Skolans resursbrist en myt

Mellan åren 1998 och 2008 har andelen kommuner där fler än en fjärdedel av eleverna går ut grundskolan med underkänt i ett eller flera ämnen nära fördubblats, från 22 procent till 43 procent. Granskningen, som presenteras i boken Den orättvisa skolan på onsdagen, visar också att andelen elever som inte får godkänt i kärnämnena ökat med nästan 30 procent under samma period.

– Det är inte eleverna det är fel på, utan det är kvalitetsskillnader i skolan, konstaterar Monica Renstig, ekonomijournalist och en av författarna bakom boken.

Skillnaderna är dessutom stora mellan olika skolor inom samma kommun, och mellan olika kommuner.

I Stockholm och Göteborg finns det skolor där alla elever klarar godkänt i samtliga ämnen, och skolor där så många som 69 procent av eleverna får underkänt i något ämne.

I Kalix saknade 43 procent av eleverna som gick ut nian förra året fullständiga betyg, men i närbelägna Överkalix var motsvarande siffra bara drygt två procent.

– Det är oacceptabelt stora skillnader som ökar hela tiden. Och ingen ställer sig frågan ”varför är det så? Gör vi något fel?”, säger Monica Renstig.

Enligt granskningen har den negativa utvecklingen inget att göra med varken resurser eller för stora klasser. Sedan 1993 har grundskolan nämligen fått åtta procent mer i ökade resurser i fasta priser. Då satsade kommunerna i genomsnitt 73.244 kronor på varje elev per år, 2007 var siffran 79.200 kronor.

Lärartätheten ser dessutom likadan ut som 1993 — varje lärare undervisar i snitt 12 elever.

För att komma till rätta med de allt sämre prestationerna och skillnaderna mellan skolor och kommuner föreslås en rad åtgärder. Bland annat att lärarnas tid med eleverna måste öka, liksom kvalitén på lärarna, vilket ska ha större betydelse för elevernas resultat än mängden resurser som sätts in i skolan.

Granskningen har även gjorts av Stefan Fölster och Anders Morin, chefsekonom respektive ansvarig för välfärdspolitiska frågor på Svenskt Näringsliv.