Skjut inte en björn – skjut flera!

I Sverige dör numera människor av björn. Man kanske inte kan säga att det är något stort folkhälsoproblem ännu, men ändå. Bara i oktober i år har en jägare i Valsjöby i Jämtland dödats och två jägare i Lillhärad i Härjedalen skadats av framrusande björnar.

Det är andra dödsfallet i björnattacker under 2000-talet. Myten om den snälla björnen som inte är farlig bara man är varlig och som skulle vara mer rädd för människan än människan för björnen – den myten är inte riktigt sann. För undantagen är flera. Ett sådant undantag är om det råkar vara ont om bär som i år och björnen är hungrig.

Och känner sig björnen störd av en hund som skäller, så gäller inte heller gamla lagar. En skadeskjuten björn måste förstås också försvara sig.

När vi har blivit duktiga på att hantera allt från lunginflammation till lortsverige, så tycks gamla medeltida problem komma tillbaka, bakvägen. Vargar river vilt, renar och får. Björn angriper människor, inte ofta, men onekligen tillräckligt ofta för att vi måste fundera på den centrala frågan. Vad är det för naturligt med just björnar i vår natur och vad säger att 2.500 björnar skulle vara mer naturligt än 1.000 björnar i Sverige? Eller inga alls.

Sedan björnen jagades slut på 1800-talet, har krafter verkat för att skydda tillväxten och det har lyckats över förväntan. Tillväxten under de senaste 70 åren har gått rakt uppåt. För några år sedan fanns ca 1 000 björnar i landet. I dag är de cirka 2.500 – med konfidensintervallet 1.635–2.840.

Från att tidigare ha varit förbjudet (1913-1943) är björnjakt tillåten och uppenbarligen något som både utmanar och förhöjer värdet av jaktsäsongen.

Det är därför frågan om den naturliga björnen måste ställas på nytt. För vad är mer naturligt att björnar lufsar runt i våra stora skogar och mumsar blåbär och ger upphov till barnvisor. Och vad är mer naturligt än att människan som också är ett rovdjur ser till att freda sig mot angripare för att skydda liv och boskap. Båda är lika naturliga.

Men frågan är om vi inte skulle bli lite mer naturliga, vi människor om vi kopplade på våra rovdjursinsikter. Björnen har tagit sig väl stora revir just nu. Vilket borde stämma till eftertanke och leda till beslut om ökade jaktkvoter inför nästa säsong. I klarspråk: ut på björnjakt!

Det behöver inte vara något onaturligt alls att sätta gränser för björnen. Vi människor kan känna oss lika naturliga som till exempel år 1996 då vi hade 1.000 björnar i landet och vad jag vet gick det riktigt bra. Ingen har nämnt just 1996 som ett ovanligt onaturligt år. Jag tror att vi klarar oss utmärkt med tusen björnar här i landet.

Källa: Uppgifterna om björnstammens utveckling kommer från Svenska Naturskyddsföreningen