Skanska skyller ifrån sig

Realtid.se avslöjade i förra veckan att det är schaktmassor från Skanska som hamnat i ett kärr i skogarna utanför Stockholm.

Kommunen har inte velat ta reda på om schaktmassorna är förorenade, men förutom jord, grus och sten finns där också olja, asfalt, gatsten och byggavfall.

Skanskas schaktmassor försvårar en framtida sanering, oavsett varifrån föroreningarna kommer.

”Ingen kommentar” sa Skanskas presschef Per-Lennart Berg – men Skanska slutade omedelbart skicka schaktmassor hit.

Varken Per-Lennart Berg eller någon annan på Skanska ställer upp på en intervju.

– Det finns en närhetsprincip, förklarar miljöchefen Johan Gerklev.

– Det är de som är nära projekten som ska uttala sig.

På nordvästra Kungsholmen har Skanska många pågående och avslutade projekt sedan länge. Det är härifrån schaktmassorna kommer.

Sharyar Moeini-Mostofi har varit projektchef i olika projekt här i fyra år.

– Det här har inte med mig att göra, säger han och hänvisar tillbaka till företagsledningen. Andra projektchefer gör likadant.

Miljöchefen Johan Gerklev byter princip.

– Vi brukar ha en talesman. Jag hänvisar till Pelle. Jag ska supportera honom.

Efter en vecka har Per-Lennart ”Pelle” Berg tagit reda på hur allt ligger till:

”Sammanfattningsvis tycker vi att vi har skött det här korrekt”, skriver han till Realtid.se.

”Om sedan köparen av massorna har gjort något fel, är det deras ansvar.”

Skanska har utrett att gatsten och annat som ligger i dagen där Skanskas entreprenör dumpat senast inte kommer från Skanskas projekt.

”Dessa betongblock kommer inte från Skanska utan från någon annan”, skriver Per-Lennart Berg.

”De material som har sitt ursprung från Skanskas arbetsplats innehåller endast sten och grus samt möjligen någon enstaka betongbit och då i storleken av en knytnäve.”

I rollen som entreprenör och byggherre måste Skanska visa intyg på vad schaktmassorna innehåller när Stockholms stad är markägare.

I rollen som sin egen markägare ska Skanska anmäla miljöfarlig verksamhet till stadens miljöförvaltning – men det finns ingen tillsyn på initiativ av staden.

En entreprenör som tar emot schaktmassor från Skanska kan kräva intyg.

Den som tar emot schaktmassorna kan kräva intyg av entreprenören.

Kommunen dit schaktmassorna körs kan också begära att få se intygen.

Men Huddinge kommun har inte krävt några intyg vare sig av Skanska, entreprenören eller bilskroten.

Skanska vill inte visa några intyg för Realtid.se men hävdar att det inte finns något miljöproblem.

”De massor som har gått från vägprojektet på västra Kungsholmen till Huddinge består av sten samt grus och är inte förorenade”, skriver Per-Lennart Berg.

”Dessa massor har transporterats bort av den av Skanska anlitade transportör som har levererat massorna till de företag som kontaktat dem för att få massor för en utfyllnad av sin tomt.”

Enligt Skanska var det en bilskrot i Huddinge som kontaktade den entreprenör som kör åt Skanska. Entreprenören har kört hit åt Skanska från november tills i fredags, enligt egna uppgifter. Det stämmer inte riktigt med Skanskas bild.

”Totalt har cirka 90 lastbilslass under en tremånadersperiod gått ditt”, skriver Per-Lennart Berg.

Skanska vet inte om det finns ett miljöproblem sedan tidigare där massorna hamnat, men är säkra på att det i så fall är bilskrotens problem.

”Om företaget som tog emot fyllnadsmassorna inte har skött sig och sökt korrekta tillstånd är det beklagligt, som en konsekvens av det har vår leverantör valt att fortsättningsvis köra massorna till Vällstaverken i stället.”

Per-Lennart Berg förklarar hur Skanska jobbar:

”I samband med planering av schaktningsarbeten uppmärksammas områdets historik, och vid utförande av schaktning färgskiftningar och lukter. Vid misstanke om eller påträffande av markförorening avbryts arbeten och kund kontaktas.”

”Saneringsåtgärder, eventuell saneringsanmälan och skyddsåtgärder beror bl.a. på föroreningens omfattning. Genom god kontakt med kund och miljökontor säkerställer vi ett snabbt och korrekt agerande. Med fördel hålls ett separat möte med miljökontoret där alla inblandade i projektet deltar.”

Men Skanska har inte haft någon kontakt alls med bilskroten eller kommunen.

I förra veckan visste Huddinge kommun fortfarande inte att schaktmassorna kommer från Skanska.

Skanska förklarar inte varför företaget inte följer sina egna instruktioner när man tar hjälp av underleverantörer.

Alla är överens om att det finns ett miljöproblem på platsen där schaktmassorna dumpats, även om ingen hittills velat ta eller utkräva ansvar.

Alla är också överens om att det finns ett miljöproblem i andra änden, på Kungsholmen inne i Stockholm.

