”There is only one thing in life worse than being talked about, and that is not being talked about”.

Markus Uvell driver analysföretaget Nordic PA Research, tidigare bland annat vd för Demoskop, United Minds och Timbro samt Sverigechef för Kreab.