Skatteverket utesluter inte DCF-värdering

Tomas Algotsson, enhetschef på Skatteverkets rättsavdelning och ansvarig för företagsbeskattning, uttalade sig i veckan om revisionsbyråernas delägare i Svenska Dagbladet.

Dessa borde, anser han, ta upp mellanskillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och det låga pris de får köpa sina aktier för (kvotvärdet) som en löneförmån.

Realtid.se ringer Algotsson för att höra om han anser att det råder någon skillnad mellan advokat- och revisionsbyråer i det hänseende han uttalar sig om i SvD.artikeln.

Svaret är nej:

– Man ska göra en marknadsvärdering, upprepar Algotsson, och förklarar att han först i samband med SvD-intervjun fick reda på att det råder en begränsad marknad för aktier i revisionsbyråer.

Begränsningen utgörs av dels regeln att byråerna huvudsakligen (eller helt och hållet) måste ägas av revisorer (advokater), dels hembudsklausulerna. Dessutom hamnar aktierna när någon går i pension i en sorts depå som brukar vara registrerad på en av bolagets delägare men inte berättiga till utdelning; de säljs alltså inte till högstbjudande ägarbehörig kollega.

– Det kom som en överraskning för mig, säger enhetschefen om den begränsade marknaden och antyder att han inte är särskilt införstådd med aktiebegreppet som byråerna använder det.

Kan det i den marknadsvärdering du talar om bli tal om att göra en dcf-värdering, alltså där man värderar aktien utifrån sannolika framtida utdelningar?

– Ja, till exempel. Det kan finnas flera metoder, men det är sannolikt inte kvotvärdet som är aktuellt att ta upp.

Räknat på de börsnoterade finansbranschföretagens direktavkastning enligt senaste börslistan i Affärsvärlden, 3,1 procent, är en aktie som delar ut 117 kronor värd ca 3800 kronor. Så hög var utdelningen för 2009 i en byrå som Realtid.se nyligen rapporterade om en ny delägare i.

Om dessa aktier säljs för kvotvärdet – som i byrån i fråga är en krona per aktie – till nya delägare blir löneförmånen därmed ca 3800 kronor per aktie, vilket ska multipliceras med det antalet aktier den nya delägaren får. I byrån har de 16 delägarna mellan 5000 och 45000 aktier vardera, vilket ger ett ungefärligt värde på löneförmånen på mellan 18 och 170 miljoner.

Realtid.se har talat med styrelseordföranden i byrån, men han ber att få återkomma om hur byrån ser på frågorna.

Tomas Algotsson på Skatteverket antyder dock att det inte är någon omedelbar fara för nyblivna delägare:

– Det finns inget ärende eller så på något sådant här, säger han till Realtid.se.

Dessutom sade han till SvD att den uppfattning han ger uttryck för är Skatteverkets – möjligen skulle Regeringsrätten komma fram till något annat om det hela prövades.

Dock:

– Marknadsvärdet är vad någon annan skulle vara villig att betala. Utifrån ett skatteperspektiv är det inte säkert att man kan skapa interna regler för att undgå företagsbeskattning.

Realtid.se har utöver samtalet med styrelseordföranden som nämns ovan ringt runt till några av de större advokatbyråerna för deras syn på Algotssons resonemang och vad man betalar för aktier som ny delägare samt hur dessa deklareras. Frågan är uppenbart känslig, och bara en av de större vågar uttala sig.

Han, som är managing partner på denna hyfsat stora byrå, säger att delägarna hos honom typiskt sett betalar mellan hundra och tvåhundratusen kronor för sin andel av firman, och att man där betraktar innehavet på samma sätt som revisionsbyråerna: som aktier för vilka det finns en högst begränsad marknad.

– Grundprincipen vi tillämpar är att det inte finns något marknadsvärde, säger advokaten.

På Mannheimer Swartling meddelar byråns presschef Hanna Laurentz i ett mail att eftersom företaget är privat ”ser vi ingen anledning att ge några detaljer kring vårt delägarsystem” (jfr intervju med delägaren Adam Green om hur detta system fungerar).

Vidare:

”Aktierna man köper när man blir vald till partner säljs till samma värde som det köptes för när man lämnar som partner. Det är kompetens och inte privatekonomi som är avgörande för att bli partner.”

Därmed ansluter hon sig till en styrelseordförande på en medelstor byrå, som säger att man där liksom i andra byråer tillämpar ”naked in, naked out”-principen – ett svar som inte säger något om deklarationsmetoder eller -rekommendationer.

En välrenommerad skatteadvokat säger att hans uppfattning efter att ha diskuterat ämnet med advokater på olika byråer är att det ser olika ut på olika byråer, men avböjer att specificera närmare förrän han har satt sig in mer i Algotssons resonemang.

En annan senior skatteadvokat, aktuell i en process om löneutrymmesberäkning och hur utdelning från aktier till delägarna i den byrå han är verksam i ska beskattas, avböjer att kommentera Algotssons resonemang.