Skatteverket borde ha anlitat PWC

Att Skatteverket internt uppmärksammar nya beteenden på skatteområdet torde vara helt naturligt. I en sådan förutsättningslös omvärldsbevakning skulle det också vara fullt rimligt att myndigheten granskar hur exempelvis delägare i revisionsbolag väljer att ta ut lön respektive vinstudelning från den egna firman.

Det är givetvis heller inget problem om Skatteverket internt för en öppen diskussion om vinstutdelningsmöjligheterna utnyttjas på felaktiga grunder.

Men om Skatteverket därefter väljer att gå vidare och fatta skarpa beslut om upptaxering, och därmed också gör sig redo att driva ett mål i domstol, måste den juridiska grunden och argumentationen ha en helt annan tyngd.

Bara för att en sak sticker i ögonen kan detta inte ligga till grund för myndighetsbeslut.

Fallet med upptaxeringen av PWC och ett drygt 40-tal delägare, där beslut togs för ungefär ett år sedan, är ett sådant exempel.

Skatteverket hävdar att PWC:s delägare får en förmån då de får köpa en partneraktie för 10 kronor fast det egentliga värdet borde vara 35.000 kronor enligt den värderingsmodell som Skatteverket använt. Med ett sådant enormt värderingsgap skulle man hoppas att Skattverket gjort sin hemläxa och anfört en lång rad omständigheter som talar för dess sak.

Men när målet nu har avgjorts i första instans behöver Förvaltningsrätten i Stockholm knappt en A4-sida på sig för att underkänna hela Skatteverkets argumentation i samband med upptaxeringen. Domstolen går helt på PWC:s linje.

”Mot denna bakgrund gör förvaltningsrätten bedömningen att Skatteverkets beräkning inte kan läggas till grund för en tillförlitlig värdering av en aktie i PwC. Skatteverket har inte heller genom övrig argumentation eller bevisning förmått göra sannolikt att marknadsvärdet för en aktie i PwC vid den aktuella tidpunkten tydligt överstigit 10 kr”, skriver domstolen.

PWC har hela tiden protesterat mot Skatteverkets argumentation och har inför domstolen lagt fram egen bevisning och vittnesmål från professorer som talar för att 10-kronorsvärderingen är fullt rimlig.

Grunden är att normala principer vid företagsvärdering inte kan användas på partnerägda firmor där förbehållen kring ägandet är många. Förvaltningsrätten delar denna bild fullt ut:

”De restriktioner och skyldigheter som gäller för handel med och innehav av aktier i PwC medför att aktierna saknar en betydande del av de karaktäristika som normalt kännetecknar en aktie. De är även sådana faktorer av ekonomisk natur som från ett objektivt perspektiv måste antas inverka på köpares respektive säljares överväganden inför en möjlig affär. För att värderingen ska kunna bli rättvisande måste de därför beaktas”.

Domen är kort och gott pinsam för Skatteverket. Allt det som en i stort sett enig skara kritiker framfört på förhand visade sig stämma. I ett högprofilmål som detta, som i längden gäller en lång rad andra partnerägda verksamheter, måste man kunna kräva mer av Skatteverket.

Det är en katastrof för förtroendet att myndigheten drar till strid på så här lösa grunder. Revisionsbyråer, och andra aktörer i finansbranschen, ska givetvis inte vara förskonade från granskning, tvärtom, men när den väl utförs måste myndigheten vara på tårna och satsa de resurser som faktiskt krävs.

Inte minst Skatteverkets strid med private equity-bolagen visar att minsta formaliafel kan få enorma konsekvenser.

Det mest skrämmande med PWC-exemplet, och andra liknande myndighetsfiaskon i domstol, är att man på förhand med relativt stor sannolikhet kan bedöma hur motparten kommer att argumentera och hur praxis ser ut i liknande fall. Men trots detta verkar Skatteverket, och även Ekobrottsmyndigheten i exempelvis insidermål, sällan bry sig om detta.

Som lekman önskar man ibland att myndigheterna skulle köpa in ett antal timmar från lämplig skattejurist, försvarsadvokat eller konsultteam för att syna sin egen argumentation och bevisföring i sömmarna. Även om Skatteverket i aktuellt fall inte kunde anlita PWC så finns det ju ett par andra tänkbara firmor att kontakta.

Finns det brister kan dessa då undanröjas på förhand, eller, om fallet inte håller måttet så kan det helt enkelt kastas på sophögen där det hör hemma.

Detta skulle kräva betydligt mer resurser än vad myndigheterna har att spela med idag, men skulle samtidigt leda till samhällsekonomiska vinster då färre kalkonfall skulle behöva tröskas i domstol och att staten, i de mål som faktiskt drivs vidare, skulle stå som vinnare i fler fall.

Kanske något för Anders Borg och Ingemar Hansson att fundera över om Skatteverket nu ska överklaga PWC-målet till högre instans?