Här bygger Skanska sina prestigeprojekt på sanerad mark. I området fanns tidigare ett asfaltsverk där lastbilsflak tvättades med diesel som rann rakt ner i marken.

JM Entreprenad sanerade åt Stockholms stad vintern 2008-2009. All mark grävdes bort ner till urberget fem meter under Mälarens vatennyta. Det är rekord.

– Det är mycket ovanligt att man går ner så långt, berättar Hans Söderström i Stockholms stad.

– Vi grävde bara vidare. Så länge vi hittade olja – det är tjockolja vi pratar om – så fortsatte vi att gräva.

Tjockoljan fraktades till SAKAB:s klass 1-deponi för farligt avfall i Kumla.

– Mot grannfastigheten ligger en textilmatta eftersom det gick rykten om att det fanns olja också på andra sidan. Problemet är att det bara är rykten ända tills man börjat gräva. Då ser man vad det handlar om, säger Hans Söderström.

Det är det här Huddinge kommun har att se fram emot i kärret i Gladö.

När kommunen besökte kärret där Skanskas schaktmassor hamnat hade bilskroten som bär ansvaret för hanteringen med sig en miljökonsult.

Vad kom miljökonsulten fram till? Det har inte kommunen med att göra, förklarar chefen för kommunens miljötillsynsavdelning Eva-Christina Arvidsson.

Det viktiga är att företaget och dess representanter upprepade löftet från ett halvår tidigare att ta markprover. Därmed är hon nöjd tills vidare.

Vem var miljökonsulten? Det vet inte Eva-Christina Arvidsson. Hon förklarar att det inte fanns någon anledning att dokumentera det. Handläggaren som var där vet inte heller när Realtid.se hör av sig ett par dagar efter mötet.

Därmed kan Eva-Christina Arvidsson inte heller svara på om kommunen själva anlitat samma person eller samma miljökonsultföretag som nu jobbar åt bilskroten.

Kommunen fick tips om föroreningarna sommaren 2009. Samma person tipsade enligt egna uppgifter kommunen redan sommaren 2008.

– Vi kan inte hitta något tips från 2008, säger Eva-Christina Arvidsson.

Det finns inga handlingar där tipsaren ritat in området?

– Nej nej, något sådant finns inte.

Kan handlingarna ha förkommit?

– Nej nej, så är det inte. Det är ingen som tagit emot något sådant hos oss.

Vad händer nu?

– Det behöver vi inte släppa ut. Vi följer den lagstiftning som finns.

– Det är inte hemligt men vi vill kunna arbeta i lugn och ro utan att det ifrågasätts från olika håll. Då kan vi inte jobba.

– Vi ska ju vara opartiska naturligtvis, säger Eva-Christina Arvidsson.

– Vi måste bedriva en rättssäker tillsyn grundad på väl underbyggda slutsatser. Vi får inte ställa tuffare krav än nödvändigt.

– Att det här skulle lagts på förorenade massor har vi inte fog för. Att det läcker olja till Orlången har vi inte fått några tecken på.

– Om det gör det så är det inte så lätt att härleda det till en specifik verksamhet. Det finns ju fler verksamheter här.

– Det finns säkert föroreningar i marken med tanke på vilka verksamheter som finns här. Sedan är det ju frågan om föroreningarna flyttar på sig.

– Man får koncentrera sig på att inte släppa ut något.

– Men någonstans måste man ju ha industrier.

– Gatsten och asfalt är inte farligt i sig. Det finns urlakningstester som visar att inte heller tjärasfalt lakar ut. Det vore värre om det skulle vara oljeförorenade massor.

Det ligger oljefilm på vattnet i kärret. Hur ser du på det?

– Det kan man inte säga att det kommer från den här verksamheten.

Är det okej?

– Okej och okej. Hur mycket det är och var det kommer ifrån vet man inte. Vi behöver ha lite på fötterna.

Bilskroten har erbjudit sig att ta markprover. Det har inte blivit av. Kanske blir det inte av heller – kommunen har kommit med något föreläggande.

I området har det bedrivits miljöfarlig verksamhet under större delen av 1900-talet.

– Men några tidigare markprover tror vi inte att det finns, säger kommunens miljöchef Eva-Christina Arvidsson.

På Kungsholmen ska Familjebostäder bygga bostäder på den sanerade marken. Föroreningarna är borta. Dokumentationen av saneringen är på väg in till Stockholms stad.

Skanska har också köpt mark, men där asfaltsverket låg har Skanska inte haft något att göra med saneringen.

Däremot har Skanska entreprenaden för påldäck och för utfyllnad och anläggning, arbeten som genererat schaktmassor under våren 2009 enligt Monica Almquist på exploateringskontoret i Stockholms stad.

Fast Skanska vill inte kännas vid hanteringen utan skyller på markägaren Stockholms stad, på Peab som tog över asfaltsverket från staden under de sista åren och på JM Entreprenad som skötte saneringen.

”På frågan kring schaktmassorna från fd asfaltsverket på fastigheten Kojan på nordvästra Kungsholmen, så har vi inte kännedom om det då det var en annan entreprenör som ägde den anläggningen”, skriver presschefen Per-Lennart Berg.